Ja... Snart har jag varit här i en månad.. Vissa saker börjar ordna upp sig medans andra saker fortfarande är ett stort frågetecken. Känns som att resten av mitt liv är ett oskrivet blad. Är i valet och kvalet om jag ska säga upp min lägenhet nu när det börjar närma sig slutet av månaden..
Eller om jag ska vänta lite till och först bestämma mig till hundra procent vart jag ska flytta.. Mycket att fundera på, men jag har ju tid så det räcker och blir över.. Vad är det värsta som skulle kunna hända? Det värsta har ju.redan hänt så det kan bara bli bättre!

Idag har det varit jobbigt.. Trodde jag hade landat för längesedan men idag har allt sköljt över mig. Allt jag ser och hör ger mig bilder och tillbakablickar på allt som hänt och allt obearbetat som jag måste gå igenom innan jag ens kan drömma om att kunna leva ett drogfritt liv..
All smärta och känslomässig press... Ja TORTYR rentav. Under ca 2 års tid, ja det sätter sina spår och jag antar att det egentligen inte är så konstigt att man väljer drogerna när man är narkoman. Drogerna släcker känslorna, tar bort den kraftigaste sorgen och man bara hänger med, utan att behöva känna så starkt.
Jag tycker alla känslor gör ont . Att älska någon. Det gör ont i mig. Är det normalt? Eller är det jag som totalt glömt bort hur det känns att känna äkta känslor? Tänk att det blev så här!! Men nu kan det bara bli bättre och jag kommer göra på sätt som jag aldrig förr gjort. Jag tänker prova nya vägar. Våga släppa det välbekanta och inse vad jag behöver göra för att lyckas. Eftersom jag så lätt påverkas av andras råd och åsikter så har jag valt att bara del med mig om mina planer och funderingar till min stora klippa i livet: mamma!!! Jag kan annars inte skilja på vad JAG vill och vad alla andra tycker!
På onsdag ska jag iaf ta en sånglektion, spela in en egenskriven låt (av mig och syster) tillsammans med musikpedagog. Även yoga står på schemat den dagen.
Imorgon startar jag dagen som idag (min första fria dag utan personal med mig överallt ) en springtur!!!

Nu ska jag förSöka sova .. Och inte vakna med ångest och gråten i halsen

Tänk va tiden går fort! Ta vara på den!

Denise har köpt nya skor: sånna som mamma har, säger hon ?? Sötskruttan! Jag har ett par nästan likadana. Idag träffades vi på Höga kustenhotellet precis som förra veckan. Så mysigt att få rå om henne lite. Nästa vecka ska vi se om ja får permis så jag kan åka iväg till Ö-vik och vara med henne hemma hos pappzen istället!

Just got to love it

Omtumlande dag! Har landat på behandlingshemmet, trött och slut och allt känns konstigt. Men det är bra folk här och jag tror att jag kommer att trivas. Känns iaf skönt att inte behöva kapa kontakten med hela omvärlden som man kan behöva göra på många ställen. Denise var med mig hit och vinkade av mig så att hon fick se var jag tar vägen. Vi kalla det för "sjukhuset".. Svårt att förklara för en treåring på nåt annat sätt än att mamma är sjuk.

Nu har ja just varit in till Kramfors och lämnat blodprov och nu ligger jag i min lilla etta med kokvrå och väntar på middagen. Ska försöka göra det allra bästa av tiden här nu!