Ja, den där "störtkrukan.. Den blev inte så populär den! Tror aldrig jag sett Denise så arg som hon blev igår när jag tog på henne den! Nu har vi gjort ett nytt försök.. Fortfarande ingen hit, men jag lyckades iaf locka fram ett leende och hon går att avleda. Framsteg!!

Just nu sitter hon här i mitt knä och pillar med min plånbok och är inte ett dugg arg. Nu väntar vi på att mormor och Nellie ska ge ifrån sig ett livstecken så kanske vi kan komma dit.. Eller rättare sagt: Så kanske DENISE kan komma dit en stund och jag kan åka iväg och bygga lite muskler!