Goddagens! Då var veckans besök på Habiliteringen avklarat! Fina framsteg tyckte dom att hon hade gjort. Men hon är en aning långsam och reagerar långsammare än normalt. Om man tex håller upp en leksak och hon tittar på den och man flyttar den neråt så hinner hon inte med. Hon fortsätter titta uppåt i flera sekunder innan det kopplar att hon måste böja ner huvudet.. Vad det kan betyda/innebära, det vet jag inte.. Ärligt talat så ville jag inte fråga. Jag orkar inte höra en massa "det KAN vara" sånt gör mig bara fruktansvärt orolig och nedslagen. Det behöver jag inte just nu! Jag väljer att tro att det är något som kommer att utvecklas med tiden. Och blir det inte så så lär det märkas. Det är bara att acceptera läget.. Hur mycket jag än oroar mig och vrider fram och tillbaka på saker så blir utgången densamma. PUNKT! (försöker intala mig själv att inte vara orolig)

Nu är det vilostund!