Gick och la mig klockan åtta igårkväll! Det blev ju såklart en matning inatt då tack vare det, men vad gör det? Nu har jag tagit igen sömnen jag missat. 10 timmars sömn var varmt välkommet i mitt för närvarande totalt kaos artade liv!

Vilket ben ska man stå på? Vilket håll ska man vända sig? Vad är rätt och vad är fel? Normalt? Onormalt? Vad är äkta, vad är falskt? Vad är sanning, vad är lögn? Kan tystnad kväva?  Vad är ett ego värt? Hur djupt kan ett sår bli? Vad är ett misslyckande? Hur lyckas man? Hur glömmer man? 

... skulle kunna fortsätta i flera timmar. Frågorna som inte har svar! Just nu är dom alldeles för många..

..får mig alltid att må dåligt! Jag blir ledsen, sorgsen, nedstämd. Inte trött. Fast egentligen är det ju precis det jag är: TRÖTT, men som vanligt har jag inte ro i kroppen att lägga mig och sova under dagen. Tre vakna nätter får räcka, inatt MÅSTE jag få sova. Helt sjukt när man har en sån snäll bebis som sover så gott hela nätterna.. Ta vara på det Lisa! SOV, SOV, SOV! 

Var ju som sagt på Rusta förut idag. Köpte bland annat en massa sopsäckar så jag har nåt att packa våra kläder i, så nu står säkert tio sopsäckar redo för flytt, och några hamnade ute i soptunnan. 

Just nu känns den här flytten som ett stort berg. Jag längtar men jag önskar att det var gjort redan. Ser inte fram emot allt det praktiska som ska lösas, men det kommer att lösa sig, det gör det alltid. Bara man tar en sak i taget. Sen är ju allt det här självklart känslomässigt jobbigt också, men jag har inte riktigt lust att känna efter så mycket så jag försöker sysselsätta kroppen och hjärnan med annat istället..

Allt för dig lilla Nisen   

Regn, rusk, kallt och blåsigt idag. Men det stoppde inte oss! Vi tog oss en långpromenad. Gick till Rusta och köpte lite smått och gott. Det blev iaf nästan 7 km!  Nice Work! Nu kanske vi kan sova middag en stund.

God morgon! Eller god middag kanske jag ska säga? Ännu en sömnlös natt. Fast nu får jag faktiskt skylla lite på min älskade dotter som tyckte det var dax att vakna klockan fyra.. Nu har hon slocknat på soffan precis när jag ätit frulle och hällt i mig kaffe, så just nu känner jag mig inte så sugen på att joina henne..

Känner mig kraftigt less idag. Vill bara att tiden ska gå så jag slipper sitta här och vänta mer.. För just nu är det det jag gör. VÄNTAR! Vill bara packa ihop alla grejjer och flytta NU!  Nä, usch. Känner att jag har en massa dålig energi och fula ord på lager idag, så jag ger mig här och bjussar på en 1200 grams bebis istället!

Dagens vikt: 4790    Dutti tjej! C:a 200gram på en vecka, precis som vi vill! Doktorn undersökte Denise noga och pratade med henne och kollade hennes reflexer och reaktioner, röstresurser osv, och hon kunde inte annat än att kalla henne "underbar"! Denise har på den mentala biten kommit längre än en "vanlig" 4 månaders bebis, men kroppsligt ligger hon lite efter.. Men det visste vi ju redan (man behöver ju bara titta på henne). Det går inte att säga när och OM hon kommer ikapp till hundra procent. Vi får nog ha vår lilla lilla tjej! Men det gör mig ingenting, så länge hon är frisk och mår bra och inte får problem med leder och så. Jag är bara såååå glad att få höra att den mentala biten till och med är ÖVER förväntan! Jag är stolt, och glad! Finns väl ingen större glädje som mamma än att få höra att ens barn mår bra? Att barnet är normalt? Särskilt efter allt som varit..

 Det blev även lite provtagning och Denise märkte knappt att dom stack henne. Inte en tår, inte ett skrik. Så det blev ett lyckat sista besök på barnmottagningen här i Övik, och Denise fick en liten nalle! Nästa gång vi ska träffa nån doktor så blir det på barnmottagningen i Sollefteå, om det inte händer nåt oväntat innan då såklart. 

Eller.. Nja. Nu ska vi inte överdriva här. Jag har sovit som skit inatt också. (det kanske påsarna under ögonen avslöjar?) Jag vet inte vad det är men jag bara ligger vaken och tittar i taket. Denise sover, Fredrik snarkar inte mer än vanligt. Allt är som det ska, allt är som vanligt men jag sover inte. Likt förbannat så vaknar jag och kliver upp runt sju som vanligt, och nu är jag skittrött! Nu när tvättmaskinen precis snurrat klart, Denise snart ska ha mat, och vi snart ska bege oss ut.. DÅ kommer tröttheten! Det är psykiskt!

Har knåpat ihop en liten lista med frågor till Denises doktor. Jag glömmer alltid bort allt jag har funderat över när man väl sitter där inne hos läkaren, men nu ska jag inte glömma nåt!! Jag har en hel del frågor och funderingar rörande saturation och syrgasbehov. Känner mig fruktansvärt osäker i det. Även om jag är van och jag ser om Denise mår bra och så, så vet jag ingenting om vad som händer med kroppens inre organ vid låg syresättning. Var ska man dra gränsen, och när börjar det bli farligt? En massa sånt undrar jag, och se en massa praktiska saker inför flytten då såklart. 

Det är mycket som ska fixas och jag blir heeeeelt slut bara jag tänker på allt! Det kanske är därför jag sover dåligt? Jag tänker för mycket.. Nä, nu ska jag äta lite så jag får lite energi! Har förresten tappat ett kg till nu! wohoo! Jag brukar alltid gå upp ett par kg varje helg som jag sen tappar lagomt tills det är helg igen. Men inte denna vecka. Kämpar vidare med min LCHF ett tag till och ser vad som händer!

Avslutar med att bjuda på en "gammal" goding    Älskade barn! Första turen i barnvagnen runt avdelningen!

Tittar på bilder. Fäller en tår och känner mig tacksam! Trodde aldrig att vi skulle komma hit, där vi är idag! Resan var lång och vi kan säkert fortfarande stöta på oväntade problem på vägen. Men den kritiska tiden är förbi. Vi är lyckligt lottade som fick en sån stark liten krabat. Man ska inte tänka på allt som skulle kunna ha hänt, men ibland kan jag inte låta bli, och då inser jag verkligen vad det är vi har varit med om.. Bubblan är liksom spräckt nu och jag kan se det som hänt med andra ögon. Utifrån på nåt vis.. Det är nyttigt, det är bearbetning, det är verklighet! 

  Denise Lova Mi-Rakel  

Jag blev väldigt berörd och illa till mods när jag läste om hur denna familj i Örebro kommun blivit och blir behandlade. Dom har verkligen kämpat och kämpar fortfarande lika hårt efter en lång tid. 

Jag trodde att jag gick på knäna när vi kom hem med Denise från sjukhuset, men när jag läser den här familjens historia så känns plötsligt vår resa som att glida fram på en räkmacka..

Familjen behöver verkligen allt stöd och all hjälp dom kan få!  Stöd familjen genom att gå med i Denna FacebookGrupp!