När klockan var strax för fem, så visade Denise vart skåpet skulle stå! När hon har bestämt sig för nåt så är det ingen som har nånting att säga till om. Så nu är hon extuberad och ligger och andas så fint i sin CPAP!
Hon vred och vände och skruvade sig som en daggmask i en och en halv timme. Hon höll nästan på att krypa iväg, och hon lyckades se till så att stomipåsen lossnade.. Men det var ju bara bra. Då fick hon en ny, ren och ett nytt och rent förband på såret
Härligt att se att hon börjar pigga på sig och visa sitt humör igen ! Hon har varit mycket vaken idag, och verkar faktiskt väldigt nöjd nu! Man märker inte så mycket av att hon är nyopererad.. Hon verkar liksom inte ha sådär super ont, men dom där småttingar läker väl hundra gånger snabbare än vi med våra gammkroppar!
Vi har ett leende på läpparna ikväll och vi hoppas att Denise har blivit extuberad för tredje och sista gången!
Nu är det Cola, godis och The Voice som gäller!!!
(bilden är gammal, glömde som vanligt att ta med mig kameran upp)
http://bekkas.bloggplatsen.se/
13 januari 2012 21:24
vad härligt att dom har blivit av med respiratorn igen. Hoppas det fortsätter bra i fortsättningen. Men de viktigaste är att hon tar den tiden hon behöver. Många kramar!
Mamma till prematurkille
13 januari 2012 21:41
Va härligt att läsa:) en riktig krigare ni fått! Hoppas humöret försvinner till tonåren bara;) haha. Kram
Lisa
13 januari 2012 21:48
hihi, är hon lik mig så blir det ett rent helvete i tonåren
Ida
13 januari 2012 22:09
Härligt att läsa Lisa! Denise är en kämpe ! Tjejer är väldigt starka ! Jag föddes 2 mån för tidigt och mamma sa att jag va en stark tjej som kämpade !
Nina
14 januari 2012 00:01
Yejj!!! Hoppas det fortsätter så här och ni faktiskt kan få komma hem med en helt frisk tjej inom överskådlig tid. Superglad för eran skull!! :D
Lisa
14 januari 2012 08:56
:)
Jennie
14 januari 2012 02:17
Då förstod du precis hur jag menade!
Jag tycker det verkar som du verkligen finns där för din dotter så jag hoppas verkligen att du kan fortsätta göra lite saker för dig då och då utan att behöva ångra det efter och att ångesten som kommer mildras lite gran även fast det är svårt. Så fort man har kunnat sätta ord på sina känslor eller bara förstår dom så brukar man kunna arbeta med dom istället för emot dom osv. Så är det för många. Hoppas du kommer fram till klarhet.
Va skönt att hon fortsätter kämpa vidare! första jag gör på morgonen är å läsa alla bloggar, å du är bland de första, blir lite nervös över att de ska ha hänt nått under natten eller så varje gång jag klickar in.
Styrkekram
http://www.rosornasarv.blogg.se
ninni
14 januari 2012 08:30
och så tar hon sig igenom tonåren också och blir så underbart stark som du Liza!<3
Lisa
14 januari 2012 08:55
Ja, det håller vi hårt för! :)
Denise
14 januari 2012 08:47
Hej! Er historia berör otroligt! Jag är själv gravid i 22+5 idag och vet inte egentligen om det är så smart att läsa såhär berörande historier då det visade sig att jag sedan jag hittade bloggen för någon dag sedan drömmer prematurbarnsdrömmar och hela tiden känner efter att jag inte har havandeskapsförgiftning. Men ni är en sådan otrolig inspirationskälla så jag bara måste följa er resa. Hoppas det fortsätter åt rätt håll nu! Många hälsningar från Finland! //Denise (fint namn ni gav henne ;)
Lisa
14 januari 2012 08:55
Ååå fint namn :)
Kan förstå att du känner efter mycket.. Det gjorde jag med kan jag säga!! Hade ju hört och läst om så många som fått HF och blivit sjuka. Men, när jag väl blev sjuk så fanns det ingen tvekan, då behövde jag inte fundera längre.. DET KÄNDES! Och om det är någon tröst i all oro så är det ju faktikst så att det syns oftast rätt tidigt på blodtrycket om det är nåt på gång, det finns ingenting man själv kan göra för att förhindra det, så man behöver iNTE ha dåligt samvete och anklaga sig själv på något vis. Sen är det ju ganska vanligt att man blir SÅ sjuk som jag blev.. Många som får HF kan ändå gå full tid, (sängliggandes)
Jag tror att det kommer att gå såååå bra för dig med din graviditet!!! Du har ju det bästa namnet, krigarnamnet
KRAM
MAMMA SOM KÄMPAR FÖR LIVET
14 januari 2012 12:04
HOPPAS HON ÅTERHÄMTAR SIG BRA NU! :) Hoppas skyddsängel ger er stöd <3
Tänker så mycket på er verkligen.
KRAM
Jennifer
14 januari 2012 13:35
Wiiee! Tänk vilket lite envis unge hon är!! Spännande när HON kommer i trots åldern :D