Jahapp.. Då va Denises CRP på 22 idag då. Så nu sitter jag här med ett stort orosmoln över mig! Tankarna snurrar och plötsligt känns det inte alls okej att vara hemma! Just nu känner jag bara: Hur ska man nånsin bli normal efter det här!? Hur det än går och vad som än händer så kommer jag ju en dag att återvända hit, flytta hem och börja leva igen. Jag kommer aldrig bli mig själv igen. Det här kommer att prägla mitt liv på ett eller annat sätt. Jag vet, och känner redan nu att jag har en massa rädslor.. Rädslor när det gäller min egen hälsa! Inbillar mig en massa saker och känner efter och blir rädd att jag ska bli jättesjuk och dö! Hur ska det då bli? Ska Fredrik ta hand om Denise helt själv då?? Men jag har ju trots allt varit väldigt väldigt sjuk, så det är väl inte så konstigt om man drabbas av nån slags dödsångest när man inte längre befinner sig innanför sjukhusets väggar! Här finns ingen som kontrollerar att allt är som det ska. Nu är det upp till mig att känna efter och höra av mig om jag känner att nånting är fel.. Jag måste försöka lita på mig själv nu.. Det bleknar väl och blir bättre med tiden... Hoppas jag!

 

Mamsen

2 januari 2012 11:46

Det är ju inte så konstigt att du oroar dig över hälsan med tanke på allt som varit. Du har ju aldrig varit hemma helt själv heller efter att allt detta hände, så det känns säkert oroligt att ingen finns hos dig. Med små myrsteg så kommer du säkert att kunna slappna av mer o mer gumman!

 

Malin

2 januari 2012 12:01

Oj va stor och duktig Denise blivit, hon kommer säkert fixa infektionen eller vad det kan vara galant! Jag håller alla tummar jag har!

http://malintroya.blogg.se

 

Camilla - Mamma till André

2 januari 2012 12:24

Kul att du svarade :)Jag kan förstå dig vad det gäller alla tankarna. Nu hade vi det inte så med André, men tankarna skenade iväg iallafall. De har ju en förmåga att göra det. Jag hoppas att det känns bättre när du varit på sjukhuset. Hoppas vi hörs snart igen. Kram

http://omdublundar-blogg.se

 

Rebecca

2 januari 2012 15:51

Jsg förstår precis vad du menar, det handlar inte bara om en själv längre. Det blir helt plötsligt mycket viktigare att man mår bra för att kunna ta hand om övriga i familjen. Jag mådde ju dessutom "bra" fast att jag var jättesjuk vilket gjorde att jag var ännu oroligare efteråt. Tänkt om jag inte mår bra fast att det känns som att jag gör det? Tänk om blodtrycket skenar och jag kraschar? Tänkt om?

Men på något konstigt vis så kom jag in i vardagen igen. Nu kommer det bara tillbaka ibland. Och det blir mer och mer sällan hela tiden.

Skickar styrkekramar!

http://rebeccaelisabethandersson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...