Imorgon åker vi vidare till nästa sjukhus... En läskig natt med kramper. Denna gång hade hon uppspärrade ögon och skrek till vid varje kramp. Det var nästan värre än igår. Men jag reagerade lugnare den här gången.

Nu ska vi se om jag lyckas formulera mig nu när chocken har lagt sig. Gjorde ett försök att skriva några rader tidigare men det gick inte, men nu har jag lyckats sortera känslorna och tankarna lite.

Vi åkte alltså in på barnmottagningen på eftermiddagen eftersom jag tyckte Denise andades väldigt snabbt och hon syresatte sdig inte ordentligt. CRP låg på 25 och hon behövde syrgas, så doktorn beslöt sig för att lägga in henne för observation och se var CRPt tagit vägen imorgon.

Bara en liten stund efter vi kommit till avdelningen så såg jag att det hände något med Denise. Blicken dog och jag ryckte upp henne ur sängen. Jag tror till och med att jag slog henne på kinderna.. Ögonen rullade bakåt och kroppen spänndes som en båge. Jag bara skrek: Hon har haft kramper förr men det här är nåt HELT annat. Hon andades inte, man såg bara ögonvitorna och saturationen sjönk och sjönk. Hon blev alldeles  svart kring ögonen och kroppen blev blåmarmorerad. Jag slängdes tillbaka tioll Neo, men där reagerade jag aldrig så här. Jag brukar alltid vara lugn och i efterhand kan jag gråta. Men nu fick jag riktig panik. Jag trodde verkligen att hon skulle dö. Men efter ett par minuter så drog hon in luften med ett tjut sen föll hon ihop som en säck potatis och jag bara tittade på henne, HELT övertygad om att hennes hjärna var förstörd nu och att hon aldrig mer kommer bli sig själv igen.

Återkommer imorgon och berättar mer, för just nu har jag nog varit vaken i 30 timmar eller nåt sånt så jag kan knappt  formulera mig!

Ärligt talat så vet jag inte vad som skulle hända med mig om Fisen försvann.. Allt känns så mkt värre nu när hon blivit så här stor och BOR i mitt hjärta och fyller alla mina dagar med innehåll.. På Neo var ju sånt hät vardagsmat, men jag tror inte att det hände EN enda gång att jag började greina mitt i en akut situation. Ärligt talat så tror jag de var för att jag var så inställd på att hon skulle dö så jag stängde av. Men nu finns hon. 2 år senare och faaan ta den gud som bestämmer sig för att plocka upp henne till himlen!

Lillfisen har gått och blivit sjuk. Vaknade för ett par timmar sedan och var orolig och sträckte handen över till min säng för att hålla mig i handen. Så gör hon vara när hon är sjuk. 38,9 och en väldans hosta.

Hoppas bara att hon får slippaq nån komplikation den här gången!

Säljer min systemkamera nu när jag är så nöjd med min mobilkamera! In och buda nu. Det är billigt!  (Klicka på bilden för att komma till auktionen)

Tack ska ni ha för alla kommentarer! Det är kul att veta lite vilka som läser det jag skriver och varför ni läser.

Hittils så har min lilla undersökning visat detta:

Nu är det ju bara 115 st som klickat in sitt svar och jag har väl någonstans mellan 6-800 läsare/dag så det är lååångt ifrån alla. Men man får ändå en bild av läget.

Har redan lämnat av Fisen på dagis. Hon äter frukost där kl åtta alla morgnar som jag går i skolan så jag brukar lämna henne strax efter sju så hon inner "sklimatisera sig" (eller vad man ska säga) innan det är frukostdax. Dessutom får jag en lugn stund här hemma till att göra mig klar innan jag ska iväg. Helt perfekt tycker jag.

Hon har börjat vakna igen vid halv fyra varje natt.. Hon hade en sån period förut och nu är den tillbaka. Skitjobbigt är det, för hon tror att det är morgon. Men inatt tog jag upp henne till mig och R fick lägga sig på soffan haha. Tänk att en sån liiiiten plutt kan ta så stor plats i en säng.. Men hon ligger iofs på tvären, uppochner, ovanpå mamma, bredvid mamma, uppe vid kudden, nere vid fötterna osv osv. ÖVERALLT!

Idag startade morgonen med paketöppning! En försenad/bortglömd liten födelsedagspresent från mina små kusiner. Denise blev glad, för hon älskar pekböcker!

Nä nu är det dax för tanten att sätta fart här! Ha en bra dag allihopa!

Ja, nu undrar jag igen.. Är det fortfarande mestadels mammor/prematurmammor som läser och följer den här bloggen? Hittade ni hit i samband med att Denise kom, eller följde ni bloggen före hennes tid?

Klicka gärna erat svar i frågerutan i vänsterspalten, eller lämna en kommentar om ni inte hittar något passande svarsalternativ.

Bad och arbete.. Jag är helt slut!!!

Det var kanske inte mitt smartaste drag att tro att jag skulle palla att vara på badhuset och härja innan jag skulle jobba. Man vill så mycket mer än man orkar ibland, och jag lär mig ALDRIG! Hela kroppen värker och jag är TOTALT slut.. Och då har jag ändå haft en väldigt lugn och bra arbetskväll. Jävla skit SLE!! Varför ska man måsta drabbas av sjukdomar? Jag kanske hade varit rik och berömd om jag inte hade haft det här jävla handikappet. Ja, idag är jag lite bitter! Men jag är glad över det jag har. Det är verkligen ingen självklarhet att ens få ett barn med min sjukdom.. och jag var VÄLDIGT nära att mista mitt lilla pyre så jag har nog någon som vakar över mig och vill mig gott trots allt. Vad vore livet utan Denise?? Totalt meningslöst!

Tänker slänga mig i duschen och sen raka vägen ner i sängen! Har förtjänat att få sova HEEEEEELA natten tycker jag! 

Imorgon blir det ännu en arbetsdag.. Men innan det så blir det ett träningspass. Hur ska jag orka det då? Jo, det orkar jag. För träningen är det som gör att jag orkar stå på benen över huvud taget. Träning är medicin när man är reumatiker. Träningen ger mig mer energi och gör mig absolut på bättre humör!

Puss och kram

Tidig morgon i detta hushåll. Ändå var Denise vaken till halv nio igårkväll. Men strax före sex så hade hon sovit klart.. Det betyder att jag och R sovit ca 4 timmar.. ojojoj. Kl tio ska vi till badet och jag börjar jobba klockan tre. . Så det blir en lång dag idag!

Jag är så stolt över Denise och hennes framsteg man ser varje gång hon kommer hem efter pappa-veckan. Igår reste hon sig upp och stod i sex sekunder. Snart snart snart! ! Hon har även börjat säga "ja" istället för "mm" när man frågar henne något. Gullrumpan min!!!!