Happ, då var vi hemma då... Inte ett dugg klokare faktiskt. Men med lite nya mediciner. Hon fick 2 st betapred på sjukhuset och vi fick med oss ett par st som jag ska ge henne inatt om det blir jobbigt.. Inga prover tagna.. ingenting. Jaja.. Man får väl lita på att dom vet vad dom gör, även om det kändes väldigt struligt och förvirrat just idag.. Nä, just nu känner jag mest bara för att sätta mig ner i ett hörn och gråta! Är så jäkla less på allt nu. Allt, och då menar jag ALLT strular och det det känns som om var jag än vänder mig så stångar jag huvet in i en vägg! Totalt utmattad!
Om någon nån gång sagt att det är lätt att vara ensam med en liten bebis så kan ni skicka den personen till mig så ska hon få en fet smäll! SÅ känner jag idag!
Blääää! Nu vill vi upp ur den här skitsvackan och börja leva igen!
carin
9 januari 2013 16:21
Det är absolut inte enkelt, men fyfan vad bra vi gör det!!!!! Kom igen nu, ni är snart på topp och helt oslagbara igen<3
Lisa
9 januari 2013 16:24
Klart vi är!!
Lina
9 januari 2013 16:34
Inte lätt, men tänk på allt du klarat! Du är bäst! Det kommer bättre dagar. Bryt ihop och kom igen :)
Lisa
9 januari 2013 16:43
Tack
annalena
9 januari 2013 16:45
Vilken kämpe du är, du gör det så bra. Jag tycker bara att det är synd att du inte kan dela detta med Denises pappa än om ni inte är tillsammans. För det är sjukt jobbigt att ta eget ansvar för ett barn och även mer när hon inte är frisk. Vet ju inte bakgrunden men varför vill han inte vara delaktig, kan inte förstå hur man står på sidan och inte hjälper till. Då skulle jjag inte sova gott om jag gjorde så.
Lisa
9 januari 2013 16:49
Ja det är tungt. Känns inte riktigt rätt att ta upp sånna grejjer i bloggen så jag skriver inte om den biten.. Men jag och Denise bor ensamma bara vi två, så vi får helt enkelt göra det bästa av situationen
annalena
9 januari 2013 16:56
Det gör du helt rätt i, det är för privat och eftersom det som finns på internet finns kvar ska man vara försiktig, en vacker dag är din dotter stor och kan läsa och då ska det inte vara en massa smutskastning mellan mor och far. Jag ville bara ge dig en stärkande hand som säger att du gör det jättebra så att du förstår att det jobb du gör egentligen ska delas på 2.Det är som att ha både ett dag- och nattjobb och det är det ju ingen som orkar. Kramar
Lisa
9 januari 2013 17:23
Ja verkligen! När hon är frisk så går det ju bra, men nu när vi är sjuka båda två så blir det lite extra tungt och då märker man att det kanske inte riktigt är meningen att det ska vara så här :/
Anna
9 januari 2013 18:32
Oj, jag visste inte att ni gått skilda vägar:-O Trodde bara ni bodde på varsit håll numer... Har följt din blogg varje dag i ca ett år, å kommer fortsätta så länge den finns kvar och är öppen:-)) Tycker du verkar vara en riktig "stålmorsa"! Glöm inte att de e ok att bryta ihop ibland, man blir oftast starkare efteråt!
Linda
9 januari 2013 22:05
Lisa du är en enastående mamma och att vara själv med ett barn som är sjukt och vara sjuk själv kan inte vara lätt. denise är dessutom prematur och mer känslig än andra barn, vilket skapar stress och oro när hon blir sjuk. När vår lilla premis (fv26) blir sjuk finns min man som bollplank. Du får sköta allt detta själv. Du är och kommer alltid att var en bra mamma för Denise. Tusen tack för att vi får titta in i erat liv och följa era dagar. Du ska se att snart är ni pigga båda i gen och går på gymmet :) Massa kramar.
Lisa
9 januari 2013 23:16
Tack