Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med 40 graders feber och en natt av yrande. Har nu suttit på akuten heeela dagen. Diagnosen blev rosfeber. Snabbsänkan låg på 50 och jag mår inte alls bra. Slapp iaf bli inlagd med intravenös antibiotika. Fick med mig det hem istället och ska komma tillbaka för att kolla om det röda minskat imorgon.
Börjar jobba imorgon och jag får helt enkelt härda ut trots att ja är sjuk. Kan ju inte hoppa över inskolnings dagarna. Det går liksom inte.
Jaja, så kan det gå ibland

Sådär fin röv får ni sällan skåda här i bloggen haha. Jaja. Nu hoppas ja antibiotikan biter snabbt iaf så ja får må bra igen.

Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stannat kvar och festat efter showen, men så blev det inte. Vi åkte hem.

Idag har jag gjort det jag alltid gör på Söndagar: STÄDA! Känns skönt, för golven tog jag igår, så då kunde jag fokusera på allt annat idag. Orkar liksom inte ta alltihopa samma dag..Så gammal och svag som jag är   

Har kommit igång bra med träningen igen och nu tänker jag satsa stenhårt. Det brukar gå bra när jag får in andra rutiner.Så nu när plugget startar och jag kommer jobba Måndag-Torsdag i några veckor så kommer garanterat träningen bli väldigt rutinerad.

Imorgon är det röd dag.. Hatar sånt. Trots det så startar min kurs "Barnhälsovård".. Men ha inte ens hunnit få boken än, så jag får vänta lite.

Ett besök till Umeå är planerat i veckan också. Det var längesen jag träffade reumatolog-specialisten och hon brukar vilja klämma och känna på händer och fötter framförallt.. Vet inte riktigt varför men.. 

Vet att mina levervärden inte ser så bra ut, och det har ju sina orsaker.. Är glad att jag inte är inne i ett sjukdoms-skov just nu för cellgifterna skulle nog paja min lever totalt.. Fick ju avbryta behandlingen sist pga att värdena blev för höga..  Så jag satsar på att aldrig mer behöva cellgifter. Punkt slut och AMEN!

Har suttit och jobbat med lite 12-steg här på kvällskvisten också.. Och nu anser jag mig vara klar med steg 1 ..  Det är ju inte BARA att skriva och svara på frågor. Det skaSJUNKA IN också och jag ska känna att jag faktiskt tagit det här steget på riktigt. För er som inte vet vad jag pratar om så är det 12-stegsprogrammet som är den vanligaste behandlingsmetoden på behandlingshemmen för alkoholister och narkomaner runt om i världen, och så här låter steg 1:

"Vi erkände att vi var maktlösa inför vårt beroende, att våra liv hade blivit ohanterliga"  Visst, det är väl ingen konst att erkänna det.. Men att VERKLIGEN erkänna det för sig själv, och förstå hela omfattningen av beroendet är inte lika lätt. Är det nnågot man är expert på så är det att lura sig själv.. Andra också för den delen, men nu är det färdigfjantat. Jag ska verkligen prova att vara 100% ärlig mot mig själv i det här programmet. Och med min sponsor som hjälper mig framåt i stegen. Jag tror inte att det funkar annars. 100% annars kan ja lika gärna skita i det. Kommer bli svårt för det är mkt stolthet i att erkänna vissa saker, men jag vill verkligen förändra mig och då måsste jag göra uppoffringar som kanske inte alltid är så bekväma!

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.

Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag mig på Tisdag och Fredagkvällarna som sedan 3 månader tillbaka är uppbokade till mina NA möten.

Jag var ju på ett behandlingshem augusti-december, men hade oturen att  hamna på ett ställe där jag inte alls jobbade med mig själv och det hände inte alls mkt med mig där. Jag tog ett återfall nån månad efter  jag kom hem och  Denise fick återigen flytta till familjehemmet. Allt hände snabbt och det var ett väldigt kort återfall på bara några dagar. Vilket var väldigt bra!

Efter det bestämde jag mig för att jag måste ta tag i det här själv. Har alltid varit anti 12-stegsprogrammet och NA och aldrig gått på möten frivilligt och aldrig jobbat med de 12 stegen annat än under tvång. Men nu  valde jag en kvinna som går på NA möten som min övervakare just för att hon skulle peppa mig att komma på möten. Efter någon månad skaffade jag mig en "sponsor". En kvinna som jag alltid kan ringa, en som alltid lyssnar och jag skulle kunna ringa mitt i natten och säga att det känns jobbigt nu och jag behöver hjälp. Hon kommer guida mig och hjälpa mig att jobba i 12 stegsprogrammet. Mitt stora problem har alltid varit att be om hjälp, och jag har extremt svårt att erkänna för familjen när jag återfallit, men till henne skulle jag kunna ringa och säga som det är. Vill verkligen kunna göra det för att öka tilliten hos alla, och för Denises säkerhet! Nu gör jag allt jag kan för att fixa det här, för det handlar verkligen om livoch död.. Vissa tror att det handlar om att man vill ha kul eller att man är egoistisk men det är så mkt mer komplicerat än så. Kul var det i några månader.. för 13-14 år sedan, resten har bara varit en kamp.

Nu har jag allt stöd jag behöver och jag jobbar stenhårt för att behålla mitt mående och min drogfrihet även om det ibland känns riktigt tufft.

Har även en föreskrift att gå ett annat slags program 2 ggr/vecka. CRA. En slags KBT behandling som går ut på att öva olika strategier att ta sig igenom olika risksituationer. Har mkt att bearbeta när det gäller Denise och allt som varit kring henne, så vi tar det också på samma gång. Tufft, men väldigt nödvändigt om jag ska kunna leva vidare!

Nog om detta. I nuläget är Denise här varannan vecka, men hon sover inte hos mig än. Behöver må bra i några månader till först så det blir stabilt när hon väl flyttar hem på riktigt igen.

Nästa vecka börjar jag plugga,. Sista kurserna i USK utbildningen.. eller BUSKa blir jag. Går inriktning på Barn nu på slutet, så nu börjar jag läsa barnhälsovård. Ska även jobba några veckor i sommar och börjar om ett par veckor. Så det känns som att jag har en bra plan och att det kommer gå bra nu.

Idag har Nisen fått EN CYKEL! Hon klarar av att cykla på en vanlig cykel nu. Hon når nästan tramporna bättre på en sån till och med. Imorgon ska vi cykla runt runt runt runt här hemma!

Ja, många har unbdrat vart jag tagit vägen.. Jag har helt enkelt inte haft lust att blogga.. Får väl se om jag fortsätter nu , men risken finns att det dröjer. Men jag har ju så många trogna läsare så jag får lite dåligt samvete när jag ser alla som kikar in varje dag!

Nu är det fokus på JOBB, SKOLA , >DENISE och såklart mig själv och att jag ska upprätthålla mitt mående som jag lyckats skapa nu! Man är vel trots allt inte ett jhelt hopplöst fall

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen

En bra dag med hundar hästar och kaniner.

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr

https://soundcloud.com/lisa-decker-641041397/my-sister-mp3

Spelade även in två andra låtar på en gång :)  Det är inte alltid man har tillgång till studio!

https://soundcloud.com/lisa-decker-641041397/739c68244cb16e5aa542138fa1faf7

https://soundcloud.com/lisa-decker-641041397/cordell

Annars håller jag mest på att packa just nu. Dom ska bygga om min lägenhet och vi får då bo i en liten etta i sex veckor.. Det går säkert bra, men det känns jävligt jobbigt!

Idag blir det en tripp till Österåsens Hälsohem r föreläsning och träning!

Idag har jag gjort det värsta jag vet : skruva möbler. Men i slutändan blev de ändå lyckat!

Ska försöka få min lilla plutt att sova i sin säng när hon kommer på fredag. Så jag får nog räknaed att sova på en madrass på golvet bredvid.
Glasögonen har hon vant sig vid nu. Jag fick lirka ett tag och köra med olika knep, men nu är det inget problem längre. Nu ska vi bara hitta ett par på smarteyes också. . Alltså ett gratis par.. visste inte att dom hade gratis glasögon så vi köpte på specsavers. . Men men. 2 par är ju bra att ha så vi ska nog lösa det

Äntligen har jag fått en normal julafton med min älskade dotter. Utan sjukhus och bara en massa mys. Nu var hon sjuk både igår och i förrgår men hon klarade det galant och dagen blev lyckad idag. Hon skulle egentligen vara hos sin pappa idag men han har åkt på influensan så han orkade helt enkelt inte. Tur i oturen får man väl säga då .Här kommer lite bilder från dagen.

Denise fick sina första skidor och självklart provade hon dom också. Hennes fötter är ju så små så det är svårt att få skidorna att sitta på plats men de går nog att lösa på nåt finurligt sätt. Vi skulle säkert kunna få en hel del prylar till henne via Habiliteringen hjäpmedelscentralen eftersom det finns så mkt som hon inte kan göra pga sin "litenhet". Hon är ju så stor i hjärnan och vill ju så mkt. Gör lite ont i hjärtat ibland. Nu ikväll innan hon skulle sova så sa hon: mamma jag kan inte se med ögonen, jag vill ha glasögonen ! Åååh lilla gumman. Glasögonen ligger på specsavers i övik redo att hämtas sedan blir nog livet lite lättare för henne, för hon ser väldigt dåligt.
Nä nu önskar jag alla en god fortsättning och tackar för mig!

Ja min hemmavistelse startar utan tvekan med prövningar och motgångar. Den sista pusselbiten för att livet ska fungera igen är att jag börjar äta min adhd medicin igen.. Men läkaren (som träffat mig EN gång för ca 7 månader sedan ) "tycker inte att jag ska äta den" även fast jag mått bra på den sedan 2008. Jag lämnar rena drogtester och jag gör allt precis som man ska. Men han har bara bestämt sig för att hans personliga åsikt är viktigare. Så jag har nu skrivit en egen vårdbegäran till en annan öppenvårds psykiatrisk mottagning. Har aldrig träffat en läkare som beter sig som den här gammgubben. Det sjuka är att jag träffade en kvinnlig läkare när jag just kommit hem och hon satte in medicinen igen efter att ja lämnat tester. . Men hon åkte iväg sen och då rev den här gubben hennes beslut. Snacka om att leka med folks liv. Jaja. Nog om det. Jag tror jag ska göra en ivo anmälan.
Denise har varit hemma sedan i torsdags nu och allt börjar kännas som det ska på den fronten. Tyvärr ska hon vara hos pappa på julafton men jag får iaf juldagen med henne så det får bli två dagars firande för henne.

I början på januari ska ha träffa försäkringskassan och diskutera återgång i arbete. Det är mitt mål just nu. Att börja arbeta igen. . Men med något annat än demensvård. . Det är för tungt för mig och det är dax att jag börjar inse det.
Fram till dess får jag fokusera på träningen och att försöka skaffa mig någon slags ny umgängeskrets så att jag inte kommer in på fel spår igen.
Trots alla motgångar med smärtor och sjukdom och elände och det här problemet med psyk så mår jag ändå ganska bra. Jag har som alltid.. väldigt svårt att hantera tristess och in dagar utan måsten. . Men jag ska se till att fylla dagar så gott det går