Vet inte riktigt vad jag har sysslat med inatt, men håret stod då verkligen åt alla håll när jag vaknade! Jag kanske har sovit gott?! Hade liiiite svårt att ta mig ur sängen och jag känner att hissarna lockar mer än trapporna idag.. (träningsvärk) Och då vet jag ju med mig att min träningsvärk i benen alltid brukar vara värst efter 2 dagar, så jag längtar inte tills imorgon..

Jag glömde faktiskt att tala om att Denise blev vägd igår! Hon har nu passerat det magiska strecket och väger nu: 1070 gram! Tänk vad mycket hon gått upp! Från 399 till 1070, och ändå fastar hon just nu! Jag tror att hon kommer växa med raketfart så fort hon återhämtat sig och fått börja äta igen! 

känner mig lite fåordig såhär på morgonkvisten, så jag bjuder på en liten bildbomb ur bloggens bildarkiv!

Tung dag... ÅÅÅ, kan inte allt bara bli bra? Kan man inte få känna lugnet i kroppen och slippa ångest och oro EN enda dag?  Behöver verkligen ladda batterierna!

Orkade inte vänta på  att klockan skulle bli fyra så jag sket i Body Pumpen och gick iväg och tränade inne i gymmet istället.. Skönt, men det känns ju som att nånting hemskt ska hända så fort jag lämnar sjukhuset, så jag kunde inte släppa blicken från telefonen och var nog bara kvar där i 35-40 minuter innan jag kände mig tvungen att gå tillbaka.. Och när jag nästan är framme vid sjukhuset så ringer telefonen. Dolt nummer! Det var längesen jag blev så jäkla rädd! Jag tappade nästan telefonen, hjärtat hoppade sjutton extraslag och jag stod stel som en pinne, fastfrusen i marken. Nu dör hon, nu får jag gå upp och säga farväl till min lilla dotter! I luren hör jag:

"Hej, det här är Sofia, sjuksköterska.... På AK mottagninen!  

Det kändes som om luften gick ur mig och jag tror aldrig jag blivit så glad över att få ett samtal om att jag måste gå upp och ta ett nytt blodprov för det jag tog tidigare idag blev "misslyckat"!  Katastroftankar är bara förnamnet!

Idag fick Denise ännu en skyddsängel! Tack Elenore! Nu har hon två "Änglanallar" ur den kollektionen.. (Nu har jag glömt namnet på dom) Varje nalle har ett eget namn och ett speciellt budskap som man kan läsa i ett litet häfte bak på ryggen! Jag älskar dom!

Längtar tills jag får se dig så här igen min lilla stjärna!!

Fick en kommentar från "Marina".. En text som jag bara älskade, som hon hade fått på ett halsband: 

Min lilla krigare, min stora kärlek!  (hur låter det på latin??? marina!)  

Idag är Denise 31 veckor och 3 dagar.. Hon har inte blivit vägd på en vecka nu, men sist vägde hon 915 gram.

Jag har fått ett sånt fint inlägg av en vän i hennes blogg.. Kika in HÄR och läs! 

Min lilla plutta! Hon ligger så stilla i sin kuvös.. Slangar, sladdar, påsar och plåster överallt! Men hon ligger och småkikar, rör lite smått på fingrarna så att man ska veta att hon lever..  Tänker på hur ont jag hade efter snittet, och det värker i hjärtat att hon ska behöva ha så ont! Tur att hon ligger ner hela tiden och att hon får morfin mot smärtan!

Här kommer några bilder.. Inget för känsliga!

Två tarmstumpar som sticker upp ur hålet.. Stomi påsen kan hon nog växa i, den är "bara lite" för stor!

En slagen hjälte!    

Längtar efter att få se "rätta Denise" snart igen.. Men som sagt, så lär det nog dröja ett tag. Hon måste återhämta sig både från den här infektionen och bukoperationen! Stackars liten!

Sen kan man ju bara hoppas och be att det får vara slut med infektioner och komplikationer nu!!! Men jag är inte säker på nånting, man kan inte förvänta sig nånting, bara ta en dag i taget! SUCK!

Men jag är glad, lycklig och tacksam för att det gick så bra idag! Det var nog alla era böner och hårt hållna tummar och tår som gjorde susen!! Tack för alla fina kommentarer!!!

God Morgon.. Vaknar av att jag fryyyyser som en tok! Ibland är det så jäkla kallt här så man tror man bor i en igloo!! brr! Som vanligt har jag sovit dåligt och drömt konstiga och hemska drömmar!

Jag blev lite tagen igår.. Fick ett bloggtips och när jag kikade in där så visade sig att det är just den tjejen jag såg på tv bara några dagar innan jag själv åkte in.. Jag tror jag har skrivit om det förut.

Jag låg på soffan och hade den här fruktansvärda värken i händerna, hade svällt upp som en ballong och kände att nåt var fel.. Jag var då i vecka 22+4 tror jag.. Jag tittar på "Sjukhuset", och en tjej kommer in och får göra ett akut kejsarsnitt 17 veckor för tidigt.. Jag grät och minns att jag räknade veckor och dagar och jämförde med hur långt på väg jag va! En av barnmorskorna säger: "Han är född i v 23+5 och det är där nånstans gränsen går"... Dom orden glömmer jag aldrig. Dom orden spelades upp i mitt huvud under ambulansfärden mot sjukhuset i v22+6... Ambulansfärden mot umeå i v23+0.. Jag tänkte hela tiden att jag MÅSTE härda ut till vecka 23+5, annars dör min lilla tjej! Så blev det inte.. 23+1 blev slutpunkten och här är vi nu..

Skänker många tankar till Angelika och till perfekta, söta lilla ängeln  Melwin, som nu tittar ner på oss från himlen!    

Jag har drömt om er inatt! Jag blir så fruktansvärt berörd, men det är väl kanske inte så konstigt.. Jag vill bara att allt ska bli bra nån gång. Jag vill komma ur den här Neo-bubblan och börja leva ett normalt liv tillsammans med Fredrik och våran älskade lilla Denise.. Men vi har en lång väg dit, och hon måste ta sig förbi många hinder! 

Känns lite bättre nu.. Efter att ha spenderat lite quality time hos min dotter och gjort en stor pöl med tårar på golvet så känner jag mig lite lättare i sinnet!

Vi vände henne, och hon protesterade! Hon hade ögonen öppna i några minuter och flaxade lite med armar och ben! Kan det vara så att hon sakta men säkert börjar återhämta sig?? Infektions-värdena har ju stannat av, så hon har rätt antibiotika! Känner jag min dotter rätt så ligger hon i respirator MAX ett dygn till, sen står hon inte ut längre!!

Imorgon ska jag vaccinera mig! Skulle inte alls vara bra om jag fick influensan! Tänk om jag skulle bli super sjuk och inte kunna vara hos Denise på en vecka, eller mer! Hemska tanke! Men jag brukar bli lite tagen av vaccin också, så jag kan nog räkna med lite värk och feber imorgonkväll.. Men då vet jag ju iaf vad det beror på!

Tänk så liten hon var här!!! Mammas lill-plutt!

Har ett till bloggtips till er.. Det är en 25-årig trebarnsmamma som fått diagnosen Dödlig Fetma.. Jag följer hennes kamp mot ett sundare och friskare liv! Kika in HÄR

Har nu suttit hos min utslagna och otroligt trötta lilla kämpe.. Jag har hjälpt till att röntga henne, vi har smörjt henne, bäddat om henne, sjungit för henne och strukit henne på pannan.. Hon dippar i puls och saturation hela tiden och nu tog dom nyss en ny blodgas, och svaret på den gjorde att dom var tvungen att plocka fram den där hemska respiratorn igen! Så vi gick ner en stund, jag orkar inte se när dom intuberar.. Men jag kan heller inte lägga mig och sova. Jag måste upp och hålla om henne en stund till, och se så att allt är okej... eller, så pass okej som det kan bli i det här tråkiga läget!

Hon är precis som hon var förra veckan! Slapp i hela kroppen, jätteslö, och reagerar knappt på nånting man gör med henne. Det gör så ont att se henne och jag vill bara lyfta upp henne, krama henne och säga att allt kommer att bli bra! Men det går inte.. Nu ligger hon i kuvös igen, med en pipande respirator bredvid... Precis som förut. Den här veckan tog vi STORA kliv fram... och nu även stora kliv bakåt!

Ja det här är verkligen TORTYR! Önskar bara att man någon dag kunde få känna sig säker. Tänk att få känna att "nu är faran över", tänk att få pusta ut, inte oroa sig för nånting, bara veta att allt kommer att bli bra! 

Tänk om jag kunde känna mig säker på att jag har en dotter till sommaren, tänk om jag vågade köpa en barnvagn, barnkläder och kanske en bilstol. Jag har inte köpt ett skit! Jag vågar inte! Det känns som att smärtan bara skulle bli ännu större om vi förlorade henne och ska behöva sälja en massa nya oanvända bebis saker mitt uppe i all smärta!

Just nu känns det nattsvart! Hoppet är inte stort, och jag vågar inte tänka längre fram än några minuter åt gången. Tänk om hon dör NU, när dom intuberar henne?! Tänk om jag får ett samtal alldeles strax där dom säger att jag måste skynda mig upp, för Denise orkar inte kämpa mer!

Det är många "tänk om" just nu och mina reservbatterier håller på att ta slut!!!

Mamma & Pappa älskar dig!

Vill tacka alla fina läsare för era stöttande kommentarer! Det betyder mycket bara att veta att så många tänker på just oss!! Är som vanligt väldigt dålig på att svara, särskilt nu när allt är så här, men när jag har lugna stunder och lugnet i kroppen så brukar jag kika in på era bloggar också, och se vad ni är för filurer!

God Morgon på er! Eller, go´middag kanske! Vi sov till halv tio idag! Helt sjukt för att vara oss. Vi brukar vara uppe vid halv sju annars. Idag har jag planer på att göra en liten repris från förra veckan. Alltså, åka hem ikväll med Fredrik och sova hemma. Om allt är bra här förstås! Vill INTE komma tillbaka till en helt utslagen bebis som förra veckan! Huvva va hemskt det var! 

Däremot så vill jag passa på att ta en sväng på stan och går på Barnens Hus och köpa lite kläder till Denise. Dom säger att det finns prematurkläder där, så jag måste ju kolla!

Idag är Denise ÄNNU MER svullen! Hennes ben, fötter, rumpa och allt är helt svullet och hon ser jätte knubbig ut! Det är tydligen ganska vanligt, men vi har inte riktigt fått nån klarhet i vad det beror på och om vi borde vara oroliga.. Får väl se om dom rondat sen när vi kommer upp igen, så kanske vi får svar på det! 

Hon ska ju vägas igen idag, och med all den vätska hon har i sin lilla kropp så lär hon nog väga ett kilo.. Men det känns inte som om det är "på riktigt" isåfall..  Ni fattar vad jag menar va?  Men, vi får se!

GRATTIS DENISE SOM BLIR 31 VECKOR IDAG   

Nu ska vi käka lite kyckling och kolla på Gladiatorerna!

Har precis tvättat och bytt på en ILSKEN 915 grams bebis! Tänk att det ska krävas tre vuxna människor för att hålla armar och ben i styr på en sån liten krabat!? haha. Men nu är det gjort och nu ligger hon i sin varma fina nya säng, inbäddad i fina julklapps- snuttisar. Allt rosa, en äkta tjejig tjej.. hihi.

Har inte så mycket ord att komma med.. Så jag bjuder på ett litet bild-marathon från dagarna som varit.. Så förbered er på en massa bilder som ser likadana ut allihopa!! Vi är bara så glada att få se vår lilla skrutt med kläder på!!!

Dom hemska respirator dagarna och hjärn övervakningen! Dagarna man vill glömma!

En nöjd bebis med VÄLDIGT tjock mage!!!   

Har fått säkert 30-40 kommentarer idag! Jag har läst ALLA!! Och jag tackar för alla ord, allt stöd och alla lyckönskningar!  Och "Nienna" TACK för kläderna som nu äntligen kommer till användning!!!