Tyckte att mamma var en pain in the ass som lyfte på ögonlappen och tog fram den stora svarta kameran!  

Har vaknat säkert tio gånger inatt, och trott att det varit dags att kliva upp. Halv sju gav gav jag upp! Saknar min säng!!Min sköna sköna, nya säng. Jaja, jag får nog tid att sova i den framöver, hur mycket som helst!

Vet ni vad? Jag funderar seriöst på att flytta bloggen.. Men jag vet inte om jag orkar än, ska kolla runt lite. En stor anledning är att här på bloggplatsen så är det OMÖJLIGT att får support. Har aldrig nånsin fått svar när jag kontaktat bloggplatsens så kallade support.. VÄLDIGT dåligt tycker jag. Dessutom så är det ganska begränsat när man ska designa bloggen.. Lite tråkigt i längden. Men vi får se. Det är väl egentligen vad man skriver som är det viktiga, inte hur bloggen ser ut. 

Nu blir det kaffe och sen upp till plutten och se om hon har sina små ögon öppna idag!

Då var den här dagen slut! Måste säga att jag tycker att hon verkar lite piggare redan nu. Hon vaknar liksom till ibland, slänger huvet bakåt och griper tag i tuben och det ser ut som om hon fösöker slita ut den. Som att hon får lite panik för att hon sitter fast. Hon försöker lyfta på huvet och vrida på huvet. Goda tecken, men jobbigt för henne och jobbigt för mig att se henne så.. 

Har planer på att promenera till Strömpilen imorgon. Om jag hittar dit. Har ju GPS så jag borde ju hitta. Känner att jag skulle vilja gå i affärer. Bara titta mig omkring, kanske köpa nånting, kanske ta en kaffe.  Men samtidigt så har jag ju värsta bacillskräcken och är SKITRÄDD att jag ska bli smittad av den hemska influensan som härjar! Ja, vi får se hur Denise mår, och hur jag känner mig..  Nu när jag har varit hemma en sväng så börjar jag förstå vikten av att faktiskt slita sig från sjukhuset ibland. Känner verkligen att jag fick nya krafter och styrka bara av att åka hem en liten liten sväng. Det behövde jag. Annars kanske jag inte hade orkat det här.. Då kanske jag hade brytit ihop totalt och tappat allt hopp idag, men det gjorde jag inte. Jag känner mig hoppfull!

(här trivdes dom som fisken i vattnet på nyårsafton, far och dotter)

Glöden är inte lika stark, min kämpe är trött! Man känner det när man ska byta blöja på henne, när man ska vända henne, när man håller hennes lilla hand. Man ser det när man tittar i hennes ögon. Den lilla springan som är öppen. Hon har svårt att hålla kroppstemperaturen så jag har bäddat om henne med två tjocka extrafiltar så hon ska bli varm!

Hon har precis fått lite morfin och doktorn har justerat tuben som låg lite för långt ner. Hon har även fått "bakterie-ätande" omläggning på sin inflammerade hand.. 

Det enda jag kan göra är att vänta på att det ska vända.. Vänta på att få se henne sakta men säkert komma tillbaka. Få tillbaka den där glöden och livsgnistan som jag vet att hon har!

Jag försöker att vara som vanligt.. Har gått min dagliga promenad. Lite fortare och lite högre musik än vanligt, kändes skönt! Kollade blodtrycket också imorse och tog en PK prov.. Blodtrycket var lite knepigt 120/95.. hmm.. snart har jag väl 100/100 eller nåt..   Vad gör man när undertrycket är för högt, men övertrycket är för lågt?

Trots allt som händer så känns det helt okej. Jag har fötterna på jorden, och trots att jag är här helt ensam så känner jag mig inte ensam.. Jag är ju mest där uppe, hos Denise, och där finns alltid stöd och nån att prata med, och man kan alltid få svar om det är nånting man undrar eller oroar sig över! Visst, det går upp och ner. Jag var jätte ledsen imorse när jag kom upp. Det var jag till och med förberedd på, så jag sminkade mig inte! Men nu har jag gråtit färdigt för idag, och sminket är på sen några timmar tillbaka!

Lyssnade på en låt när jag var ute och gick.. En låt som jag ofta lyssnar på, men inte förrän nu har jag reflekterat över texten i refrängen! Fina ord!

I don´t need no one to tell me about heaven, I look at my daughter & I believe! 

Ja då ska man försöka sova inatt då.. Känner mig mest bara orolig, men jag hoppas på sömn! Tog mig en liten promenad i yrvädret för att skingra tankarna lite. Allt känns alltid bättre och lättare när jag anstränger mig fysiskt konstigt nog. Det är avledande på nåt vis! Mår jag skit så kan jag gå på gymmet och köra ett svettigt pass. Då glömmer jag allt!

Denise ligger så stilla i sin kuvös.. Armarna ligger slappt efter sidorna på henne och ögonen är halvöppna. Håller man hennes hand så rör hon lite svagt på fingrarna.. Men hon orkade iaf grina lite när vi bytte CPAP mössan och näsan.. Det får man väl ändå se som nåt positivt. 

Nu hoppas jag att hon repar sig snabbt, och att hon slipper respiratorn!! Men jag är hela tiden beredd på att hon kan behöva vila lite och ha respiratorn några dagar.. Det är lika bra att vara förberedd, så man inte blir chockad om det händer!

Nu ska jag SOVA!! Försöka iaf.. Imorgon: Blodprov, blodtryck på morgonen.. 
   

Framme hos min lilla plutt! Hon är sig inte lik för fem öre! Hon suger inte ens på nappen. Ligger bara och är slö och slapp. Jag är förvånad att hon fortfarande kan andas själv faktiskt. Att hon int ligger i resp. igen.. Nu ska hon få börja med antibiotika igen, för blod-odlingen visade att det var bassilusker som växte, och nu ska dom utrotas illa kvickt! Hoppas att antibiotikan biter snabbt, så jag får se henne så som jag har vant mig vid, igen..  

Hon har även en hand som är alldeles röd och svullen efter att det suttit en PVK där. Det är säkert obehagligt och gör nog lite ont, så vi får hoppas att det inte blir värre!

Älskade lilla knyte!  

Just idag.. Då jag bestämt mig för att åka hem.. Då visar det sig att Denise kanske har fått en infektion. Det är inte bekräftat än, men CRPn hade stigit, och det var även nåt annat värde som stigit, så nu ska dom ta nya prover klockan två och då måste doktorn sticka henne i ljumsken  

Nu vet jag inte om jag törs åka! Tänk om hon blir jätte jätte sjuk!! Jag måste fråga sen vad dom tror. OM det är en infektion, skulle hon kunna försämras jättesnabbt, eller skulle jag hinna tillbaka?? Känner mig grymt kluven. Men jag tror att det skulle göra mig gott att åka hem en sväng och samla lite krafter! Samtidigt så skulle jag ju aldrig förlåta mig själv om det skulle hända något, och jag inte var här! Tänk om hon skulle dö, och jag inte ens var här!! Usch, inte tänka så! Ska prata lite med personalen och berätta hur jag känner och kanske få lite råd..

Ja då får vi backa lite i alla framsteg som varit.. Inte nå jättekliv bakåt.. Inte vad vi vet än iaf. Men idag är magen jättebullig och ganska hård och Denise ville inte ens ligga på mage, som annars är hennes favvo! Så nu har dom halverat maten, så nu får hon bara 2ml/timmen och nu har vi precis röntgat henne! Bäst att kolla så att det inte är nåt farligt på gång... Så nu är man sådär orolig igen, men det känns bra att maten är bromsad lite och att hon inte har nån infektion i kroppen iaf.. Men allting hänger ju ihop. När magen blir stor så blir hon svajig och det blir svårare att andas, så nu hoppas vi att det blir bra FORT! Vill bara att hon ska få bajsa ordentligt. RIKTIGT ordentligt, så blir nog allt lite bättre!

Hoppas på att vi får en lugn dag och kväll trots allt!