Jag är glad att jag övervinner min ångest, och utmanar mig själv, men FY FAN va jobbigt det är! Bestämde mig redan igår att jag skulle sitta känguru med lillan mitt på dagen idag.. Och jag vet att jag har lättare för att få ångest på dagen än på kvällen, men jag MÅSTE lära mig.

Så jag bestämde mig för en tid och gick upp och satte mig i stolen.. Ofta brukar ångesten vara värst INNAN.. men nu ville den inte riktigt släppa. När jag suttit bara i två-tre minuter så haffade jag sköterskan och sa precis som det var.. Att jag kanske inte klarar att sitta så länge, och att jag ropar om det blir riktig panik så att jag måste upp snabbt! Jag fick en larmknapp istället, och det kändes bra, men det hjälpte inte så mycket mot själva ångesten och jag blir så arg på mig själv och jag blev så jävla lessen när jag kände att jag kanske kommer att måsta kliva upp!! Det är ju meningen att kängurusittningen ska vara dagens höjdpunkt, en mysstund med dottern på mitt bröst och jag känner bara panik! Det är ju helt fel! Så det slutade med att jag låg där och snyftade istället och sköterskorna fick trösta mig.. MEN: Jag låg kvar!! Jag klev inte upp! Jag tänker inte låta det här styra mig! Jag bestämde mig för att inte ge upp. Jag greppade min bok: "Avig Maria" av Mia Skäringer, som jag köpte idag och började läsa.. Läste lite.. Snyftade lite.. Läste lite.. Och till slut så hade jag legat där i en och en halv timme!

Känner mig väldigt nöjd med mig själv! Jag tänker fortsätta utmana mig själv, för så här får det inte vara! Jag VILL INTE bli styrd av nån äcklig panikångest!!!!

Denise mådde iaf prima där på mitt bröst! Det ger mig ännu mer skuldkänslor och dåligt samvete.. Hon mår så bra där, det är det bästa för henne, och jag som ska föreställa hennes mamma, jag klarar knappt av det!! Nä, jag måste fixa den här biten, det är bara så!

Fortfarande CPAP och egen andning! Mammas duktiga lilla tjej! Har precis varit där och hjälpt henne att bajsa.. Låter lite skumt kanske men de är inte så lätt att få fram bajset när man är så liten! Och man ser att hon kämpar och att det gör ont. Nu kan hon ju ge ifrån sig små ljud också när hon inte är intuberad längre. Det låter ungefär som ett svagt gnekande ljud när hon försöker skrika. Har gett henne mag massage med olja och jag kan lova att det kom bajs! Funderar på hur mycket som kan rymmas i den lilla kroppen, för hon hade ju bajsat inatt också! Men bajs är bra!!

Själv så har jag gått och fått högt blodtryck igen.. Kände det nästan på mig. Har haft lite smått ont i huvet i helgen, men jag tänkte att det kanske var stress och oro som var problemet, men det var det nog inte ändå.. Så jag ska träffa doktorn igen om några dagar så får vi se vad vi hittar på. Det är ju inte så farligt med lite för högt blodtryck, nu när jag inte är gravid längre, men man kan ju hålla ett öga på det iaf så det inte blir ännu högre!

Nu är det lunchdax och sen blir det känguru sittning!

God Morgon! Har precis varit ute och blött ner mig! Tog en 40 minuters powerwalk i slask och duggregn. Inte alls särskilt skönt, men välbehövligt! Gravidfläsket ska bort!!!

Känner mig nästan lite nervös idag.. Igår var ju en sån himla bra dag, så vad kan toppa den liksom? Är rädd att jag ska komma upp och Denise ligger i respirator igen.. Det kan ju faktiskt hända, och jag är ju en sån som hellre är beredd på det värsta än att hoppas för mycket. Då blir man glad för det lilla istället!

Idag har det gått 5 veckor! Fem veckor sen jag genomlevde den värsta dagen i mitt liv! Men samtidigt var det ju en speciell dag, och i framtiden kommer det kanske att förvandlas till den BÄSTA dagen i mitt liv. Jag kanske kan se den som Dagen då min dotter föddes istället för att komma ihåg allt det där andra hemska som hände! För just nu är all dramatik så färsk i minnet, och det tog ju flera dagar innan jag ens fattat att jag blivit mamma, flera dagar innan jag ens kunde få se henne!

Men från den stunden jag tog i henne första gången, även om det bara var hennes små, små fingrar runt min nagel genom luckan på kuvösen, så kände jag direkt att hon var MIN! Min dotter!

Det här är den bästa dagen sen vi kom hit! Allt har kännts sååå bra idag! Denise har gjort stora framsteg och jag kan känna en gnutta hopp! Jag vet att det KAN bli så att hon behöver vila, och ligga i respirator igen, men hon har iaf klarat sig i över fem timmar nu! När dom tog bort den så trodde alla att hon skulle klara några minuter bara, så hon har redan uppfyllt alla förväntningar och lite till,, eller,, MYCKET till!   STOLT MAMMA! STOLT PAPPA!

Hon har nu legat på Fredriks bröst i 2 timmar! Gissa vem som lyfte henne ur kuvösen alldeles själv? Jo, kanske världens nervösaste mamma! Men det gick så bra! Lyfte henne när hon skulle tillbaka till kuvösen igen också. Självklart är alltid en sköterska närvarande, och håller reda på slangarna och hjälper oss och ser till att vi klarar våra "uppgifter". Det känns tryggt! Man behöver aldrig känna sig tvingad att göra nåt, och aldrig heller känna sig dum att fråga hur man ska göra och vad man ska göra! Man kan helt enkelt ta allt i sin egen takt.. Det är ju en extremt konstig och onaturlig situation vi är i och jag kan tänka mig att alla människor reagerar olika och hanterar saker på helt olika sätt.. Men, det känns som att både jag och Fredrik har kommit en bit på vägen! Allt känns ju fortfarande jobbigt och framtiden är osäker, men jag tycker att vi hanterar det ganska bra.. Även fast man bryter ihop vissa dagar, mår skit vissa timmar, blir irriterad på varann osv.. Så är ju livet, och det är helt normalt!

Nu ska jag skicka iväg min gubbe och välkomna systeryster istället!

Har sett HELA min dotters ansikte för allra första gången! Min lilla skrutt! Näsan upptryckt och uttöjd, men ändå världens sötaste lilla flicka!

Det var lite otäckt första sekunderna utan respirator.. Hon blev liksom lite blek.. gråaktig och såg ut som att hon skulle dö nästan. Men efter en halv minut så var hon igång.

Nu har hon snart legat med sitt nya andningsstöd CPAP i en timme!! Vi hoppas att den timmen blir till dagar, veckor, månader!!! 

Oj, vad glad jag blev när jag kom upp! Denise mår bättre och har sovit och varit lugn hela natten! Nattpersonalen hade sagt att hon verkar vara en annan person på natten än på dagen, för dom hade inte sett nånting av hennes "temperament" som hon haft under dagen! Det måste ju betyda att hon mår bättre!

Doktorn kom förbi och klämde lite på magen och tyckte att det såg fint ut! Han vill prova att extubera efter lunch!!!! Undrar hur det går? HOPPAS HOPPAS HOPPAS HOPPAS!!!!!

Här kommer lite mysbilder från gårdagen!

Min lilla plutt som mår så bra av att få ligga på bröstet! Oj, va jag ska sitta mycket med henne när hon fått bort respiratorn. Det MÅSTE jag ju! Då slipper jag kanske klaustrofobi-skit-paniken, och kan få njuta av mysstunden istället för att gruva inför det!!!  

God Morgon... Kaffe, Julkalendern och en less mamma! Har drömt konstiga drömmar och är kvar i den känslan fortfarande...

Just nu känner jag bara att jag INTE vill gå upp på Barn 4 idag. Jag vill INTE se min dotter ha ont, jag vill INTE se hennes ihoprynkade panna! Nej, jag vill inte!

Jag vill komma upp dit och se en bebis som ligger stilla och sover, respiratorn är borta och hon ligger lugnt och stilla i sin kuvös och väntar på att mamma ska komma och lyfta ut henne. Så vill jag att det ska vara! Hon ska inte behöva ha sådär ont.. Jag orkar inte! Nu lät jag sådär egoistisk igen.. Det är HON som ligger och har ont, och jag säger att JAG inte orkar.. 

Jag vet inte vad som är rätt och vad som är fel. Vad som är normalt och vad som förväntas, men man är ju bara människa. Jag gör så gott jag kan och jag vill att allt ska bli bra!

Igår kom moster hit och satt med Denise! Hon mådde så bra och låg oh myste på mosters bröst en lång stund. Så igår fick hon komma ut tre gånger sammanlagt! Jag knäppte ju lite kort både på Pappa&Denise och på Moster&Denise, men jag har inte hunnit lägga in dom på datorn än!

Är det fjärde advent idag? Ja det är det fan i mig.. Idag är denise 28 veckor.. 28+0...

Jag lyckades sitta 1.5 timme jag också! Och när jag väl satt mig i stolen så blev jag lugn som en filbunke och Denise mådde så bra hela tiden!

Runt nio ikväll är det dags igen! Hon behöver så mycket närhet hon kan få! Och den här gången så är det mosters tur att sitta och mysa!!'

Nu skulle dom hjälpa henne lite mer med magen så vi passade på att köpa oss lite mat och ska ta en promenad och tänka på annat en stund! Orkar inte se det där nåt mer idag.....

Kängurubilder kommer sen, jag lovar!