God Morgon! Har precis varit ute och blött ner mig! Tog en 40 minuters powerwalk i slask och duggregn. Inte alls särskilt skönt, men välbehövligt! Gravidfläsket ska bort!!!

Känner mig nästan lite nervös idag.. Igår var ju en sån himla bra dag, så vad kan toppa den liksom? Är rädd att jag ska komma upp och Denise ligger i respirator igen.. Det kan ju faktiskt hända, och jag är ju en sån som hellre är beredd på det värsta än att hoppas för mycket. Då blir man glad för det lilla istället!

Idag har det gått 5 veckor! Fem veckor sen jag genomlevde den värsta dagen i mitt liv! Men samtidigt var det ju en speciell dag, och i framtiden kommer det kanske att förvandlas till den BÄSTA dagen i mitt liv. Jag kanske kan se den som Dagen då min dotter föddes istället för att komma ihåg allt det där andra hemska som hände! För just nu är all dramatik så färsk i minnet, och det tog ju flera dagar innan jag ens fattat att jag blivit mamma, flera dagar innan jag ens kunde få se henne!

Men från den stunden jag tog i henne första gången, även om det bara var hennes små, små fingrar runt min nagel genom luckan på kuvösen, så kände jag direkt att hon var MIN! Min dotter!

 

Marlene

19 december 2011 09:54

jag känner igen det där med att missa den första kontakten med sitt barn . Jocke föddes i säte och det blev kritiskt då jag fick en slidkramp så han fastnade ,och dom hunde inte få ut honom. Hela hans söta lilla stjärt var söndersliten och jag var beredd på att ge upp flera gånger då jag var så slut. Men då skrek Åke som en besatt att jag kunde ju inte sluta nu då vi var såå nära och då kom kraften och vi kunde få ut honom . Men då sprang dom iväg med honom , ch när jag frågade visste dom inte om han levde eller inte och Åke sprang med dom. Jag fick en kopp choklad och mackor och låg med ångest och fnderade. Sen hade vi han med på prematuren och jag sov på BB. Funderar än idag på om detta haft betydelse , om man blir närmare sitt barn om man har den första kontakten. Men så är det nog inte ......Kram till dig :)

 

Elina

19 december 2011 13:08

Så otroligt stark du är! När vi väntade vår son var han påväg att komma i vecka 25, vi fick gå runt (jag åka i sängen dock) på neo och det kom både präst och paykolog till oss den kvällen jag kom in. Vår son kom i vecka 36 sen efter massa försök att stoppa. Jag beundrar dig stark. Det känns som att det kunde vara jag som är där du är! Er lilla kämpe är så stark!

http://Underbarahemmet.blogg.se

 

Sofie - Mamma till två små

19 december 2011 22:32

Fem veckor.. lång tid för så liten! Grattis till en liten milstolpe..

http://lillgarden.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...