God Morgon! Känner mig segare än segast idag! Det blev en tung morgonprommis och det kändes som om benen knappt bar mig ibland. Men det blev runt 3km iaf, bättre än ingenting!

Nu sitter jag ute i köket och dricker kaffe och har pratat lite med några nya här på anhörigboendet. Oj oj oj vilka livsöden man får ta del av på det här stället säger jag bara.. Så mycket sjukdom, sorg och död. Ofta är det en väldigt tung och tryckt stämning här nere i köket och folk vill knappt titta på varandra. Jag är också sån, ibland. Mår jag dåligt så är jag rädd att nån ska börja prata med mig och fråga nånting jobbigt, så jag liksom tittar ner i marken och skyndar mig att göra det jag ska. Men vissa dagar kan jag prata med vem som helst.

Nu ska jag göra mig i ordning.. Ska till Doktorn om en timme. Vet inte egentligen varför, men kanske han vill prata om blodtrycket eller nåt..

C u later alligator

Har spenderat ett par timmar med omhållning! Omhållning med öppet tak och nerfälld lucka! Så nära men ändå så långt borta! Känns så skönt att jag kan göra så nu! Längtar såååå tills hon hamnar i en säng, så man inte ens behöver fundera på tak och luckor och allt vad det är!

Såg en massa statusar på FB om nyår. Jag hade helt och hållet glömt bort att nyårsafton existerade! Jag har bara tänkt att, nu är julen över.. Men, nyår har aldrig varit nån stor grej för mig.. Överskattat på nåt vis. Man känner sig tvingad att hitta en fest att gå på  och känner sig ensam om man inte blir bjuden till nån. Men, nu kommer vi vara här, och fira in det nya året tillsammans med vår dotter för första gången! Man kan säkert se raketerna från fönstret!

Fick förresten ett JÄTTESTORT paket idag! 

Den rymdes inte på hyllan så han fick bli fönstervakt istället! Tack Lili!!! Blir lika rörd varje gång vi får paket från människor som vi knappt känner! Så omtänksamt!

Nu ska jag SOVA!!! Upp tidigt och power-walka igen imorgon, och sen ska jag till farbror doktorn!

Natti Natti

Oh, har suttit och fixat med Freddes nya telefon i flera timmar.. Den blev som en kopia av min! ALLT innehåll från min telefon, överfördes till hans via Itunes, haha! Tur att jag inte har en massa hemligheter! Mindre tur att jag är så oteknisk, men jag tror jag har fixat det ganska bra (förutom att jag köpte ett copterskydd till en SE active istället för Iphone) Ärtydligen lite tankspridd! (konstigt?)

Passade på att test-fota lite med nya objektivet när Denise satt och myste med Mormor för en stund sen! JAG ÄR NÖJD!

Bilderna är ju tagna i ett mörkt rum, och den sista bilden är tagen genom kuvösglaset, så jag är väldigt nöjd! Stor skillnad om man jämför med mitt gamla objektiv. Då blev det bara skarpa bilder i dagsljus!

Denise mår fortfarande bra och det värmer mitt mamma-hjärta! Vila-växa-må bra! Det är det enda jag vill att hon ska göra! Tänk om hon kunde få slippa alla slangar, sladdar, prover och undersökningar. Men det går ju inte! Det är ju allt det som håller henne vid liv! Om jag tänker så, så är det mindre jobbigt att se henne bli stucken, att se hennes huvud pressas ihop av CPAP-mössan, och näsan tryckas upp mot pannan.. Jag vet ju att ALLT som hon utsätts för är saker som hon måste gå igenom för att bli en frisk och stark tjej, även om det är jobbigt att se vissa saker.. Jag har vant mig ganska bra iaf, och klarar faktiskt av att vara närvarande under alla undersökningar och procedurer.. Men när dom ska göra ögonundersökning.... Då vill jag nog inte vara med! Nä, det låter som om det är bäst att jag inte ser...

Nu ska jag gå upp och se om det är dax för kvällsbadet snart!

Tack, än en gång för alla fina kommentarer som jag är så urdålig på att svara på!   

Dom ger mig lite extra kraft när jag är på "slå på mig själv-humör"!!

Nu har jag suttit med taket öppet hos lillan! Sjungit, gosat och matat med lite bröstmjölk! En helt annan känsla än att sitta med händerna in genom luckorna! Känns kanonbra! Nu kan jag ju mysa och vara nära henne hur mycket jag vill!

Hon mår jättebra, inga tecken på infektion, inte sådär jättesvajig. Magen funkar och doktorn höjde från 3 ml/timmen till 3,5.. Så nu hoppas vi att lilla magen klarar av den mängden! Lilla och lilla, den är ju som en stor kanonkula!! Hon har fått lite svamp i hudveck och lite här och där, så vi ska smörja med en salva två gånger om dagen. Det är ju inte så konstigt egentligen. Tänk själv att ligga helt stilla i en varm, fuktig kuvös hela dagarna. Klart man får svamp! Huvva, va de ska klia!

Vi har även planerat att hon ska få bada snart! Inte just idag, men vi har fått klartecken från doktorn iaf, så nån dag framöver så ska hon få sitt första riktiga bad i en liten balja!

Nä nu är det dax att bege sig till Ersboda!

Ja då har man hoppat upp på hästen igen, efter det brutala fallet i torsdags! Jag bestämde mig för att göra ett försök i kängurustolen när nattpersonalen gått på sitt skift. 

Inte helt ångestfri gick jag upp till avdelningen, men fast besluten att prova iaf! Jag känner mig ju så jobbig och besvärande. Jag är liksom rädd att personalen tycker att jag är jobbig och att det är en massa onödigt arbete att lyfta ut henne ur kuvösen och sen lyfta in henne igen..

Men jag fick jättebra stöd från sköterskan som hjälpte oss, och hon gjorde mig övertygad om att jag inte är ensam om att känna så här och att vi lyfter tillbaka henne på en gång om det känns jobbigt!

Jag klarade en timme! Inte helt utan tårar, inte helt utan ångest, men jag gjorde det iaf! Denise mådde jättebra, och jag kunde faktiskt slappna av och mysa mesta delen av tiden jag också. Så jag måste nog säga att det var ett lyckat försök den här gången!!

Fick förslaget av sköterskan att när jag sitter hos henne på dagarna så kan jag faktiskt öppna kuvöstaket eller ena väggen. Då får man liksom lite mer närhet än man får när man bara stoppar in handen genom en lucka! Denise börjar bli så pass många veckor nu också, så hon behöver inte den där höga luftfuktigheten, så hon klarar faktiskt av att man har öppet! Så det ska jag nog börja med, då kanske jag inte har lika dåligt samvete över att jag inte klarar av att sitta känguru så mycket som jag egentligen hade velat.

Så ikväll går jag och lägger mig med ett lite bättre samvete!!

Imorgon blir det ut på Powerwalk 07.30 igen!! Rutiner är bra för den fete ;)

Då var dagens bad avklarat! Nu är lillan ren och fin och hon klarade det galant även idag! Själv kände jag mig lite skakig och nervös, men det gick bra! Hon är så duktig! Vi vägde henne.. Och.. Ta daaaa: 700 grams strecket är passerat. Nu minns jag ju såklart inte den exakta siffran längre, men runt 750 tror jag! Om det stämmer så har hon ökat REJÄLT i vikt bara på några dagar! Mammas duktiga lilla tjej!

Nu sitter jag, mamma och syster här och surrar och dricker kaffe.. Imorgon ska jag köpa mig ett nytt objektiv till kameran!!! wihoo! Då kan jag ta lite bättre bilder här på Denise, även fast det är mörkt jämt och ständigt! Tur man har en svåger som kan kameror, för jag har inte en aning om nånting. Jag kan bara trycka på avtryckaren haha!

Nu sitter syrran och babblar så högt här inne så jag kan inte koncentrera mig på vad jag skriver.. Björk-syndromet!!!  Återkommer senare...

Måndag.. ja, det känns som Måndag! Men det är det ju inte! Hur ska jag komma ihåg det hela dan då?

Klev upp tidigt imorse och tog en 40 minuters Powerwalk! Skönt att ha det avklarat före frukost och allt! Hade till och med nattlinnet på mig under jackan, haha! 

Har även tagit PK och blodtryck. Trycket låg bra idag, så det verkar som att jag behöver mina blodtrycks tabletter ett tag till.

Nu har jag suttit hos Denise i nästan två timmar! Allt är okej. Doktorn tyckte att magen såg jättefin ut, och hon bajsar som aldrig förr! Så fort man petar i henne så kommer det bajs! Men hon har haft ganska många apneér inatt. Hon slutar andas och dom får "puffa" igång henne. (man ger extra puffar med syrgas) Konstigt nog så klarar hon allt så bra när man tvättar henne och ofta när man klämmer och trycker på magen också. Men näsr hon ligger och sover och mår bra, då glömmer hon liksom bort det viktigaste av allt!

Orolig.. Ja det är jag ju hela tiden! Men just det där med andningen är ju så läskigt. Det är ju A och O för att kunna leva!! Men bara tiden går och hon mognar på sig, så blir det nog lättare med det också!

Håller på att läsa en bok om för tidigt födda! "När barnet föds för tidigt" heter den, och där förklaras mycket om vården och komplikationer som kan uppstå osv.. Nu har jag kommit till den delen som handlar om sorg, och vad som händer om barnet dör. Jag rös genom hela kapitlet och det kändes plötsligt så verkligt igen, att hon faktiskt kan dö! Jag försöker ju att inte tänka på det så ofta, jag orkar liksom inte.. Men det är ju faktiskt så att faran är inte över. Mycket kan fortfarande hända, även om Denise har kämpat sig fram en lång bit nu! 

Positiva tankar, här och nu.. Men ändå vara medveten om verkligheten.. Hur ska man få ihop det??

Det känns faktiskt som om jag börjar lära känna min dotter lite! Både jag och Fredrik faktiskt. Vi ser vad hon vill och vi kan läsa av hennes rörelser och hennes signaler mer och mer för varje dag som går. Man blir ju extremt uppmärksam, så varje gång man gör nånting där i kuvösen så har man stenkoll på både henne och skärmen. Dessutom så måste man ju hålla koll på den som står på andra sidan kuvösen, så att man är samspelt och inte gör helt olika saker... För oftast behövs det ju att en bara håller om Denise medans den andre pysslar med det som ska göras..

Tänk vilken tillvaro det här är.. Intensivvård. Det låter ju så dramatiskt.. Och det är ju det också egentligen, men jag har varit här i sex veckor nu, och jag är van! Trodde väl aldrig i min vildaste fantasi mina första veckor här, att jag nånsin skulle vänja mig! Jag grät varje gång jag tittade på henne, varje gång jag tog i henne så bröt jag ihop. Jag grät varenda kväll, vaknade på nätterna och grät hysteriskt. Jag hade ärligt talat inte en aning om hur jag skulle kunna klara av det här, och hade jag inte kunnat anpassa mig och vänja mig så hade jag nog hoppat från ett högt tak vid det här laget! Visst är det jobbigt fortfarande. VÄLDIGT jobbigt, men allt känns inte lika dramatiskt och jag har liksom accepterat situationen på nåt sjukt sätt. 

Tänk egentligen hur vi människor fungerar. Man kan vänja sig vid dom mest bisarra situationerna. Man behöver bara lite tid.

Det var kvällens djupa funderingar! Nu ska jag dricka upp mammas Jul-öl som hon lämnat i kylen  

Sen blir det sängen! Imorgon börjar mitt nya nyttiga liv! Har 6kg kvar som jag ska bli av med, så wish me luck!