Känns INTE bra idag! Fredrik har suttit känguru och när jag lyfte tillbaka henne så började hon krampa igen.. Inte sådär mycket och länge, men hon blev liksom blå i ansiktet och knep ihop läpparna och spärrade upp ögonen.. Doktorn kom in en sväng, lyssnade lite med stetoskopet, sög ur lite slem och sen klämde han lite på magen och stimulerade med en kateter och sen gick han.. Det här gjorde han inom loppet av typ två minuter.

Sen blev vi lämnade ensamma igen. Jag fortsatte massera hennes mage lite försiktigt och då upptäckte vi att hon har en stor vätskefylld "blåsa" i ena ljumsken. Såg riktigt otäckt ut. Igår hade hon ett blåmärke där, och idag ser det ut sådär!! Men det var ingenting som doktorn ville titta på. Inte just nu iaf, så vi fick klä på henne och bädda om henne.. 

Det kändes som om vi knappt ville lämna henne, för det var inte riktigt nån som hade tid med henne idag. Alla var upptagna på andra vårdplatser och det kändes ungefär som att ingen hade koll på Denise över huvud taget..

Nu kanske dom förväntade sig att vi skulle säga till om det var nåt och därför kände dom att dom kunde gå ifrån, eftersom vi var där..  Hoppas verkligen att nån har koll på henne nu, men jag känner bara att jag måste upp igen så fort vi käkat lunch.

Har aldrig varit med om att det varit så här förut!  Både jag och Fredrik tyckte att det kändes konstigt.. Men är liksom så van att personalen är uppmärksam och att man oftast inte blir lämnad ensam när man håller på och pyssla med nånting..  Men dom kanske hade mycket att göra med dom två nya barnen på salen..   Sen är man ju lite extra känslig som förälder också med alla katastroftankar och allt otäckt som har hänt och som kan hända.

Nu går jag upp igen!!

Har precis tvättat och bytt på en ILSKEN 915 grams bebis! Tänk att det ska krävas tre vuxna människor för att hålla armar och ben i styr på en sån liten krabat!? haha. Men nu är det gjort och nu ligger hon i sin varma fina nya säng, inbäddad i fina julklapps- snuttisar. Allt rosa, en äkta tjejig tjej.. hihi.

Har inte så mycket ord att komma med.. Så jag bjuder på ett litet bild-marathon från dagarna som varit.. Så förbered er på en massa bilder som ser likadana ut allihopa!! Vi är bara så glada att få se vår lilla skrutt med kläder på!!!

Dom hemska respirator dagarna och hjärn övervakningen! Dagarna man vill glömma!

En nöjd bebis med VÄLDIGT tjock mage!!!   

Har fått säkert 30-40 kommentarer idag! Jag har läst ALLA!! Och jag tackar för alla ord, allt stöd och alla lyckönskningar!  Och "Nienna" TACK för kläderna som nu äntligen kommer till användning!!! 

Underbara framsteg idag! Denise mår så bra i sin lilla säng! Men vi har inte riktigt kunnat vara glada ändå. Stämningen är ting och vi kan inte sluta tänka på våra "grannar".. Så fruktansvärt. Jag har haft gråten i halsen hela dagen, kan inte ens föreställa mig vad dom fick gå igenom idag! Livet är orättvist ! Jag är så trött! Har sovit illa inatt, så jag tänkte vila en stund nu innan det är dax för middag och CPAP byte!

Idag går alla mina tankar till lilla prinsessan, Denises rumskompis och hennes föräldrar! Så fruktansvärt.. Denise får flytta tillfälligt till en annan sal så att föräldrarna får vara ifred med sitt barn dom sista timmarna.. Jag ryser i hela kroppen och känner smärtan! Jag är ju glad att Denise mår bra, jag trodde ju i några sekunder när jag fick samtalet att jag skulle få höra att Denise blivit sämre igen.. Livet är så orättvist och det känns fel att glädjas.. Det här kan hända vem som helst, så ta inte livet för givet!

Nu håller vi alla tummar och tår för att Denise klarar att andas själv igen! Det blir extubering ändå. Om en stund.. 

Har inte bestämt mig för om jag vill var med eller inte.. Känns som att man har varit med om nog med dramatik på några dagar.. För lite jobbigt är det ju att se, även om det är för en god sak...  Vi får se..

Ganska okej är det idag.. Men bara ganska.. Antibiotikan är utsatt och infektionen verkar vara över! Ingenting konstigt med hjärnaktiviteten har registrerats, men vi väntar på svar från labbet som ska titta lite närmare på kurvan. Det blir nog ingen extubering idag. Doktorn tyckte att eftersom hon fortfarande behöver så pass mycket syrgas så kanske man borde vänta tills imorgon.. Men jag känner, och tror att hon behöver mycket syrgas för att hon är orolig, spänner sig, har ont i magen, och bara är allmänt irriterad på tuben! Och då blir allting fel! Men jag är ju ingen expert. Jag får lita på deras omdöme!

Har precis varit och handlat så nu har man promenerat ytterligare 2.7 km idag! Tänkte slinga håret ikväll. Är så less på mitt hår, men jag vill inte klippa mig eftersom jag håller på att spara, så då kan man ju exerimentera med lite färger istället! Blir det misslyckat så får jag ju en anledning att gå till frissan :)

Jag känner mig trött, less och nervös i hela kroppen. Allt på samma gång! Men det är väl inte så konstigt kanske..

Snabb update här! Kom upp imorse och Denise var väldigt orolig.. Orolig för att hon vill ur respiratorn! Satt och höll om henne nån timme tills hon blev lite lugnare.. Fick höra att doktorn hade pratat om att kanske extubera idag! Men ingenting var bestämt.. Hjärnaktiviteten såg fortfarande normal ut!! :)

Sen stack jag och Fredrik iväg och tränade! Första gym-passet på vääääldigt länge! Kommer ha ont överallt imorgon. En braklunch och en dusch nu, sen ska vi upp och se om det hänt nåt nytt!

See you later!

En liten uppdate innan man ska försöka sova! Det har varit en riktigt överjävligt jobbig dag idag! Fy fasen va många tankar som vandrat igenom min lilla sprängfyllda hjärna!

Nu har jag min man här och känner mig mycket lugnare.. Dessutom så har dom hittills inte sett nåt konstigt på hjärnaktiviteten.. Just nu lutar det åt att hon krampade av medicinen hon fick. Men är det nånting jag har lärt mig så är det att man inte ska va säker på nånting. Så jag tror ingenting, och hoppas ingenting!

Var nyss upp en sista gång för idag och hon var väldigt väldigt missnöjd och orolig. Hon vill inte alls ligga i respirator, dessutom så hade hon ont i magen. Vi hjälpte henne lite så hon fick bajsa, vände henne och bäddade om henne.. Men det tog bara en liten stund så började hon kasta sitt lilla huvud fram och tillbaka igen.. Sköterskorna kommer få en hård natt!!

Tycker att det är väldigt bra att jag är lite "trög". När jag upplever nånting eller får höra nånting så tar det en ganska lång stund innan det har sjunkit ner från hjärnan och ner till hjärtat och känslorna. Det är det som får mig att behålla lugnet i dom mest traumatiska och jobbiga situationerna.. Men efter en stund, när allt är över, när jag har tid att reflektera, då kommer ALLT, och då kan jag bryta ihop totalt!

Men nu ska jag sova, sova, sova! Och imorgon ska vi försöka ta oss ut en sväng. Iväg härifrån! Är det inte snöstorm så promenerar vi till Strömpilen och fikar, shoppar lite och bara umgås!