God Mööörning! Fortfarande ont i skallen, men inga andra symtom.. Det måste ju nästan vara blodtrycket det beror på ändå.. Har iaf varit ute och gått i vanlig ordning, men det blev en kort sväng idag. Känner att kroppen inte riktigt vill gå fort och långt med den här huvudvärken!

Idag kommer Pytteliten hit och delar ut julklappar, och jag har lovat att ta emot dem och även ställa upp på bild och prata lite med tidningen..  En fin gest att fixa julklappar till alla Neo avdelningar runt om i landet tycker jag!

Hoppas på ännu en bra dag för Denise! Nu har det ju varit så lugnt och bra i 4 dagar, så man har ju nästan blivit lite bortskämd. Jag är lite rädd att jag ska glömma att det kanske inte alltid kommer att vara så här bra, så jag vågar inte vänja mig och luta mig tillbaka alldeles för mycket! Men jag håller tummarna för en lugn och fin julhelg iaf!!!

KAN HUVUDVÄRKEN SLÄPPA! Har haft ont i skallen sen igårkväll nu! Alvedon hjälper inte och jag har tagit blodtrycks medicinen.. Känner mig ju helt färdig idag, så nu är jag rädd att jag kanske håller på att bli sjuk! Har ingen feber iaf, även fast det känns så.. Men jag tror att jag avstår från kängurusittningen ikväll. TÄNK OM jag håller på att bli sjuk, och smittar lillan med nått äckligt elakt virus! Inte värt att chansa..  Har jag inte blivit sjuk imorgon så kan jag kanske känna mig lugn, då beror det nog bara på blodtrycket och kanske utmattning, och det smittar ju förhoppningsvis inte!

Samtidigt som jag bestämmer mig för att inte sitta med henne ikväll så får jag dåligt samvete och känner mig som en dålig mamma!!! Men jag gör det ju för att jag är rädd om henne, rädd för att hon inte ska få leva! Hon kan ju dö av virus och baciller som vi inte ens märker av, eller kanske bara blir lite snoriga av, eller får HUVUDVÄRK av.. Nä, det känns klokast att avvakta, även om det river lite i hjärtat!

(snyggo bild från förra julen)  

Tillfälligt boende.. Ja nu har Denise fått flytta in till grann-salen i några timmar. En sal där det ligger lite större bebisar. Mammor som sitter och ammar sina barn, matar dom med flaska, byter kläder, bäddar och grejjar. Inga kuvöser, bara öppna bäddar.. Bebisskrik..

Det kändes nästan lite jobbigt att sitta där inne. Det känns liksom så långt borta att jag skulle får sitta och mata min bebis. Man blir lite avundsjuk nästan, och lite ledsen. Men min tid kommer.. Om allt går som det ska. 

Så länge det finns liv finns det hopp!

Fick förresten en julklapp idag.. Personalen kom in med ett paket som det stod "Till familjen Decker" på. Från en bloggläsare sa dom! Någon som själv varit här. Så vem du än är, TACK så mycket. Självklart spar vi den till julafton!

FY vad ödsligt det är på M salen nu! Igår låg en skrikande bebis på vårdplatsen bredvid, och en liten prematurkille på andra sidan. Imorse när jag kom upp så var det bara Denise kvar! Det är säkert skönt för Denise med lugn och ro, tystnad och mindre spring. Men det känns lite konstigt, fast det kan ju ändras fort! Just nu är det lugnt, imorgon kan de vara fullt!

Idag ska dom storstäda salen så Denise ska få flytta in i grannsalen i några timmar. Hon är ju lite lättare att flytta på nu när hon inte har respiratorn

Dom gjorde ultraljud på hjärtat idag (igen). Hon tyckte INTE om att vi la henne på rygg och började grejja med henne. Hon vill bara ligga på mage. Så syresättningen gick snabbt ner på 50 och hon blev lite blå. Det är lika otäckt varje gång det händer, men bara hon lugnar sig lite så brukar det bli bättre ganska snabbt. Så vi droppade lite sockerlösning på nappen och då fick hon så fullt upp med att suga och smacka så hon blev helt avslappnad i hela kroppen och syresätningen gick upp på 95% igen! 

Det funkar varje gång! Igår tog vi bröstmjölk på nappen och hon var sååååå nöjd, och socker funkar lika bra. Det är som att hon bara kan koncentrera sig på en sak, så när hon får den goda smaken i munnen så glömmer hon bort att kämpa och sparka och sprattla! (godisgris redan nu)

Själv så har jag haft såååå ont i huvet ända sen igåkväll. Så jag gick upp till BB imorse och bad dom kolla blodtrycket. 135/100 låg det på, så doktorn tyckte jag kunde börja ta blodtrycks tabletterna igen. Det är ju inte så bra att gå omkring med högt blodtryck när man äter Waran.. Dessutom är det jävligt jobbigt med huvudvärk!!!

Denises planer för dagen?? Kängurusittning med Mormor om nån timme.. Kängurusittning med Mamma ikväll. Däremellan bara ligga och snutta på nappen, må bra och njuta av lugnet!

Ja, hörni. Snart är det jul! Har faktiskt inga julkänslor, men jag har några julklappar liggandes i fönstret som vi ska öppna på Julafton och jag har lite av Olivias goda julgodis och pappas världsbästa havrekakor (som jag alltid äter ihjäl mig av på julafton).. Kanske kan få till en liiiiten julkänsla iaf på Julaftonsmorgonen, med lite risgrynsgröt och skink-mackor... Men det enda jag egentligen önskar är att hela julhelgen blir så lugn som dom här senaste dagarna har varit! 

Jag sitter ju nästan bara och väntar på ett bakslag! När ska det komma? Hur ska det bli? Respirator? En infektion? Fel på magen igen? Nånting kommer att hända.. Frågan är bara när och vad! Jag har så svårt att våga hoppas att allt ska blir bra, att våga tro ett nånting någonsin kommer att kännas bra igen! 

Hur ska man bli lycklig efter nåt sånt här? Hur överlever man sorgen om man förlorar sitt barn? Hur kan man leva vidare? Även om jag får välsignelsen att få komma hem med mitt barn så kommer jag ändå ha en stor sorg att bearbeta. Hela den här tiden, den dramatiska förlossningen och sjukdomsförloppet, att jag faktiskt höll på att dö, 17 förlorade graviditetsveckor.. Allt det! Hur ska det nånsin blekna och inte göra ont längre?

Nä, jag måste sluta tänka så!! NJUT AV LUGNET ISTÄLLET LISA! Passa på att samla krafter, bli piggare, gladare och starkare! Tänk positiva tankar, gör roliga saker ibland! Du ska hålla ihop länge!

(taget sekunderna mellan tuben och CPAPen)

Kväll igen då.. Har precis varit och hälsat på syster, och ska strax gå upp och sitta med Denise en stund. 

Hade ju läkarsamtal tidigare idag och fick en ganska grundlig genomgång om allt som hänt från allra första början. Fick även väldigt bra förklaringar på olika problem som Denise har, har haft, och som hon kan drabbas av. 

Man är ju medveten om att allt inte kommer att gå spikrakt framåt bara för att hon har haft några bra dagar nu, men det känns ändå så skönt att både hon och jag kan slappna av liiiite iaf!

Men Doktorn sa, att det kan hända att hon blir lite sämre i det här med andningen och allt när hon avslutat sin kortisondos.. Och den kommer avslutas på Juldagen. Jag är nästan lite inställd på att hon kommer att ligga i resp igen, men det kan man ju aldrig veta. Men jag vill liksom vara lite beredd på det. Hon antecknade iaf att jag vill bli uppringd om det blir så att hon blir intuberad igen, även om det är mitt i natten. För jag känner att jag vill veta det på en gång ifall det skulle bli så.

Vi pratade även lite om framtiden. OM allt går bra och Denise fortsätter vara stark och göra framsteg och inte behöver respiratorn så kommer vi att bli förflyttade till Sundsvall. Känns väl sådär.. Nervöst och osäkert att komma till ett helt nytt ställe med ny personal och nya rutiner. Hon sa att det kan bli aktuellt redan i vecka 1.. Om allt är stabilt då såklart. 

Men Sundsvall känns ändå lite mera "hemma" än Umeå på nåt vis. Även om det är längre ifrån Övik så har jag ändå spenderat ganska mycket tid där och man känner till stan lite mer än Umeå..  Ja vi får se hur det blir.. Nervöst hur som helst, men dom kan säkert sin sak där också!

Nu ska jag gå upp och sitta lite känguru!

Nu blev jag sådär glad igen när jag loggade in! Hade fått 10 nya, fina kommentarer från olika delar av landet, och även andra länder! Uppmuntrande ord, och helt underbart att läsa igenom till morgonkaffet!  

Jag försöker hitta lite rutin i vardagen! Så jag ställer väckarklockan på morgonen för att ta mig ut på en prommis. Det blir inga jättelånga promenader, men 3km räcker för att väcka kroppen och få igång förbränningen! Man behöver ju frisk luft, och jag är beroende av att få flåsa och röra på mig lite för att må bra både psykiskt och fysiskt! SNART SNART är jag redo för gymmet, bara ett par veckor kvar! Så skönt! Har ju IKSU bara en km bort! 

Idag ska Denise få sitta med mormor om allt är bra med henne! Och så får hon sitta med mig på kvällen! Vi har även ett planerat läkarsamtal idag. Känner att vi är ganska väl informerade om allt som händer och har hänt, men läkaren som jobbar nu, hon tyckte ändå att det känders viktigt att man sätter sig ner och sammafattar och pratar lite i lugn och ro..  Det kan hon nog ha rätt i. Jag blev ju så avigt inställd till läkarsamtalen när jag haft det för första gången..Blev liksom lite rädd! Det var ju bara en vecka efter Denise föddes. Jag var helt förstörd, och doktorn (han som jag kallade Dr Robot efter det samtalet) pratade och berättade så mycket om statistik och vad som kan hända, så jag bröt ihop totalt! Men vi har ju haft flera samtal efter det, och då har det gått bra. Jag är väl inte lika överkänslig längre, man har lite mer hopp, och doktorn har faktiskt blivit lite lättare att prata med.  Så nu är jag inte rädd för läkarsamtal längre! 

TACK för alla fina kommentarer! Jag läser dom ALLIHOPA ska ni veta, även om jag kanske inte skriver svar! Och jag blir så glad varje gång jag loggar in och ser att jag fått en massa nya fina och uppmuntrande ord!! Så sluta inte med det!!   

Gissa va jag har gjort nu?? Bestämde mig ju för att sitta med lillan en gång till, så nu har jag suttit från 21.30 till 23.15 Avslappnad, lugn, UTAN mediciner! Kände av ångesten lite lite precis innan hon landade på mitt bröst, men sen släppte det och jag kunde NJUTA av stunden istället! Riktigt bra avslut på kvällen!

Nu har mamma kommit hit också, så hon var med och hjälpte till vid förflyttningen och bytte även blöja på Denise för första gången! Stolt mormor!

Nu ska jag sova gott gott!!   Natti Natti!