Emma

10 januari 2014 20:07

Säkert inte lätt att se det skrivet om sitt älskade barn. Har följt dej sedan hon föddes och är imponerad över hur bra hon utvecklas. Hon är ju en levnadsglad tös så när man ser bilder kan man inte tro alls det som står skrivet.
Ni kommer lyckas bra med massa kärlek och bus kommer nan långt.

Lisa

10 januari 2014 20:36

Ja kag kommer aldrig se henne på nåt annat vis vilken diagnos hon än får! Hon kommer alltid vara min lilla prinsessa

Klippa1

10 januari 2014 20:14

Förstår att det känns tungt att få det på papper, men hur många diagnoser som än står så är hon ju ett miralel & din fina prinsessa.. Vi kan ju inte vara lika allihop, det måste finnas speciella unika små människor oxå..
Massa kramar!!! ❤️

Lisa

10 januari 2014 20:35

Ja det är sant

Kerstin

10 januari 2014 20:39

Klart hon är och kommer vara din/er prinsessa!! Tycker ni gör det helt fantastiskt bra, varje dag. Är ju egentligen bara ord och läkar-termer, eller hur? Hon kommer helt säkert slå alla med häpnad. Har väldigt svårt att förstå varför dom hakar upp sig på att hon "pratar" dåligt! Min tjej fyller 3 om några månader och hon kan bara enklare ord, hon gick inte heller förän hon var 23 månader. Denise är i mina ögon och säkert många andras en super duktig tjej som kommit så långt som hon har.

Lisa

10 januari 2014 20:51

Ja hon är jätteduktig men samtidigt är det bra att dom är uppmärksamma! Den här doktorn sa till mig långt innan en MR gjordes att hon misstänkte att Denise hade en CP skada. Jag blev skitsur

Daniela

10 januari 2014 21:06

Har följt dim blogg länge nu och läst igenom hela bloggen och gråtit massor när jag läste om er tid på neo. Nu grät jag lite till. Min förlossning var nära att starta i vecka 25+2 och jag minns den skräcken. Jag är evigt tacksam för att han fick stanna i magen till v.36+3 Min kusin förlorade sin lilla dotter pga av prematur födsel. Jag vet inte hur det är att kämpa för sin dotter så mycket som du får göra. Jag vet bara hur det känns med ett barn som har lite mer medicinska problem än andra barn. Men jag känner med dig och utifrån min erfarenhet kan jag föreställa mig hur svårt det känns att se allt på pränt. För det är ju ens glada unge det står om. Ens glada unge som är det finaste man har.

Denises underbara personlighet genomsyrar hela din blogg. För mig som läser så är Denise en härlig unge med extra mycket kämparglöd. Hon älskar livet. Det där sjuka är bara en av många delar av hennes liv. Det andra positiva och enkla har en större plats.

Allt det där på pappret kan få vem som helst som läser att känna sig nedslagen men det är bara en del av det stora som är erat liv tillsammans.

Du är en fin mamma och Denise är en underbar unge 💜

Lisa

10 januari 2014 22:36

Tack

Erika

10 januari 2014 21:24

Jag säger som föregående, tycker inte alls Denise är speciellt sen med talet. Min son som är född i juli 2011 pratar ungefär lika mycket (lite) som Denise, han säger bara ett ord åt gången och ordförrådet är inte särskilt stort, kanske 20-30 ord. Varav 20 har han lärt sig senaste tre månaderna. Jag tror Denise kommer komma ikapp gällande språket, ett tag var hon till och med före honom, trots att hon är yngre både i korrigerad och okorrigerad ålder!

Lisa

10 januari 2014 22:38

Nä hon är nog egentligen inte så sen.. Men jag är glad att dom är uppmärksamma och ser villa problem hon faktiskt har. Små små tecken i rörelsemönster som jag aldrig skulle uppmärksammat själv . Det ger oss förutsättningarna att hjälpa henne utvecklas bättre och lättare på alla plan

Susanne I

10 januari 2014 22:23

Förstår att det är svårt att se det på pränt .
Men tack vare dig som toppen mamma kommer hon klara sig bra trotts allt .
Du gör ett toppen jobb ❤️

Lisa

10 januari 2014 22:36

Det värmer att höra

Maria

10 januari 2014 22:29

Jeg ser ingen diagnoser jeg heller, bare en hærlig liten prinsesse med sin fantastiske mor :) Stå på!

Lisa

10 januari 2014 22:36

Tack! Det är hon som får mig att fortsätta kämpa med allt!

Frida

10 januari 2014 22:55

Det är okej att vara ledsen. En terapeut sa en gång att när man är ledsen är man redo för att börja bearbeta.

Du inspirerar mig med din energi och förmåga att hantera jobbiga situationer. Jag önskar er all lycka till i fortsättningen!

Lisa

10 januari 2014 23:12

Va roligt att höra! Tack

Maria Sandström

11 januari 2014 08:19

Jag förstår att det känns tungt men hon är ju fortfarande världens bästa & sötaste Denise :) :)
Du är sannerligen en bra mamma till henne tro inget annat!
Älskar din blogg så mkt att följa med på er resa är så spännande på alla sätt :)
Hon kommer klara sig bra när hon blir vuxen inget snack om saken bara hon får rätt hjälp & stöd :)

Tanna

11 januari 2014 21:17

Hon är så fin din lilla tjej ! Tycker inte man ska vara så hård med att hon är sen med tal osv. Hon växer och utvecklas i sin egen takt.
Du gör ett jättefint jobb med henne ! <3

Lisa

12 januari 2014 08:14

Tack. Nä det jag reagerar på är diagnoserna och hennes medicinska problem. Sånt mam kan konstatera att hon kommer få problem med. .

Rebecka

12 januari 2014 12:09

Har följt er ända sen lilla Denise föddes, och jag måste säga att hon verkligen har gjort stora framsteg.
Min lillasyster som nästan har samma diagnoser, (CP, epilepsi, ostadighet, koncentrations svårigheter,försenad psykomotorisk utveckling)fast hon är född beräknad tid och nu är 15 år.
Hon tog sitt första riktiga steg när hon var runt 6 år gammal, och vid 8 års ålder gick hon själv. Man märker av ostadigheten rejält utomhus, men vi övar på och bättre och bättre blir de, fast de tar väldigt lång tid. Talet är inte riktigt på topp, men då vi i tidig ålder började med tecken förstår vi oftast varandra glasklart!

De finns ju så mycket hjälp att få! Och vad hade vi gjort utan den fantastiska personalen på skolan och habiliteringen?

Jag tror de kommer gå så bra för Denise, och håller alla mina tummar och tår för de!
Lycka nu till och fortsätt kämpa vidare!

PS Lisa, jag måste säga att du är en sån fantanstisk person, även fast vi aldrig träffats! Du har fixat en väldigt väldigt svår tid, och vet med säkerhet att du kommer fixa detta med. Ni gör de tillsammans! :)

Många kramar från Rebecka och hennes syster Alexandra

Lisa

12 januari 2014 22:12

Åh vad glad jag blir av att läsa detta! Ibland fastnar man liksom i tanken på att Denise inte kommer vara som alla andra, men livet är ju så mkt mer än så! Huvudsaken hon är glad och lycklig och inte har ont någonstans. . Resten kan vi kämpa med i alla år! !

Cecilia

12 januari 2014 12:16

Som mamma till en dotter på 3 år, diagnostiserad med Leukemi (ALL) förstår jag dig allt för väl vad det skrivna ordet betyder.
Hela mitt inre vrider sig fortfarande, efter 11 månader, varje gång jag ser ett brev i lådan från barnonkologen. Ännu värre är det när man läser beskrivningarna om sin dotters tillstånd och diagnos.

Läser och följer dig och din prinsessa. Känner igen mig i många av dina funderingar. Men du är fantastiskt! En bra människa och en underbar mamma!
Vi kan bara göra vårt bästa för våra barn.
Och det gör du!

Stor kram till er båda!

Lisa

12 januari 2014 22:09

Tack! Ja det blir verkligen en helt annan sak när man ser något printat på ett papper för hur man än gör så vrider man situationen på det sätt som är bäst för att man sla kunna hantera det. . Men på pappret står ALLT och då blir det för mkt. Önskar dig och din familj all lycka och hoppas på det bästa för din dotter

Maria

12 januari 2014 20:32

Jag tänker att det ändå är fantastiskt att hon KAN gå och att hon KAN prata. Hon föddes ju med alla alla odds emot sig och ändå har hon flera gånger visat att hon är en riktig fighter och hon övervinner det som kommer i hennes väg. Hon kanske alltid kommer vara liten och hon kanske kommer behöva olika hjälpmedel. Men du ska se att hon inte kommer upphöra att förvåna både dig och alla andra.

Det är helt okej att vara ledsen som någon annan här sa, men man kan ju också se det som att hon hade kunnat vara så mycket värre däran!

Tänk från 399g...till den fantastiska tjej du har hos dig nu.

Jag har följt din blogg sedan hon var nyfödd men inte kommenterat så ofta. Jag var dock tvungen att kommentera detta. :)

Lisa

12 januari 2014 22:06

Ja det är helt sant

Magda

14 februari 2014 13:43

Jag kan inte göra annat än att hålla med alla tidigare kommentarer om att Denise är en riktig liten kämpe och en alldeles underbar (utan att jag känner er) unge med glimten i ögat mest hela tiden!

Med oändliga mängder kärlek och styrka kommer vi långt här i livet, och det är ju onekligen någonting som ni besitter <3
Kramar till er båda! / Magda.