Nu är allt "som vanligt" igen! Äntligen så har vi bara dom gamla vanliga slangarna: Syrgasen och saturationsmätaren! Droppet plockades precis bort, för det började larma oftare och oftare, så det var lika bra att plocka bort det. Så nu är det mat som gäller! Planen är att hon ska vara uppe i full matmängd imorgonbitti

Jag har legat vaken halva natten med ryggvärk! Hade såååå ont så jag drömde att jag blev misshandlad och vaknade och grät.. Preparerade mig med tre olika värktabletter. (inte bra, jag vet), och efter några timmars vila så kändes det så pass bra så att jag orkade med en löptur i spöregnet. 

Fick lite mer energi efter det. Hade nämligen inte varit utanför dörren sedan i Torsdags, så det gjorde inte så mycket att det regnade, det var mest bara skönt. Men nu är det sängläge igen som gäller. Mest för att jag är såååå trött.. men även för att det är lite mysigt att bara ligga i sängen med pyamas på och lillan i famnen!

  Hipp Hipp Hurra!!!! Snart droppfri och hemmet känns inte så långt borta nu!

Ja det blev en sån där jobbig dag igen.. Vi som bara skulle bada och lägga om CVKn..  Precis innan badet så upptäckte jag att lillan kändes varm, och mycket riktigt så hade hon 38.1,, Hon brukar ligga runt 36.7-37.0 så det är feber på henne! Men hon fick sitt varma oljebad och det tyckte hon var mysigt.. Men sen när det var dax att byta omläggningen så skulle det visa sig att cvkn hade glidit ur så långt så att det sipprade ut droppvätska på sidan om, så det var bara att dra den.  Så kom då den stora frågan: Vad gör vi nu??? En ny CVK? Fredag eftermiddag.. Helg.. Dåligt med folk.. Sövning igen? Feber? ja ni förstår tankarna. Men nu belv det precis bestämt att hon får en vanlig PVK så länge och så hoppas vi att magen sköter sig och att vi kanske kan öka maten..  Det känns som att vi klarar oss från fler bakslag nu! Men jag är lite orolig över var febern kommer ifrån.. Hoppas bara inte att hon blir jättesjuk. Nä, positiva tankar nu. 

Jag hann iaf njuta av att vara fri från droppställningen en stund och drog henne ut i köket i vagnen och drack kaffe...

Världens bästa unge! Idag blir det ett bad och omläggning av alla sår och grejjer som hon har på lill kroppen sin. 

Nu har vi en slang mindre iaf.. Eller, nja.. Den är ju kvar, men nu hänger den fritt och sitter inte fast i nån droppställning. SONDEN! Matdroppet är borta och Denise får äta med nappflaskan var tredje timme igen, precis som förut, fast i betydligt mindre mängder. Hoppas att det fungerar bra nu!

Fick nyss veta att vi blir kvar här tills hon inte behöver sin CVK längre.. Gud så skönt!! Inte för att jag njuter av att vara här, men annars hade vi fått åka till övik, ligga där ett tag, och sen åka tillbaka hit när CVKn skulle dras.. Kändes omständigt och jobbigt att åka fram och tillbaka hela tiden. Känns bättre att stanna här tills allt är okej med maten och bajseriet.  Cirka en vecka till här då ungefär, om allt går som det ska.. oj oj oj.. Jag som hade packat med mig på tok för lite kläder. Känns skitkul att skifta mellan tre par byxor och två t-shirts i tre veckors tid... hmm.. jaja, man är ju inte här för att vara snygg precis, men det blir mycket tid i tvättstugan för min del om jag vill hålla mig fräsch.. 

Musik musik musik.. Ge mig lite musiktips tack! Just nu är jag inne i en "lugn musik-period".. Ballader, akustiskt, svenska visor.. Ja, allt som passar sig när man vaggar en ledsen bebis typ. Inget skräl och skrån! Jag ligger efter med allt.. Har ju varit "inlåst" och halvt isolerad från omvärlden i ett halvår så snart vet jag ingenting om varken musik, mode eller stora världsnyheter. Haha. Det är ju faktiskt inte varje dag jag slår på Tvn ens.. Idag till exempel. Har inte sett en enda nyhet idag. Det här bådar inte gott!

Har syster här på besök just nu och hon sitter och gungar Denise en stund, och hon fattar inte hur jag orkar sitta här hela dagarna. Men det är en vanesak. Jag tror det är jobbigare att bli inlagd på sjukhuset i fyra-fem dagar för då hinner man inte vänja sig och anpassa sig på samma sätt som man hinner på ett halvår.. 

Denise har inte kunnat ligga platt på rygg på hela dagen. Hon bara kräks och får gröna uppstötningar. Stackars lillan. Tänk vad hon ska må illa!! Man vet ju själv hur det känns med sura uppstötningar... Men nu har hon fått lite Novalucol så vi hoppas att det lindrar lite.

(30 minuter senare) Nu har vi haft ett rejält bajs kalas här.. Och då menar jag REJÄLT! Sådär så man fick kasta sig åt sidan för att inte få allt på kläderna. Skönt för Denise!! Bajs är bra!

Ja, äntligen lyckades jag bryta mig loss från 5km träsket! Haha! Liiiiite längre tog jag mig idag och nu vore det väl själva fan om jag inte kunde få känna lite träningsvärk imorgon!!!  

Sovit som en kratta inatt! Kunde inte somna igår och låg och vände och vred och funderade på livets stora frågor. Gick igenom senaste halvåret i mitt huvud och det dyker upp nya minnen och nya känslor varje gång jag tänker på allt som hänt..

Nu när jag är tillbaka i Umeå, på Barn 4 efter att ha varit borta härifrån i ca två månader så inser jag vilken bubbla jag var i när allt det här hände. Det enda som existerade i min värld under de tre månaderna av intensivvård var Denise och vår lilla hörna på M-salen. Jag var helt omedveten om allt annat som hände runt omkring.. Barn 4 kändes som någon slags overklig låssasvärld, en film som jag var med i, nånting som inte hände på riktigt. Nu känns det helt annorlunda att vara här. Det här är ju faktiskt en helt vanlig avdelning på ett helt vanligt sjukhus. Nu kan jag lägga märke till saker. Vad personalen har för rutiner, hur dom jobbar och lägger upp arbetet. Jag ser alla andra familjer som kommer och går, och det känns inte lika farligt att ta kontakt och prata med andra föräldrar.

Svårt att förklara, men nu känns det som att jag "vaknat upp", "bubblan har spräckts". Nu är jag en mamma på sjukhus med min lilla bebis.. MIN bebis! Förut kändes det mer som att det var sjukhusets bebis och jag stod på sidan om och tittade på när dom försökte rädda livet på henne. Nu är det jag som känner henne bäst av alla. Jag har ju haft henne hemma så pass mycket och haft helt eget ansvar. Det känns bra!! Men samtidigt känns det tryggt att alltid ha läkare och sköterskor nära. Hemma är det helt annat.. Där finns ingen klocka att ringa på när jag känner mig osäker eller orolig..

Jaja, det var dagens tankar. Nu ska jag mata bebis!

Buuuuuurp! Det blir då aldrig nån fittnessguru av mig inte! Precis kommit tillbaka till sjukhuset efter en BRAK middag på Allstar! Skönt att komma ut en stund. Fredrik fyller ju år idag, så nånting var vi ju tvungen att hitta på.. Som vanligt är vi supersnabba och sticker från restaurangen så fort man svalt sista tuggan. JÄMT!! Jag vet inte varför, men vi har eld i baken och sitter aldrig kvar nån längre stund.. Grabbade varsin latte på Cofee House på väg till parkeringshuset och åkte direkt tillbaka hit och möttes av en sovande Denise.. Vi tog inte in henne till oss. Kändes dumt att börja böka och väcka henne när hon för en gångs skull sover!

Idag har hon bajsat 4 gånger! REKORD! Men då har hon varit mycket ledsen också och man har märkt väl att hon har ont i sin lilla mage. Jag gav henne lite magmassage och (som alltid) så lindrade det det onda för en stund, och hon fick ut en fis eller två. Duktig tjej, Mammas tjej  

Nu har Fredde åkt hem, och vi får klara oss själva i ett par dagar. Men det ska vi nog klara.. 

Fortsätter med lite gamla bilder..  Här från 2010. Runt bröllopstiden.. Möhippa, bröllop. Det var tider det!!