Trodde de skulle bli en HEL bra dag idag.. Men fan heller. Så fort det börja bli eftermiddag så kommer ångesten krypande... och dessutom har ja värk i hela kroppen och feber.. igen.  Så man blir lite smått deppig och irriterad. Ja vill bara va frisk och må bra!!

Jaja.. bättre lycka imorgon kanske.

En av mina favoriter

lightning crashes, a new mother cries
her placenta falls to the floor
the angel opens her eyes
the confusion sets in
before the doctor can even close the door

lightning crashes, an old mother dies
her intentions fall to the floor
the angel closes her eyes
the confusion that was hers
belongs now, to the baby down the hall

oh now feel it comin' back again
like a rollin' thunder chasing the wind
forces pullin' from the center of the earth again
I can feel it.

lightning crashes, a new mother cries
this moment she's been waiting for
the angel opens her eyes
pale blue colored iris,
presents the circle
and puts the glory out to hide, hide

Ingen lyckad ide´av mig att komma på att ja skulle simma idag.. shiiit va mkt ungar de va där.. Man fick simma kors o tvärs och få sparkar i magen hela tiden..  Men men.. de va skönt å basta iaf..

Såå nu vet ni de åxå ;)

Mötet gick som förväntat.. bra..  Men det var ju bara det här med att ja miss sköter mig i "behandlingsplanen"...  Ska ju gå på eftervård varje vecka...och enligt lagen så måste dom vidta åtgärder om ja inte gör det.

Nu har min frivårdsinspektör sett mellan fingrarna eftersom hon vet hur struligt ja haft det med sjukdomen o fredrik o allt.. Men hon kan inte göra det hur länge som helst, så ja får ta mig i kragen och fixa det här.  Ska kanske börja gå varannan Tisdag på Korpbergets e-vård. Men ja vet inte om ja får eftersom jag äter Ritalin...

Har beställt klipptid igen nu.. så på måndag blir det klippning och färgning!!!!! Kul kul.

Nu ska ja luncha sen ska ja på badhuset och simma och basta lite..

Ja det känns konstigt att veta att mannen jag levt mitt liv med och gjort allt med inte finns i närheten längre..

Fattar inte varifrån jag fick styrkan att säga Nej när han desperat behövde nånstans att slagga.. Det gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat. Men tänk att bo 2 dagar med exet.. de sista två dagarna innan han ska lämna stan. Det skulle bara bli för jobbigt.

Det känns som om jag körde bort honom... men jag ville bara inte att han skulle vara utan nånstans att vara.. Så jag satte in pengar åt honom och kollade upp busstider så att han kunde sticka.

Fan va jobbigt det känns bara jag tänker på det. Att kärlek ska behöva vara så smärtsamt!! Att man kan älska nån som man inte kan leva med. Varför är det så?

Vem vet, om några år.. Om han gör behandling och inser sina problem, kanske börjar medicinera och få må bra.. Då kanske det skulle bli mycket bättre. Då kanske vi skulle kunna leva ihop. 

Nu är jag bara rädd att han ramlar ner i skiten igen... för han har aldrig varit drogfri förut.. Det var jag som fick honom att vilja vara drogfri säger han. Känns som ett stort ansvar för mig att bära och det ska jag inte behöva göra, men jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände honom nåt!!!!!!

Ja vill bara se honom lycklig.. jag vill att han ska se att han är lika mycket värd som alla andra, att han är värd att älskas och att han inte är värdelös som han tror..  Men de är svårt att få någon att inse det samtidigt som man gör slut... Det där "det beror inte  på dig, det beroe på mig" är ju det klassiska så det är ingen mening att försöka med den ens.

Nä nu måste jag göra mig i ordning. Ska på soc och ha möte klockan tio med Frivården och övervakare och hela faderullan..