Jag blir lika förvånad och varmt överraskad varje gång jag loggar in här. Ni är ju många som har följt och följer oss och vår resa både från tiden då jag fick Denise men även dessförinnan och varje gång jag loggar in här så är det många som tänkt mycket på oss  och undrar hur vi har det. En del är oroliga och många tror att det hänt något. Det kan jag förstå. Jag har ju trots allt varit en väldigt flitig bloggerska i flera år.

Idag kan jag meddela er att jag mår JÄTTEBRA! För första gången så känner jag att framtiden har något ljust att ge mig och kan hända så är jag lite förblindad av kärlek men det är ju bara så underbart så jag håller hårt i den här mannen! I ca 3 månader så har jag enbart blivit behandlad som en prinsessa och jag har hittat jordens varmaste och mest omtänksamma människa som jag vill dela mitt liv med. Vi har många hinder vi ska ta oss över och vi är medvetna om att det inte alltid kommer bli lätt, men med siktet inställt på målet så kommer vi fixa det.

Jag har varit i Ramsele ganska länge nu, hos "svärmor". Här har vi liksom lite sinnesro och behöver inte kämpa lika mkt för att hålla oss på mattan. Mest troligt kommer vi båda börja en öppenvårdsbehandling och efter det så lämnar vi den här staden. Jag kommer aldrig få ett värdigt liv i Sollefteå igen. Det har hänt för mycket och det finns för många faror. I Övik har jag min dotter och hon behöver ha mamma nära, så ett nytt försök att försöka bygga upp ett liv i Övik är planen för mig och Tony.. Sitter och funderar och tänker fram och tillbaka och känner att det är inte alls några orealistiska mål och planer vi har. Jag tror det här kommer bli kanon!!!

Imorgon åker jag till Övik och hälsar på Fredrik och Denise i nya huset ett par dagar. Ska bli sååååå mysigt att få rå om henne alldeles för mig själv en hel dag! Känns som en evighet sedan. (fast det är det inte)

Nä, nu ska ja göra mig i ordning för jag ska ner på Hälsocentralen och lämna ett blodprov.  Tack och hej för mej!

 

prematurmamma

10 februari 2015 13:21

All kärlek till dig och Denise. Kämpa på. Har själv sett botten men kommer sakta sakta tillbaka över ytan. Ingen kan någonsin förstå vad vi varit med om och hur det påverkat oss. Massa kramar.

Lisa

11 februari 2015 10:34

Tack. Nä det är nog svårt för andra att ens tänka sig in i miljön på neo. Tänk den där tysta lugna bubblan där denna man hör är alla apparater. Lukten av handsprit och halvt viskande röster. Det är det enda jag ibland saknar från den tiden. Lugnet som infann sig på avdelningen.

 

Marie i Skåne

10 februari 2015 20:28

Så roligt att höra från dig/er. Hoppas allt ordnar sig till det bästa. 🌺
/Marie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...