Nä. . Inte när man har med myndigheter att göra. Har ni hört den här policyn? "Du kan inte få komma på ett behandlingshem förrän du ör helt ren från alla droger" .... och jag tror att du fixar att bli ren med stödsamtal och drogtester och då behöver du ju k gen behandling. .. när behöver man det då? Men jag ska visa dom.. Ja, jag är både nykter och drogfri.. I hjärnan. Men vissa droger kan finnas kvar både I blod och urin flera månader efter att man slutat.. Men jag ska visa dom. Jag kan. Och när jag varit drogfri så pass länge så att jag är ren så SKA jag ha min utlovade behandling så att jag kanske slipper gå igenom detta helvete en gång till!
Många har frågat och undrat vad det är för behandling jag ska in på och varför... Antar att ni fått svar nu.. Jag är ganska öppen när det gäller detta och jag har haft den här problematiken sedan unga år. Det började med ätstörningar i 11 års ålder övergick sedan till ett amfetamin missbruk som pågick tills jag blev inlåst och tvungen att sluta. Jag var drogfri i ca 4 år men när allt lugnat ner sig med Denise och jag fick tid att kkänna efter så blev det nog för mycket att hantera och jag återföll sakta men säkert i missbruk. . Missbruk av läkemedel men även av andra droger. .. till Slut orkar man inte längre. Kroppen och hjärnan funkar inte och man kan inte ta hand om ett barn så som ett barn ska bli omhändertaget. Det är därför Denise inte bor med mig på heltid längre. När hon inte är hos sin pappa så bor hon hos min lillebror och hans lilla familj. Där har hon sin trygghet just nu. Men vi träffas och hon kommer att komma hem igen. Men inte förrän jag känner att jag kan ge henne den trygghet hon behöver.
Är det någon som undrar något så är jag inte rädd för frågor. Jag tycker det är skönt att kunna vara öppen och dela med sig av verkligheten. .. hur ful den än må vara. Jag är en kämpe, precision min dotter och vi kommer kämpa oss fram tills allt är bra igen!
Idag ska vi mysa och hosta tillsammans hemma hos mormor. Så nu är det bara till att slipa upp ur sängen och ladda batterierna!

"Inget är som väntans tider" Det är verkligen sant.. Särskilt när man inte riktigt vet vad som väntar, och vad som händer sen... Det enda jag vet är att jag ska iväg på ett behandlingshem. Jag vet inte när, jag vet inte hur länge, jag vet i att rnte hur det ser ut där eller vad dom har för regler... Jag vet inte hur livet kommer bli när jag är färdig där. Nä, jag vet ingenting. Det enda jag vet är att jag behöver det. Även om det känns tungt att lämna pojkvän och möjligheten att träffa Denise så måste jag göra det här för att ens ha nån möjlighet till att få ett drägligt liv igen..

Vissa stunder vill jag inte, andra stunder är jag bara förbannad på att ingen kommer och hämtar mig och skjutsar iväg mig! Livrädd för att förlora Tony och livrädd för att behöva möta mig själv och alla känslor som jag vet att jag kommer att behöva ta itu med..

Ja, så ser livet ut just nu. Jag väntar på att få ordning på allt. Jag bestämde mig redan i November och det var då jag hörde av mig till soc första gången och sa att jag var villig att åka iväg på en behandling... Men bara för att man vill så blir det inte lättare att styra upp allting själv. Man faller och reser sig, och faller igen.. Men nån gång vänder det.. och jag tror att det kan bli ganska snart.. Kanske till och med denna vecka, eller nästa vecka.  Håll tummarna!

Min tjej har blivit sååå himla stor! Hon går, hon pratar och hon kan göra sig förstådd även om det fortfarande är på ett till viss del påhittat språk som bara pappa förstår.. och jag (litegrann iaf) Har man spenderat dagen med henne så fattar man allt hon menar för då kan man liksom återkoppla till vad som hänt under dagen, men ska hon berätta något som hänt över telefon eller något dom gjort på förskolan så kan det bli svårare.    

På vår instagram finns världens sötaste klipp på fisen som sjunger Björnen sover där kan man höra en hel del av hennes egna språk (@lisadex)

Idag är det alla hjärtans dag! En dag som vi tyckte passade bra att gravera in i ett par ringar. Så grattis till oss som nu är förlovade... Även om det nu blev ett missöde. Ringarna skulle vara klara igår, men man kan inte styra allt, så vi får vackert vänta tills på måndag innan vi kan ta på oss dom. Men men. Det är tanken som räknas. visst?

Nu ska jag ta mig en promenad.. Har fått så ont i ryggen av att vara så stilla som jag varit ett tag, så det är välbehövligt med frisk luft och lite movement!

Jag blir lika förvånad och varmt överraskad varje gång jag loggar in här. Ni är ju många som har följt och följer oss och vår resa både från tiden då jag fick Denise men även dessförinnan och varje gång jag loggar in här så är det många som tänkt mycket på oss  och undrar hur vi har det. En del är oroliga och många tror att det hänt något. Det kan jag förstå. Jag har ju trots allt varit en väldigt flitig bloggerska i flera år.

Idag kan jag meddela er att jag mår JÄTTEBRA! För första gången så känner jag att framtiden har något ljust att ge mig och kan hända så är jag lite förblindad av kärlek men det är ju bara så underbart så jag håller hårt i den här mannen! I ca 3 månader så har jag enbart blivit behandlad som en prinsessa och jag har hittat jordens varmaste och mest omtänksamma människa som jag vill dela mitt liv med. Vi har många hinder vi ska ta oss över och vi är medvetna om att det inte alltid kommer bli lätt, men med siktet inställt på målet så kommer vi fixa det.

Jag har varit i Ramsele ganska länge nu, hos "svärmor". Här har vi liksom lite sinnesro och behöver inte kämpa lika mkt för att hålla oss på mattan. Mest troligt kommer vi båda börja en öppenvårdsbehandling och efter det så lämnar vi den här staden. Jag kommer aldrig få ett värdigt liv i Sollefteå igen. Det har hänt för mycket och det finns för många faror. I Övik har jag min dotter och hon behöver ha mamma nära, så ett nytt försök att försöka bygga upp ett liv i Övik är planen för mig och Tony.. Sitter och funderar och tänker fram och tillbaka och känner att det är inte alls några orealistiska mål och planer vi har. Jag tror det här kommer bli kanon!!!

Imorgon åker jag till Övik och hälsar på Fredrik och Denise i nya huset ett par dagar. Ska bli sååååå mysigt att få rå om henne alldeles för mig själv en hel dag! Känns som en evighet sedan. (fast det är det inte)

Nä, nu ska ja göra mig i ordning för jag ska ner på Hälsocentralen och lämna ett blodprov.  Tack och hej för mej!