Alexandra

26 februari 2015 10:32

Hej ville bara säga att du ör en sjukt stark människa som dels skriver om dina problem och erkänner dom för dig själv. Har en mamma som missbrukat från och till i 11 års tid. Hon har mig och tre barn till men det var först när hon föll tillbaka eenna sista gång för två år sen så de omhändertog min minsta lillebror(då två år gammal) och hon blev häktad som hon insåg sin problematik. Hon fick behandling istället för straff och har nu varit drogfri i 2 år och varit hemma från behandling i 11 månader.
Kämpa på, se till att dom ger dig behandlingen du behöver, även om livet känns

Lisa

26 februari 2015 22:34

Ja jag har varit på behandling tre gånger sammanlagt men det har aldrig varit frivilligt. Första gången var det LVU placering. Andra gången på anstalt och sista gången kontraktsvård på korpberget och det var 2008. .sen var jag drogfri ända tills förra sommaren då det sakta men säkert började glidande fel håll för mig..

Alexandra

26 februari 2015 10:33

Dumma telefon haha. Även om livet känns hopplöst så kommer det bli sååå bra sen när du får komma utanför allt och se det ur ett annat perspektiv. kämpa på! :) kram på dig ♥

Liza

26 februari 2015 12:41

Vi känner ej varandra. Men jag blrja läsa och följa dig på nätet när jag själv fick prematurt. Jag vill bara sända lite styrkekramar och säga bra kämpat, och kämpa på! Ingen verklighet är ful ibland kantas livet bara av saker som i längden gör oss starkare. 💕

prematurmamma

26 februari 2015 13:42

Stöttekramar till dig Lisa. Detta fixar du. Känner dig inte men utifrån din blogg är du fan det starkaste jag vet. Det är inte konstigt att man krachar. Situationen vi varit med om är inte normal. Själv krachafe jag och fick hjälp via psyk. Du självmedicinerar. Men i grund och botten så finns det mycket som måste bearbetas.

Lisa

26 februari 2015 22:31

Ja det finns massor.. inte minst skulden jag känner för det jag utsatt Denise för.

Tirja

26 februari 2015 21:54

Det är starkt att kunna erkänna och ett stort steg mot att bli bättre! Jag skickar all den styrka jag har åt dig och hoppas du får visa dom att du kan och ska ha rätt till din behandling! <3

a:Frida

27 februari 2015 08:07

Du e fantastisk,stark,öppen,medveten,jag önskar dej allt gott,vet att du kommer att reda ut allt,med din styrka o klokskap kommer allt bli bra,men tänk efter några steg bakåt,kommer oftast en platå,eller tom ett steg tillbaka,men ge det hela tid,du har styrkan.Tack,för att du ger av dej själv.

Maria

27 februari 2015 21:51

Har läst din blogg sen Denise föddes då jag själv fått prematurt, dock utan lyckligt slut. Vill bara ge dig all pepp och styrka jag kan. 💖💖💖

Angelica

28 februari 2015 10:22

Starkt av dig att ta tag i dina problem. Med din inställning kommer du klara det.Stort lycka till.

S

28 februari 2015 13:45

Jag gillar sanning, även om den är "ful"!
Själv står jag på anhörig-sidan, och det är heller inte lätt.
Att se någon man älskar, förändras och må dåligt.
Jag vet att det är starka krafter. Min sons pappa kunde tillslut inte hantera sin roll som pappa, sambo eller medmänniska överhuvudtaget. Och vi har fått lov att gå isär för allas bästa. Det gör ont, för alla.
Jag önskar samma för dig, som för alla som hamnat i beroende, att
kunna hitta lycka och eufori i vardagliga ting. Som inte skadar kropp och själ.
Lycka till!

Jess

28 februari 2015 16:46

Hurra vad du är stark! Att inse att du vill ge ditt barn det bästa, den bästa versionen av du. Att erkänna det är modigt och ansvarsfullt. Hela dig själv nu och få hem din lilla dotter sen så att ni kan leva tillsammans sen :-).

Anna

1 mars 2015 22:16

Jag har följt dig sen jag själv fått prematurbarn.
Håller tummarna för dig och Denise, fortsätt kämpa!
Lycka till! <3

Marie

2 mars 2015 16:23

Starka människa! Du har klarat av så mycket att du fixar det här också! Jag tror på dig! <3

Denise

3 mars 2015 11:41

Tänk, jag har följt dig sedan du väntade Denise, och visst har jag insett att du haft problem (ja, det har du ju skrivit), men ALDRIG hade jag trott att droger var den onda kraften i ditt liv. Och så är det ju ofta med missbruk, att man lyckas dölja det allt för väl för sig själv och för andra. Men vad glad jag blir att du nu har viljan att förändras, viljan att kämpa för Denise, och jag önskar dig verkligen ALL lycka i den kampen.. Och för att ge en liten bild av en av alla oss som följer dig så kan jag berätta att för tre veckor sedan födde jag min egen lilla prematur. Min "erfarenhet" av prematurer innan detta var det vad jag läst från din blogg, och först nu förstår jag att ingen annan än en annan prematurmamma kan förstå allt det man gå igenom när man har sitt barn på Neo, och då har ändå vår resa varit 1000 gånger lättare än den ni gjorde med Denise.. Många styrkekramar från en okänd läsare som hoppas du finner sann drogfri lycka!! :)

Lisa

3 mars 2015 15:07

Grattis till din lilla prematur! Vilken vecka kom han/hon? Ja det är verkligen så att man kan inte förstå förrän man själv är där. Det är inte meningen att någon ska behöva sätta sig in i känslorna man har under tiden på neo. Det bara är så. Alla som känner mig vet om mitt problem och det har inte varit en hemlighet att jag tidigare haft ett kraftigt missbruk eftersom jag varit både i fängelse och olika behandlingshem genom åren. Men det var hårt att erkänna återfall efter 4 års drogfrihet. Men nu är det gjort. Och nu kan det bara bli bättre

Denise

4 mars 2015 15:23

Min lilla kom i v34+3, så hennes veckor var riktigt bra. Däremot hade hon slutat växa någongång i v28-29 så hon var nästan 40% mindre än hon "borde" varit, så det är det vi kämpat med. Hon är fock en riktig fighter och äter redan idag, 22 dagar gammal (v37+4) helt själv :)

Frida

7 mars 2015 03:11

Tror du att ditt drogberoende innan du blev gravid kan ha påverkat graviditeten & det är därför Denise föddes för tidigt?

Lisa

7 mars 2015 09:45

Nej absolut inte. Det berodde på min SLE och att jag fick proppar i livmodern. Däremot så tror jag att hela händelsen gjorde att när chocken lagt sig och känslorna började hinna ikapp så blev det för mycket för mig och jag drog mig tillbaka till drogerna för att slippa känna alla känslor. Det är inget som jag ör medceten om just när det händer. Men i efterhand så ser jag det klart och tydligt

Jess

16 mars 2015 08:14

Du är en STARK människa som är öppen , jag beundrar dig. Inte många som är öppna och raka idag tyvärr.
All lycka och välgång önskar jag dig.

Lisa

18 mars 2015 09:34

Finns ingen skönare känsla än när man lättar på hjärtat och slipper dölja något man burit på länge, så jag mår bara såååå mkt bättre när jag får säga hur jag verkligen mår och känner. Den nakna sanningen är bäst!