Känner mig så jävla less och ledsen så jag funderar på vad det är för mening med allt.. Efter alla problem som varit så har iaf Denise haft hälsan i behåll.. Men nu. Självklart nu, Ja nu ligger vi på sjukhuset och  hon har just nu 1,5 liter syrgas och jag sitter här och funderar på hur det kan komma sig att jag sitter här ensamt ansvarig för henne när jag de senaste månaderna inte ens haft henne ensam hos mig över natten..,. Var har folk sin moral egentligen? Det funkar bra när alla andra har annat att tänka på, men andra dagar då blir man bedömd att vara olämplig,  Borde väl inte ens sitta och skriva om det här egentligen men det känns bara så sjukt alltihopa och jag har ingen att prata med så jag får skriva istället.

Självklart är jag glad att jag får vara med mitt barn, men jag vill vara med henne när vi mår bra och kan leva ett normalt liv. Inte bli inslängd som någon slags utbytare när det blir problem..  Om jag inte kan ge henne trygghet när hon är frisk, hur ska jag då kunna göra det när hon är sjuk??

Nä, ikväll känner jag mig sorgsen och ledsen. Önskar att livet vore annorlunda.. att JAG vore annorlunda och att allt bara kunde kännas normalt. Det här känns helt sjukt