Tror jag har en liten tjej som lärt sig att man ska göra en speciell min när kameran kommer fram.. kanske inte världens vackraste min enligt mig, men så sött att hon fattar.. hehe

Nu har vi varit hos doktorn. Inga tecken på infektion än iaf men vi får se om några dagar

Sitter på tåget på väg till övik. Ska följa med Denise till doktorn idag och dessutom så är hon sjuk och då kan det va lite extra mysigt att ha mamma i närheten så idag blir det en massa mys framför tvn med glass, godis och film... och såklart en massa pussar och kramar. .. ja. Alvedon, ipren och inhalationer också. .

haha. hittade en liten videosnutt från början av juni och kom så väl ihåg den där kvällen. Denise var vaken halva natten och babblade som en tok! Har hon ärvt mammas (och pappas även fast han säger att han inte har det) ADHD? haha

Igår kunde jag inte somna. .bock när jag väl lyckades så var det bara mardrömmar och ångest som väntade. Vaknade runt elva och mådde verkligen dåligt ända in i märg och ben. Men jag tog mig iväg till mitt möte och vi lyckades fullfölja en ganska stor utredning på bara en timme. Uppföljning om en vecka så får vi se var vi landar.
Nu mår jag mycket bättre. Inte minst för att jag har världens bästa guldklimp i min famn

Vi äter pepparkakor och tittar på Elias

Om allt går som det ska så kommer det ordna upp sig på en massa fronter här i veckan och jag kommer kunna lösa några av mina problem som ligger och skräpar. Hoppas hoppas!

Så var det måndag igen då. Livet rullar vidare men ändå står allt stilla. Hatar att inte veta vad framtiden kommer att ge mig. Men idag har jag iaf haft en massa mys med världens bästa prematurdotter på världsprematur-dagen till ära!

Fick en ny klänning av morfar som kommer att sitta som en smäck på julafton!

Ikväll kommer jag somna ovaggad med en stor fet och mätt mage. Är sååå jävla trött. Imorgon är det dax för ett viktigt möte som har stor betydelse för hur framtiden kommer att bli...

Texten får vänta tills jag vaknat. Natti natti

Att ångest kan bli så fysisk. Att man verkligen kan känna som att man håller på att dö. Som ett stryptag runt halsen och någon som sitter på bröstkorgen. Jag har haft ångest förr men aldrig riktigt så här. Denise fyller år imorgon och här ligger jag som ett vrak. Men jag tänker inte ge upp. Det kommer att gå över. .. men allt samlas på hög framför mig och om Jag inte orkar ta tag i saker och ting snart så kommer allt bli så mycket värre. Hur lång tid ska det behöva ta att bli människa igen? Det känns som att jag mår sämre idag än igår. Både fysiskt och psykiskt. Jag behöver hjälp. Jag klarar inte det här själv. Ta mig härifrån och ge mig en chans att andas och överleva för just nu kvävs jag. Jag kvävs av tankar, ångest, sorg och shälvhat! !! För ingen annan än jag själv har ställt till med allt. JAG. . Igen...
Letar ni efter en uppmuntrande blogg med glädje och ljus så har ni kommit fel... För här finns just nu bara mörker.

Lägger mig raklång på golvet hos mamma.. funderar på mitt nästa drag. Herre gud alltså. Jag har verkligen ställt till det. ? Men nu har jag iaf min lilla älskling hos mig och jag får försöka njuta av det istället för att oroa mig över och titta bakåt och framåt. Lättare sagt än gjort. .

Älskar dig! !!