Direktlänk till inlägg 13 november 2014
Att ångest kan bli så fysisk. Att man verkligen kan känna som att man håller på att dö. Som ett stryptag runt halsen och någon som sitter på bröstkorgen. Jag har haft ångest förr men aldrig riktigt så här. Denise fyller år imorgon och här ligger jag som ett vrak. Men jag tänker inte ge upp. Det kommer att gå över. .. men allt samlas på hög framför mig och om Jag inte orkar ta tag i saker och ting snart så kommer allt bli så mycket värre. Hur lång tid ska det behöva ta att bli människa igen? Det känns som att jag mår sämre idag än igår. Både fysiskt och psykiskt. Jag behöver hjälp. Jag klarar inte det här själv. Ta mig härifrån och ge mig en chans att andas och överleva för just nu kvävs jag. Jag kvävs av tankar, ångest, sorg och shälvhat! !! För ingen annan än jag själv har ställt till med allt. JAG. . Igen...
Letar ni efter en uppmuntrande blogg med glädje och ljus så har ni kommit fel... För här finns just nu bara mörker.
Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort.. Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr https...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 |
13 | 14 |
15 | 16 |
|||
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||
|