Charlotte & Emil

14 april 2014 20:09

Jag å Emil skickar några styrkekramar!
Men glömde inte att Denise kunde inte fått en bättre mamma! Vi alla kan krascha ibland. Kram!

Lisa

14 april 2014 20:27

Tack

Lotta

14 april 2014 20:57

Hej! Jag tycker det är otroligt att du int kraschat långt tidigare. Så mycket krångel som ni haft.

Verkar vara en härlig tjej du har. :)

Kämpa på! Tillsammans e ni starka!

Annica

14 april 2014 21:06

Men du, det är väl inte konstigt att verkligheten kommer ikapp även dig.. Allt har ju handlat om Denise de senaste två åren. Tycker du klarat dig länge ändå ❤️
Superbra att du tar hjälp, du är så otroligt duktig & stark... Tusen massa kramar 😃👍

Tirja

14 april 2014 21:09

Det finns ingen som inte kraschar nån gång.
Du är stark och du är en bra mamma.
Men du måste även få vara dålig ibland, inte orka inte hinna med.
Livet är så, och med tanke på hur mycket du får jobba i motvind med Denise så är det inte konstigt att det i bland verkligen inte finns mer ork!
Jag känner dig ju inte, men jätte ofta vill jag bara packa min väska och ta mina två barn och åka "hem" till solle och avlasta dig lite med henne så du får andas.
Du orkar och kämpar dig genom mer än så många andra gör och ännu fler kommer aldrig att vara i närheten av det. Ännu fler hade aldrig orkat så mycket som du gör. Dom flesta av oss skulle nog inte ens kunna tänka oss hur det är för dig, för er.

Känn inte att du är en dålig mamma bara för att du är mänsklig, för det gör inget gott för nån av er!
Jag har fått lära mig att skala ner på mina egna förväntningar, jag orkar inte och kommer aldrig vara en solskensleende-bullbakande-konstant-väl-städat-runt-om-mig-person! Även om det är så det känns som att det ska vara när man är mamma. Här hopar sig tvätt och disk för det mesta. Och vissa dagar gör vi inget alls jag och barnen, och i början så kände jag mig alltid så himla dålig. Så otroligt värdelös som mamma. Tills jag insåg att det är bara mina egna (och vissa släktingars) åsikter om hur det ska vara som gjorde att jag mådde dåligt och kände sån press på mig. Nu får det vara stökigt så länge barnen och jag mår bra och får i oss den mat vi ska och har rena kläder att ta på oss varje morgon. Resten får bli när man orkar.

Kram

Jennifer

14 april 2014 21:53

Krya på dig!

Ulrika

14 april 2014 22:31

Skickar styrka till dig!

Marie i Skåne

15 april 2014 07:42

Hej! Du har helt rätt i att vi är många som "bara" känner dig via bloggen. Det är lätt att försköna verkligheten där. Men det är inte svårt att förstå att väggen varit nära många gånger med allt ni har gått igenom. Som mamma har man inget val - det är bara att kämpa på. Vilket du gör! Våga vara liten och ynklig emellanåt och våga ta hjälp av dina nära och kära. Styrkekramar till dig 🌺
/Marie

tess

15 april 2014 09:44

Det är verkligen inte konstigt! Snarare så man undrar hur du har orkat så länge? Det är ju en enorm press ni har gått/går igenom. Du kommer att resa dig!! Låt det få ta lite tid bara.