Snor, hosta och feber! Lilla skruttan min hade 39.2 inatt och var totalt brännhet! Nu har vi nyss fått lite penicillin hemlevererat så vi får hoppas att det gör susen och att hon blir piggare snabbt nu..

Vad gör man hemma egentligen när man har sjukstuga?? Inte fan är det kul inte, och det är ju såklart inte många som har lust att komma och hälsa på (konstigt va?) Äh, jag får passa på att städa och plocka bort resten av julsakerna eller nåt.. Men behöver ju inte stressa iaf!

Längtar och trånar efter mitt älskade gym! Har hunnit träna EN ENDA GÅNG i år! Sen kom den här jäkla fökylningen. Men jag ska inte klaga. Det är inte ofta jag är förkyld faktiskt, så nog ska jag kunna vila bort den här skiten och komma tillbaka starkare än nånsin. (i wish) Går inte upp i vikt iaf.. Snarare tvärtom, konstigt nog. Jag som fuskat så mycket under jul och nyår, och även innan jul. Men det är bra.. Jag klagar inte!

Alltså..är man tankspridd så är man. Bara att inse att minne och koncentration inte riktigt är vad det borde vara alla gånger. Eller så kanske man borde inse att det faktiskt är bra att sova middag ibland och att man kanske ska göra en sak i taget... Senaste tiden har jag bara gjort ALLT bak och fram och upp och ner och ibland står jag bara och garvar åt mig själv när jag ser vad jag gör.  Vi behöver ju inte gå in på detaljer här, men.. för att sammanfatta en av alla grejjer så körde jag ut till Graninge i förrgår och upptäckte att tempen blev lite väl hög på bilen. Ooops. Ingen glykol..(GLÖMT att fylla på of course) Ja, nu råkade det ju då bli så att när jag kollade fryspunkten på kylarvätskan idag då så låg den på -8 grader.. haha. Say no more! Men nu är det fixat iaf, och jag ska aldrig mer öppna huven på bilen utan att ha sovit middag, stängt av telefonen och fixat barnvakt! Jag kanske inte ens borde tanka? Tänk om jag tänker på nåt annat medans jag tankar och stoppar munstycket i avgasröret istället. Det SKULLE tekniskt sett kunna hända.

Så här ser kvällen ut här hemma

Fisen har redan somnat. Febrig och helt utslagen. Fick en penicillinkur som jag ska börja ge henne imorgon om hon fortfarande har feber då, för hon var röd och svullen i ena örat nämligen.

Hon har varit ganska slö och gnällig idag, men jag tyker ändå inte att det har känts oroligt och hon äter och dricker jättebra även fast hon är täppt och snorig.

Hoppas att kvällen och natten blir lugn.. Vill INTE se några fler kramper.. Men nu har jag ju iaf en fungerande sat.mätare och nu har jag sett kramperna förr.. Men hur vanligt är det egentlign att få feberkramper när man bara har 38.2 i temp? Men hon är ju lite känsligare än andra, och man kan kanske inte jämföra henne med "en vanlig bebis" när det gäller sjukdomar alla gånger.. 

Ja, gårdagen kunde ju ha slutat roligare faktiskt.. Denise fick lite feber på kvällen och jag gav henne en ipren innan hon fick lägga sig och sova. Vi satt och tittade på film i vardagsrummet när jag hör att hon ligger och gnyr och låter där inne, så jag gick in och tittade. Där låg hon och ryckte och vred kroppen i konstiga vinklar och hade ögonen öppna med verkade ändå inte vaken, så jag försökte få kontakt med henne, men det gick inte. Jag tog upp henne i famnen och gick omkring med henne lite och hon tryckte sig krampaktigt mot mig och ryckte och skakade i hela kroppen. Jag blev skiträdd och satte mig i soffan och höll henne så att jag skulle se ansiktet och såg då att läpparna var mörkblå och hon hade en panikartad blick.. Självklart så fick jag inte igång saturationsmätaren och stressen bara växte, men jag flödade syrgas och ringde en ambulans. TUR att jag inte var ensam hemma alltså, för då vet jag inte riktigt hur jag skulle ha gjort. Jag hade ju inte vågat släppa henne ur sikte!! Samtidigt som jag var tvungen att riva ur en hel grderob för att få fram syrgastuben och hitta alla slangar och grejjer!

Ambulansen var här på ett par minuter och Denise blev ganska snabbt bättre när hon fått ha syrgasen en stund, men hon var väldigt slapp och apatisk. Alla prover såg bra ut, men hon hade fortfarande samma temp även fast hon fått ipren, så hon fick en alvedon också.. Hon fick ligga med övervakning en stund och allt såg bra ut och vi kunde ta bort syrgasen. Sen fick vi åka hem!! Vet inte riktigt vad det var som hände egentligen, men eftersom hon blev pigg och eftersom jag har övervakning hemma också så kunde vi åka tillbaka hem.

Kändes som om jag sprungit ett maraton eller varit vaken i en vecka typ när vi kom hem igen.. Man biter liksom ihop ganska bra när det händer sånt här. Jag är ju inte en sån som blir hysterisk  och skriker och springer omkring, utan jag blir ganska sansad,( kanske lite väl sansad).. Men egentligen så vill man ju bara skrika rakt ut och gråta hysteriskt. En liten skvätt grät jag nog medans vi väntade på ambulansen då man hann stanna upp och tänka lite..   Det blev en lång sovmorgon idag för oss allihopa!

Nu ska vi snart upp och träffa doktorn en sväng igen och kolla så att allt är okej!

Skitunge! Man får inte skrämma oss sådär!

Idag publiceras artikeln om Denise i Västerbottens kuriren! Blev lite förvånad att det blev första sidan men det var roligt, och det är en fin artikel    Vill ni läsa artikeln på nätet så kika in på vår Facebook fan-page, där har ja skrivit hur man går till väga!

Har en väldigt ledsen liten tjej här hemma. Hon har nog ont i magen och gråter sådär riktigt hjärtskärande så man nästan dör! Nu har hon lugnat ner sig lite och myser här i min famn och är nog väldigt trött.

Vi somnade ju så mysigt på soffan tillsammans. Det händer inte varje dag kan jag lova och vi sov gott i en timme båda två.. Hon var ju helt slut efter att vi varit och hälsat på min moster och kusinerna..Titta nu på kläderna hon har på den här bilden. Dom där byxorna hade min moster, min syster, jag och förmodligen brorsan också. Inte en skråma har dom. Och supersöta är dom! Jag tycker det finns så lite sparkdräkter och hängselbyxor att få tag på i affärerna.. Det är mest bara "onepiece" med ärmar och allt.. Det enda dåliga med dom här retrokläderna är att dom oftast inte har knappar i grenen.. Så det blir lite bökigt när man ska byta blöja, men är man bara hemma så gör det ju inget   

Nu ska vi borsta borsta borsta (vi (läs:JAG) sjunger så när vi borstar Nisens tänder! Hon har ju 2 stycken, sen är det natti natti för stumpan. Imorgon är det dax att ringa en massa viktiga samtal igen..

Ni glömmer väl inte att GILLA PREMATURMAMMA PÅ FACEBOOK ?

God Morgon! Här var vi uppe långt före tuppen.. närmare bestämt 05.25 vaknade jag av en jollrande bebis och en konstig stank, så det var bara att kliva upp.. Nu har jag hunnit byta 5 bajsblöjor.. Något är inte bra i lillans mage.. Det går ju magsjuka här i krokarna, men jag vet inte riktigt om det här är magsjuka eller om det är hennes nya matvanor som spökar. Hon har ju fått testa både det ena och det andra, så det är ju inte konstigt om magen reagerar.. Jaja, det lär nog visa sig under dagen. Kräks hon inte så är det nog ingen fara.. Och om JAG fortsätter må bra så är det nog heller inget smittsamt!

Den obligatoriska frukosten och snygga morgonfrillan!  

Idag blev det vaniljpannkaka med cappucinokeso! (Liknande recept HÄR fast jag använde blomkålspure´istället för pumpapure´) Orkade inte mixa till en kräm eller ett fluff, så det fick bli keso.. Inte riktigt lika gott, men det funkar!

Hade lovat mig själv att inte väga mig förrän nån vecka efter nyår då man kommit in i alla rutiner med kost och träning ordentligt igen. Jag har ju trots allt varit näst intill helt vilande från gymmet ett tag.. Först operationen(=vila), sen Jul(=godis) sen inflammation i kroppen igen(=hög dos kortison=vätska i kroppen) och nu: FÖRKYLD(=VILA) osv osv.. Känns som att man nog inte är i sitt livs bästa form.. Men imorse ställde jag mig på vågen ÄNDÅ, av bara farten! Och det var inte så farligt som jag hade trott ändå. Jag är fortfarande under det där magiska 70 strecket. Men väger ändå ca 1,5kg mer än jag gjorde innan operationen. Känner ju såklart att jag är "fluffigare" men det känns ändå Helt okej.. Kan ju trösta mig med att den här tiden för ett år sedan så vägde jag faktiskt 80kg hihi!

Nu är det dax för en vilostund!!

Men hej på er! Det var inte igår.. Eller jo det kanske det visst var, men det känns som om jag inte suttit här vid datorn på ett tag. Känns inte riktigt som samma sak när man bloggar från iphonen, men nu sitter jag äntligen här hemma med arslet i soffan!

Igår åkte vi till Ramsele för att hälsa på mormor... Vi skulle bara åka över dagen så jag packade inte med så mycket saker, men på eftermiddan kom ju då det där hemska busvädret och vi tyckte inte att det kändes lämpligt att åka hem.. Ingen barnmat, knappt några blöjor, och inga mediciner hade jag med mig.. Men tänka sig: ALLT löste sig! Allt går bara man vill! Så det blev en trevlig kväll med ett glas vin, god middag och lite godis. Synd bara att mormor nte var så pigg. Jäkla förkylningar.. Och vi är ju också lite förkylda, och jag känner att min hals börjar riva mer och mer.. Denise är bara lite täppt i näsan och jag ber till gud att det inte blir mer än så!!

Nu har jag nyss tagit bort julgardinerna här i v-rummet! Blev så less att se dom! Back to basics!

köpte ju en ny filt häromdagen! Dn här vita fina på bilden! Såååå mysig! Och filtar behövs verkligen i den är kalla lägenheten!

Har även hunnit med att experimentera lite i köket idag.. Mina muffins jag gjorde och bjöd på igår blev helt enkelt väldigt goda. Så nu har jag gjort fler, fast testat att ta ut svängarna lite..

Det blev vaniljmuffins med äpple och kanel, och vanliga chokladmuffins med chokladbitar i!

Det här använde jag:

05 dl mandelmjöl

0,5dl cocosmjöl

1tsk bakpulver

2msk vassleprotein (vaniljsmak)

2msk äppelmos (osötad)

2msk stevia strö

1 ägg

1 äggvita

Jag delade sedan upp smeten i två olika bunkar så jag kunde göra två olika smaker. I ena bunken tillsatte jag 4 tsk kakao + hackad sockerfri mörk choklad. I den andra bunken tillsatte jag kanel och små bitar hackat äpple!

Grädda i 175 C i ca 10 minuter! Dom ser inte klara ut när dom är klara, men dom tar ihop sig när dom svalnat!

Nu ska vi prata lite om Nisen Fisen! Hon har blivit helt otroligt bra på att äta! Hon äter i stort sett allt man bjuder på. Idag har hon ätit avocado för första gången och det tyckte hon om. Ibland när jag matar henne så äter hon en hel burk och ofta lite efterrätt också.. Snacka om helomvändning! Bara ett par dagar före jul så kämpade jag vid varje måltid och jag höll nästan på att ge upp hoppet om att hon nånsin skulle tycka om att äta! Nu GAPAR hon när hon se skeden!!! Långt innan den ens är i närheten av munnen! 

Nu har hon nyss fått en stor tallrik mannagrynsgröt (som hon spydde av förra veckan) Hon åt med god aptit och jag smaksatte den med lite kanel och stevia strö.. Tycker att det börjar bli dax att våga använda lite kryddor och olika smaker, hon är ju trots allt över ett år.. Såg nämligen igår att hon tyckte att det var VÄLDIGT gott med potatis och brunsås.. Annars brukar potatis inte vara någon superduper höjdare.. Men man får ta det lite försiktigt och låta henne prova lite nytt varje dag. Nu när hon äter så här bra så kanske jag kan börja prova att ge henne samma mat som jag själv äter.. IGEN.. sist så funkade det inte.. Men nu är hon ju äldre, och nu gillar hon att äta..

Oj vilken novell det här blev! Vi önskar er alla ett riktigt gott nytt år!!! Och som jag skrev på fejjan häromdagen : Det positiva med att ha ett sånt här tufft år bakom sig är att man nästan kan vara säker på att nästa år kommer bli bättre! Så jag ser fram emot ett nytt år med nya utmaningar!

God morgon..eller inte.. Har tyvärr legat vaken halva natten och hostat och snorat och bara varit allmänt pigg. Så när Denise började prata med mig vid halv sju imorse så var jag inte särakilt taggad.. TUR att hon har blivit så stor så att man kan roa henne så här:

I drömmarnas trädgård tittade hon på i över en timme medans jag fixade frukost, matade henne, fixade frulle till mig själv, käkade, drack kaffe, fönade håret.. Bra barnvakt helt enkelt! (ser ni vilka runda fina kinder hon fått?)

Min frukost idag fick bli Proteinoannkaka (ovanligt?) Men vanilj och kanel och med cappucinofluff! Himmelskt gott!!!!

Nu stör jag mig mest på att mina kinder känns pluffsiga.. ögonen känns som två streck och jag önskar att jag slapp äta alla mina mediciner som jag äter.. suck

Hej jag heter Lisa och jag äter kortison.... isch.. Jaja.. Det blir väl ett slut på detta  också nån gång.. kanske.. eller inte.. 

Jajaja, Nu ska vi ut på en liten roadtrip iaf! Hoppas bara man kan hålla sig vaken under dagen..