Försöker forska lite om det här med järn/ADHD/prematurbarn! Det sägs ju att man ska ge prematurer järntillskott, då minskar risken för ADHD (adhd är vanligt hos prematurer).. 

Det jag nu försöker få fram är Hur länge är detta nödvändigt? Hur länge bör man fortsätta ge järntillskott??

När jag läser DEN HÄR artikeln så får jag uppfattningen att det är bara under den allra första tiden som det är viktigt.. Men det är inte riktigt den informationen jag har fått förut.. Så som jag har uppfattat det så bör man fortsätta med järntillskott även fast järnvärdet ligger bra till. För HJÄRNANS utvecklings skull. Det jag inte vet är HUR LÄNGE. Men jag kanske har missförstått det, eller blivit felinformerad. 

Hur som helst så är det ett intressant ämne. Jag ger ju fortfarande Denise Niferex, men hennes värden sen bra ut och jag funderar på att sluta med dropparna eftersom hon har känslig mage. Vår doktor här frågade om vi inte funderat på att ge henne fiskolja som tillskott.. Det var inget han som läkare vågade rekommendera eftersom han inte tyckte att han hade tillräckligt med kunskap om det, och eftersom det tillhör hälsokost och naturmedicin. Men vi ska kolla upp det. Det lär ju iaf vara snällare mot magen, och att det är bra för hjärnans utveckling är det ju ingen tvekan om.. Frågan är bara hur lämpligt det är just för Denise?! och när kan hon börja ge henne det? (det rekommenderas inte till barn under ett år)

Jag har många funderingar och jag tycker att det är väldigt intressant med naturmedicin. Ofta tror jag att man kan få bättre hjälp av naturmediciner än av receptbelagda piller. Och tex en homeopat kan hitta och se problem i din kropp som en läkare inte hittar lika lätt. 

Jag brukar gå till en homeopat i Sundsvall. Han är otroligt duktig och han gör "irisdiagnostik". Han tittar alltså i ögat. Ögat avslöjar mer än man kan ana! 

Gud ge mig sinnesro...  Ni mammor med kolikbarn. HUR ORKAR NI? Eller, dum fråga egentligen. Jag vet ju att man orkar vad som helst när det gäller sitt barn. Men ibland är det tungt. Känns som om jag skulle behöva ett par öronproppar. VAD ÄR FEL? Man blir maktlös och i ärlighetens namn så har jag rätt dåligt tålamod tror jag. Vet inte riktigt vad jag ska göra bara.. Det blir inte bättre av att jag går omkring och bär på henne, hon gråter lika mycket ändå. Har gett henne ipren, magmassage, mat, vatten, napp.. Ja, vad mer kan man prova?  Just nu ligger hon här på golvet bredvid mig. Måste bara få en PAUS!

Snart ska jag till tandläkaren.. Får hoppas på att Denise är snäll mot mormor medans jag är borta. TUR att jag har barnvakt idag iaf. Det hade varit otroligt stressande att ha lillan med mig när hon är på det här humöret.. Stackars stackars lillan!!!

Vet ni hur länge jag har suttit här nu? Med telefonen i högsta hugg och försökt och försökt gång på gång på gång att fånga dom här roliga ljuden som jag sitter här och skrattar åt. Det är det här som är tråkigt med att vara helt ensam på veckorna. Man vill liksom visa och dela med nån allt det där roliga som Denise gör. Men jag försöker filma det istället och skicka till F och även lägga ut här på bloggen, men det går inte alltid som jag vill!! Nä, jag får helt enkelt visa en gammal video istället.. eller två.

Blev lite sentimental när jag hittade dom här två.. Från i April då hon opererade tarmen. Tänk så tapper hon var.. ÄR! Minns att jag tyckte hon var så stor här, men hon är ju PYTTE!! Och man ser på hennes blick och hennes rörelser hur "omogen" hon är!

Det börjar bli VÄLDIGT många videos på min Videofy.. Funderade ett tag på om jag ska rensa lite, men NEJ. Det ska jag inte. Det kommer en dag då jag och kanske Denise också kommer att tycka att varenda video är guld värd, och då är det bara att hoppas att sidan inte lagt ner    

En hård dag idag! Usch och fy så ledsen och upprörd Denise var imorse. Flera timmars skrik tills hon slocknade i min famn. Vagnen funkar dock alltid bra, så på väg upp till sjukan så mådde hon fint och skötte sig rätt bra under vårt besök där också.

Sen fick hon följa med på MIO där jag shoppade lite kuddar, bokstäver och en hylla.. Väl hemma igen så började vrålet bubbla ur henne igen.. Jag vet inte vad det är. Det kan vara magen, men varför skulle den börja krångla helt plötsligt när det har funkat med den här maten fram till nu? Jag tror nästan att det är tänderna som spökar.. Hon vill inte äta.. Hon skriker och gnyr mest hela tiden, hon gnager på fingrarna och dregglar stora mängder.. Fast, det här med att gnaga på fingrarna, det har hon ju hållit på med LÄNGE!

Ah, man känner sig maktlös. Och jag har verkligen varit bortskämd med en liten tjej som ALDRIG skriker, så tålamodet kanske man behöver öva på lite grann nu.. 

Nu får vi se om hon tänker vara en snäll och nöjd bebis framåt kvällen.. Isf så får hon följa mamma på gymmet en sväng. Känner att jag både vill och behöver ett litet lugnt pass ikväll. Tänkte gå på body balance. Det var längesen, och det är perfekt när man inte känner för att hoppa och studsa som en tok!

Stora napptestet! Ja, vem är en bättre domare än en liten bebis?? Jag har låtit Denise testa en hel del olika nappar och dinappar.. Hon är ganska bestämd på vad hon gillar och inte.

När hon var mindre så gick det bra med dom runda dinapparna. Vi hade Dr Brown dom första månaderna och sen gillade hon Bambino.. Imorse gav jag henne flaskan med den lilla smala runda bambinonappen. Det skulle jag INTE ha gjort! Hon skrek ungefär som om hon hade ont nånstans, så jag bytte till den lilla MAM nappen (till vänster) och då slukade hon hela flaskan.   Dom stora MAM dinapparna funkar också bra. Men vi använder dom som är för fullkornsvälling, för Nisen gillar när det rinner fort!

Så till NAPPARNA!! Vad vore livet utan nappar??

VÄGRAR!! Ingen av dom här napparna stannar kvar i munnen på Denise i mer än några sekunder. När hon var mindre så älskade hon den här nappen till vänster, men nu för tiden så är den för fjuttig! Den lilla rosa längst ner till höger har hon ALDRIG accepterat.. Hon såg ut som om hon ville kräkas när hon fick en sån.. Men nappen ovanför, har faktiskt samma form som hennes favoritnapp.. MEN, och ett väldigt avgörande MEN.. Det blir ju liksom "naket" runt munnen när det är sådär stora hål, och det gillas inte.. Nej Nej..   Favoriten ääääääär!

(trumvirvel)

mums mums mums! Dom här napparna är ju egentligen från 6 månader, men Denise har älskat dom här ganska länge även fast hon är så liten. Har en teori om att det är för att hon var så liten när hon föddes, och nappen hon fick då hon låg i sin kuvös kändes säkert sådär stor i munnen på henne, så det är det hon är van!

Vi kan konstatera att Nisen gillar MAM!! Dinapparna ska vara "platta" men tröstnapparna ska vara stoooora och runda!

Goddagens! Varit på stan en sväng.. Köpte några kuddar att pimpa Nisens rum med.. Blev dock inte HELT nöjd.. Men jag är ju såååå kräsen. Får nog styla en stund här innan jag är nöjd!

Idag är det andra ljud här hemma    Magen är redan bättre sen vi slutade med BS. Började ju med NAN igår och imorse var bajset myyyyyycket lättare att få ur sig. Så idag är hon nöjd och belåten och kanske ett kilo lättare. haha.

Efter en halv banan och en halv burk katrinplommon så får man kanske lite överskottsenergi! Gullfian har legat och busat på golvet nu en bra stund.

Ikväll blir det träning i vanlig ordning, och mormor kommer hit och är barnvakt!

Ja, så här har min kära dotter låtit nu i två dagar.. Vet inte riktigt vad jag ska kalla det.. Det är ju inte "aj, jag har jätteont i magen-gråt" eller nåt sånt..men jag tycker ju inte att hon verkar särskilt överlycklig om jag ska vara ärlig. 

Jag är ju lite bortskämd också som har haft en dotter som knappt gråter över huvud taget, men just nu låter det så här hemma hos oss!

Hur som helst så jar jag nyss gett henne en rejäl magmassage med olja, och hon har fått ur sig lite korvar, men det verkar inte vara det som är problemet, så jag gissar på tänder kanske? Men som tur är så är hon lätt att avleda iaf, så om jag gullar lite med henne så blir hon gladare.. Såååå,  plikten kallar!

Det är en sån här dag idag.. Minnen som bränner. Har städat och grejjat och fastnade i "Neo-väskan" med alla bilder och tidningsurklipp som vi hade på vårdplatsen. "M3".. Fortfarande lika känslosamt att gå igenom bilderna. Man dras liksom tillbaka..  Men nu är det inte bara att jag tänker på hur jag kände och all smärta som vandrade genom kroppen under den där tiden. Nu tänker jag mycket på vilka chanser Denise egentligen hade.. Vecka 23.. 399 gram. Överlevnadschanserna är inte stora när man har en så låg födelsevikt. Undrar vad personalen trodde? När dom la henne på mitt bröst första gången, trodde dom då att det också skulle bli den enda gången?  Hur många trodde egentligen, i ärlighetens namn att hon skulle klara sig? Jag trodde inte det, och jag tror att många i min närhet trodde samma sak.. Jag är tacksam. Min dotter är en fighter, och kommer förmodligen vara det i hela sitt liv. Vi måste ha haft änglavakt, så är det bara!