★ 399 gram ★

Inlägg publicerade under kategorin Sjukhuset- Månad 1

Av Lisa - 20 november 2011 10:02

Så var det en ny dag igen då.. Vaknar upp och inser att allt är precis som det var igår. Det var ingen dröm, det har hänt på riktigt. Har precis varit och lagt min hand ovanpå ett varmt knyte på Barn 4. Hon låg så lugnt och stilla inbäddad i en blå Pluto-filt och sög på en napp som var lika stor som hennes ansikte.

Sköterskan sa att det är dax för vändning och lite ompyssling klockan elva och han ville gärna att vi skulle vara med då. Så nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli elva.. Lite nervös blir jag. Jag är ju så rädd att jag ska skada henne, att min hand ska rycka till.. Hon är ju så liten och skör!

Idag åker Fredrik hem till ö-vik igen.. Och mamma kommer hit istället. Jag hoppas på att få flytta ner till Barn 4 snart.. Det är faktiskt ganska jobbigt att bo på BB med alla nyblivna mammor och bebisar. Dessutom är det väldigt kort besökstid här, och jag vill kunna ta emot besök när som helst. Men vi får se vad doktorn tycker. Blodtrycket låg ganska högt  imorse också, så riktigt kry är jag inte än, även om det är på bättringsvägen!

ANNONS
Av Lisa - 19 november 2011 22:29

Jag trodde jag hade varit rädd förr i mitt liv.. Men med facit i hand så kan jag påstå att jag aldrig varit riktigt rädd för nånting.. Inte förrän nu.

Vad händer om Denise dör? Hur ska jag kunna leva vidare? Vad händer med mig? Vad händer med Fredrik? Vad händer med oss? Hur ska livet bli? Kan man återgå till livet efter något sånt här?

Jag är rädd för vad personalen nere på Barn 4 tycker och tror om oss.. Dom kanske tror att jag inte bryr mig om min dotter. Jag sitter ju inte hos henne hela dagarna, jag orkar inte! Gör andra föräldrar det? är det jag som är självisk? Borde jag reagera på ett annat sätt? Borde jag fråga mer, vara mer involverad? Dom kanske tror att Fredrik inte bryr sig, att han tycker att jobbet är viktigare än oss.. Dom kanske tycker att vi agerar konstigt? 

Jag kan inte göra mer än jag gör just nu. Min kropp orkar inte, och mitt psyke orkar inte. Fredrik tar det i sin takt och jag förstår honom utan att han behöver säga någonting!

Jag är bara så rädd för att göra fel. Tänk om hon dör inatt! Då kommer jag för evigt ångra att jag inte tog mina sista krafter ikväll och åkte ner och höll hennes hand en sista gång! 

Jag kommer inte kunna sova gott inatt. Har en olustig känsla i hela kroppen. Som om något hemskt kommer att hända om jag somnar...

ANNONS
Av Lisa - 19 november 2011 19:02

Nu blev det plötsligt sådär jobbigt igen.. Jag får små perioder då jag bara tappar allt hopp, och jag vill bara lägga mig ner och stirra in i väggen. Men jag ska inte göra det! Jag måste hålla modet uppe för Denise´s skull! Om hon kämpar, så måste jag också kämpa!

Har varit där en gång till nu på kvällen och jag fick hjälpa till att sköta om henne lite. Hålla henne medans doktorn tog ut en nål, byta blöja och lära mig hur jag ska bädda runt henne för att hon ska ha det bra. Han ville att jag skulle bädda så som jag tyckte att hon såg ut att trivas. Det skulle kännas bra för mig .. Och jag tror att jag lyckades få till det ganska bra. Hon ska ju ligga på ett sätt så att det ska kännas lite trångt. Hon ska inte kuna sträcka ut armarna och benen ut i tomma luften. Det ska liksom ta emot nånting, för att få det så likt mammas mage som möjligt. Så man spänner ett litet band över armarna så det blir lite motstånd när hon trycker uppåt med händerna, och benen sätter man fast lite försiktigt med en snuttis.. Låter lite hemskt, men när man står där vid kuvösen så förstår man precis varför, och man ser på henne att hon blir så mycket lugnare och tryggare om man t ex lägger handen över henne när hon försöker sträcka ut armarna, så att hon inte har så mycket plats..

Ja, det är lite annorlunda mot för att sköta om ett vanligt spädbarn. Jag ser alla nyblivna mammor här på BB som går omkring med sina Jätte Bebisar, och jag blir lika förvånad varje gång.. Jag har liksom bara Denise i huvet och det börjar konstigt nog nästan bli normalt för mig att bebisar ska vara så små..

Snart är jag nog van vid att hantera henne där inne i hennes lilla vrå. Det känns mindre och mindre jobbigt för varje gång jag tar i henne nu. Visst, man känner sig osäker och det känns som att hon ska gå sönder, men det går ändå bättre och bättre, och man har alltid nån från Barn 4 som står bredvid och hjälper till om man ska göra något, så man är aldrig ensam med barnet. Det känns tryggt!

Av Lisa - 19 november 2011 15:22

Ja då har snart ännu en dag passerat.. Dagarna blir längre och längre.. Idag har inte varit nån bra dag för mig. Vaknade med ett blodtryck på 165/120 och en sprängande huvudvärk.. Har varit darrig i kroppen hela dagen och känt mig allmänt dåsig! Men jag har suttit hos Denise i en timme och beundrat henne iaf! Första gången ja lyckats gå dit utan att bryta ihop. Jag satt med båda mina händer i kuvösen, omslutna runt hennes lilla kropp, och jag bara tittade på henne och log. Hon är så fin, så vacker, en helt fulländad liten människa. Hon har till och med dom här fula vecken och ränderna som vi har under fötterna och i handflatorna. Allt är färdigt, fast i mini mini format! Jag brukar lägga toppen av mitt lillfinger i hennes hand, då griper hon tag med sina små taniga fingrar och håller fast en stund.

Nä, nu känner jag att jag vill gå dit igen.. Så nu får Fredde köra iväg mig i rullstolen!! Man får liksom ett inre lugn när man kommer in på Barn 4. Alla är tysta och nästan viskar till varandra. Inget spring, ingen stress. Det känns som att komma in i en annan värld!

 

Av Lisa - 18 november 2011 22:10

Undrar hur många tårar en människa kan gråta? Det känns som om dom aldrig kommer att ta slut Dom kommer när jag minst anar det. Imorse vaknade jag av att jag knappt kunde andas för jag grät så mycket i sömnen.. Dagen har gått förbi ganska smärtfritt.. Att jag får gråt attacker varje gång jag ska besöka lilla skruttan, det tycker jag inte är så förvånande. Men attackerna som kommer helt utan vidare, dom hade jag gärna sluppit!

Jag och Fredrik gick in till henne tidigare idag, men vi var tvungna att gå ganska snabbt. Det blev för jobbigt. Jag grät och grät och grät tills jag knappt orkade sitta upp längre. Nu har vi precis varit in och sagt godnatt. Det gick bättre den här gången. Inga tårar, och jag bytte en liten bajsblöja och tvättade hennes rumpa för första gången. 

Det kommer nog kännas bättre och bättre ju mer involverad man blir i vården av henne tror jag. Meningen är ju att vi ska vara med på så mycket som möjligt ju längre tiden går..

Idag har jag börjat skriva.. Har bestämt mig för att skriva varje dag om mina tankar och känslor. Jag tänker intr lägga locket på, inte skämmas för nåt, bara skriva och skriva och skriva.. Sen får vi se vad det blir av min låååååånga berättelse. Kan hända att det blir en ny blogg, som bara handlar om detta.. En berättelse som kan vara till stöd både för mig själv och för andra kvinnor i samma situation..

Hade gärna kunnat skriva slutet redan nu, men tyvärr så är jag bara i början av mardrömmen än så länge.. Mycket kan hända och vi har en lång väg framför oss!

Jag är så tacksam för allt stöd både från släkt, vänner, bekanta och helt okända! Otroligt vad många som bryr sig och tänker på oss!!! Känns varmt i hjärtat!

  

Av Lisa - 18 november 2011 17:02

Nu har jag fått flytta upp till BB iaf. Mina värden är så pass stabila nu, så dom kunde släppa mig hit! Snart kommer Fredrik med tåget och då blir det direkt ett besök till barn 4 och titta till vår lilla kämpe !! Av den informationen vi fått idag så kan man inte kalla Denise för annat än en fighter!! Det är ett under att hon överlevde så länge som hon gjorde i min mage!  Nu hoppas vi att kämpar glöden håller i sig!!! 

Av Lisa - 17 november 2011 16:20

Vem är du? När jag ser mig själv i spegeln så ser jag en skugga av mitt forna jag. Ögonen hänger och livet ser ut som att det har runnit ur mig. Det här har varit en lång dag. Det måste betyda att jag mår bättre... Men mardrömmen är fortfarande ett faktum. Min dotter kämpar fortfarande för sitt liv. Här sitter jag, maktlös, livlös och slits mellan hopp och förtvivlan. 

Av Lisa - 16 november 2011 19:33

Idag känner jag mig som den stora svikaren... Jag har övergett. Jag har lämnat. .. Hon ligger där uppe, utanför min mage där hon egentligen ska ligga.   Det går inte att med ord beskriva känslorna som kommer.. Och idag har jag varit så sjuk så jag har inte kunnat åka upp och tittat på henne ens.. Jag känner mig verkligen som att jag har svikit henne.. 


11-11-14 föddes en krigare i vecka 23! Här kan ni läsa om vår Neo-resa och livet som prematurmamma. Jag delar även öppet med mig om hur livet kan se ut ur en missbrukares ögon, och min kamp mot att få den hjälp jag behöver för att bli hel igen!

Instagram

 

 

 

 

        

Mer läsning

Denise,Lova,Mi-Rakel

   

 

 

 

 

 

  

 

 

Prematur Bloggar

Kategorier

399 gram

     

 

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

SLE bloggar

Min&Syrrans låt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se