★ 399 gram ★

Direktlänk till inlägg 19 november 2011

Rädsla

Av Lisa - 19 november 2011 22:29

Jag trodde jag hade varit rädd förr i mitt liv.. Men med facit i hand så kan jag påstå att jag aldrig varit riktigt rädd för nånting.. Inte förrän nu.

Vad händer om Denise dör? Hur ska jag kunna leva vidare? Vad händer med mig? Vad händer med Fredrik? Vad händer med oss? Hur ska livet bli? Kan man återgå till livet efter något sånt här?

Jag är rädd för vad personalen nere på Barn 4 tycker och tror om oss.. Dom kanske tror att jag inte bryr mig om min dotter. Jag sitter ju inte hos henne hela dagarna, jag orkar inte! Gör andra föräldrar det? är det jag som är självisk? Borde jag reagera på ett annat sätt? Borde jag fråga mer, vara mer involverad? Dom kanske tror att Fredrik inte bryr sig, att han tycker att jobbet är viktigare än oss.. Dom kanske tycker att vi agerar konstigt? 

Jag kan inte göra mer än jag gör just nu. Min kropp orkar inte, och mitt psyke orkar inte. Fredrik tar det i sin takt och jag förstår honom utan att han behöver säga någonting!

Jag är bara så rädd för att göra fel. Tänk om hon dör inatt! Då kommer jag för evigt ångra att jag inte tog mina sista krafter ikväll och åkte ner och höll hennes hand en sista gång! 

Jag kommer inte kunna sova gott inatt. Har en olustig känsla i hela kroppen. Som om något hemskt kommer att hända om jag somnar...

 
ANNONS
 
Ingen bild

Madde Persson

19 november 2011 23:01

Alla har nog ett eget sätt att klara av en sån sak som ni gör just nu, och inget sätt är fel!!! Ni finns i mina tankar hela tiden och vi håller våra tummar för er alla :) stora styrkekramar från oss!

 
Ingen bild

Åsa Stenslökken

20 november 2011 00:09

Hej igen...

Tycker du reagerar precis jättenaturligt för en så onaturlig situation som ni är i. Känner igen mig så otroligt, kände mig jättekonstig å dum i början, va skulle alla tycka om våra val, om man va där förmycke lr för lite, hur man va som person osv osv. Men tro mig då du/ni blir mer "varm" i kläderna så kommer det kännas bättre, ni får en relation med alla på Barn 4, de är helt underbara å de dömmer ingen. Du ska veta att många av de som jobbar där även varit där med sina egna barn när de var nyfödd så de förstår.

När det kommer till hur din man gör med sitt jobb så är det er ensak, ni gör det som känns bäst för er å ingen annan. När vi var där så gjorde vi som så att jag va där jämnt å min man å sonen som fanns då kom upp fredag lunch å åkte hem måndag lunch... va endel som tyckte vi va knäpp men det funkade för oss å som sagt ni gör det som funkar bäst för er.

Det med BB är ett stor jävla hån mot oss som fått barn som behöver vara på barn 4, de andra har ju sina hos sig men inte vi + att vi å just nu du har så mycket känslor, funderingar, rädslor osv att det blir förmycke att behöva vara på bb... minns att det va en befrielse att bli utskriven å få bo på patienthotellt, rummet inredde jag eftersom så att det blev som mitt.

Kämpa på ingen tröst men du kommer att ha bra dagar å dåliga, det går upp å ner i början... å jag finns som bollplank om/när du behöver.

Kram från en som förstår... tror iaf att jag förstår lite iaf...

Lisa

20 november 2011 09:17

Ja, jag tror att du förstår VÄLDIGT väl vad vi går igenom! Skönt att veta att man inte är konstig och ensam om sina tankar, känslor och funderingar!!!

 
Tesa

Tesa

20 november 2011 14:52

Skit i vad andra tycker och tänker. Det finns alltid en präktig skara som tycker och tänker en massa saker hela tiden, men de har inte ditt facit i handen. De har inte din sjukdom i kroppen, inte dina känslor.
Huvudsaken är att lillan lever, att du får hjälp med att både ta hand om henne och dig själv tills du är starkare igen.

Ta hand om dig!
Kram

http://www.westinhouse.net

 
Sandra - mamma till tvillingar födda i v 24

Sandra - mamma till tvillingar födda i v 24

28 november 2011 23:45

Hej igen!
Har läst igenom och känner igen mig i så mycket!
Skriv skriv skriv!! Är så ledsen över att jag inte skrev ner vad som hände och mina känslor! Som tur var skrev min mor ner lite saker som jag berättade, tex när de tittade efter 10dagar, när de bajsade, vad mkt mat de fått osv.

Jag kan säga dig att jag kan skämmas än idag för att jag inte gjorde "rätt" när vi var på sjukhuset...kunde ha varit där mer, kunde ha gjort si och så.... Men saken är den att det är en sådan jävla sjuk sits man har hamnat i så hur fan ska man ha kunnat förbereda sig???!! Finns ingen situation som liknar den vi har hamnat i, det finns ingen fakta bok som berättar hur man ska känna och tänka!

Jag tänker på er och vill du så bli vän med mig på Facebook ifall du vill prata med någon som varit i samma sits! Känner verkligen med er & känner igen mig i vare ord och tanke som du delar med dig av.

Min mejl är miss__sandra1@hotmail.com (du kan även söka på mejlen på Facebook och få fram min användare )

En massa styrkekramar <3

http://Www.Sunkiissed.com

Lisa

29 november 2011 11:25

Tack! Ja det är verkligen omvälvande det här, och precis som du säger så vet man int riktigt vad som är rätt och fel..Hur ska man vara? Vad ska man göra? Men jag tror att personalen på Barn 4 har sett det mesta och varit med om alla algs föräldrar, så man är nog inte konstigare än någon annan!
Är glad att jag skriver och får så otroligt mycket stöd! Mer än jag nånsin kunnat drömma om! Och att det är så många som varit med om samma sak är ju både sorgligt, och ger samtidigt hopp!

 
Ingen bild

Ronja

3 februari 2012 15:22

Hej, jag har oxå en liten prematur (el ja inte så liten, 6,5 kg nu!!)
Du är jätte stark som orkar skriva om det och ta kort... jag får fortfarande stark ångest och massor av skuldkänslor pga av att jag verkligen inte orkade dokumentera tiden på Neo.
Min dotter Lykke föddes i v31 av okänd anledning, vägde 1434 gr och va väldigt frisk för att vara prematur.
Vi låg inlagda i 5 veckor och under dessa 5 veckor tappade jag mig själv, fanns liksom inte där. Jag förnekade ett tag att det va mitt barn, ville inte ha henne... hemsk med tanke på hur underbar hon är idag... ännu en skuldbörda att bära varje dag.
2 dagar efter att Lykke föddes så dog min momma, hon har alltid varit min extra mamma och det va nog droppen. Jag va beredd att lägga mig och dö där på fläcken.
MEN! Om jag bara kunde förklara för dig (jag pratade med en del prematur föräldrar under min neo tid och jag trodde helt enkelt inte på vad dom sa!) hur underbart det är att kolla tillbaka på den här tiden och inse att man har jäklar i mig klarat det! Att man har ett underbart litet liv som man älskar så att hjärtat värker, det är ibland ofattbart. Jag kan även kolla tillbaka och vara ledsen, känna orättvisa och sorg, det måste man tillåta sig.
Har tänkt tanken tusen ggr att jag borde sätta mig och skriva ner allt det jag har varit med om men orken har inte funnits.

Ang hur ni föräldrar väljer att vara på sjukhuset är ert beslut och ingen annans. Min sambo bodde hos oss ungefär varannan natt och varannan helg. Visst hade jag behövt honom mer men han va tvungen att jobba, livet fortsätter ju utanför sjukhusets väggar även om den ibland står stilla innanför.

Jag önskar er all lycka och hälsa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lisa - 8 juni 2016 15:54

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

Av Lisa - 5 juni 2016 22:34

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Av Lisa - 1 juni 2016 20:36

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Av Lisa - 19 februari 2016 19:29

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Av Lisa - 17 februari 2016 07:45

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...


11-11-14 föddes en krigare i vecka 23! Här kan ni läsa om vår Neo-resa och livet som prematurmamma. Jag delar även öppet med mig om hur livet kan se ut ur en missbrukares ögon, och min kamp mot att få den hjälp jag behöver för att bli hel igen!

Instagram

 

 

 

 

        

Mer läsning

Denise,Lova,Mi-Rakel

   

 

 

 

 

 

  

 

 

Prematur Bloggar

Kategorier

399 gram

     

 

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7 8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< November 2011 >>>

SLE bloggar

Min&Syrrans låt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se