Lägger mig med ett leende på läpparna ikväll efter en kanondag med min älskade dotter! 

Blir mer och mer nervös för att kliva in i behandlingen. Inte så nervös så att jag kommer att backa. Aldrig! Men det är SÅ MYCKET att bearbeta den här gången. Förut har det mest bara handlat om mig.. Men nu har jag en dotter. Världens finaste dotter. Och som vi kämpade för hennes överlevnad de första åren.. det var bara en tidsfråga innan jag skulle braka ihop, men jag kunde aldrig drömma om att det var på det här viset jag skulle falla. Livet jag levde i missbruk var så långt borta så jag trodde aldrig jag skulle hamna där igen. .. men det gjorde jag. Men jag vill inte tillbaka dit igen. Visst.. Det höll mig på fötter ett tag när jag egentligen inte orkade längre, men när drogen satt sina klor ordentligt fast i mig så drog den ner mig djupare under isen än jag någonsin trodde var möjligt. Det är så ett beroende funkar. Först är det en tröst.. tar bort ångesten och får en att orka. ..bara för att sedan göra livet till ett rent helvete.
NO more! ! Jag har fått nog och jag vet vad jag måste göra för att allt ska bli okej igen. .
Säger som i boondock saints : catch you on The flipside! Ha en trevlig sommar!