Lägger mig med ett leende på läpparna ikväll efter en kanondag med min älskade dotter! 

Blir mer och mer nervös för att kliva in i behandlingen. Inte så nervös så att jag kommer att backa. Aldrig! Men det är SÅ MYCKET att bearbeta den här gången. Förut har det mest bara handlat om mig.. Men nu har jag en dotter. Världens finaste dotter. Och som vi kämpade för hennes överlevnad de första åren.. det var bara en tidsfråga innan jag skulle braka ihop, men jag kunde aldrig drömma om att det var på det här viset jag skulle falla. Livet jag levde i missbruk var så långt borta så jag trodde aldrig jag skulle hamna där igen. .. men det gjorde jag. Men jag vill inte tillbaka dit igen. Visst.. Det höll mig på fötter ett tag när jag egentligen inte orkade längre, men när drogen satt sina klor ordentligt fast i mig så drog den ner mig djupare under isen än jag någonsin trodde var möjligt. Det är så ett beroende funkar. Först är det en tröst.. tar bort ångesten och får en att orka. ..bara för att sedan göra livet till ett rent helvete.
NO more! ! Jag har fått nog och jag vet vad jag måste göra för att allt ska bli okej igen. .
Säger som i boondock saints : catch you on The flipside! Ha en trevlig sommar!

Det här har varit en av dom jobbigaste dagarna sedan jag kom hit. Mycket tankar, känslor, saknad och ångest. Har känt mig jävligt låg faktiskt. Det tar ju ett tag att komma tillbaka till sig själv och jag tror att jag börjar landa nu. Dessutom så har ja klippt alla mediciner från och med idag, så nu har jag bara mina vanliga mediciner mot min SLE och en 200mg quetiapin på kvällen. Ingen adhd medicin, inga ångesttabletter, inga värktabletter eller nåt annat sinnesförändrande. . Så det kan vara lite därför också..
Kommer få besked från soc på tisdag om behandlingen så jag hoppas jag får flytta då. Jag är rädd att jag inte pallar mer annars. Att gå omkring här hela dagarna är en pina. Känner mig som ett djur i en bur. Det finns mer på schemat i fängelse än här. Här är det enbart måltiderna som är schemalagda. . Resten av tiden går åt till att kolla på tv.. dricka kaffe.. fika. . Röka.. ja. . Typ det. Slöseri på tid med andra ord. Snart två veckor känns som 2 månader!!

Uttråkad deluxe. . Hoppas på en god natts sömn iaf. Det är nåt jag inte kan klaga på. Sedan jag fick hit min quetiapin så har jag sovit ca 10 timmar varje natt! Tack gode gud för det!

Idag har jag varit på studiebesök på behandlingshemmet och jag hoppas på att få flytta över på Måndag.. Det enda jag gruvar för är hur jag ska kunna ha bra kontakt med Denise under min tid där. Nu pratar vi ju varje dag på Skype och det fungerar jättebra. . Men det går mindre bra att prata vanligt telefon för då blir hon väldigt ofokuserad och håller på med annat istället. . Jag kommer ju inte ha min mobil under behandlingstiden så jag måste försöka övertyga dom om att jag måste få låna datorn på kontoret och prata med henne eller ta fram min mobil iaf nån gång varje vecka så vi får se varann.. det är det enda som inte känns 100% bra. Annars verkar det vara ett bra ställe med ett bra schema och normala regler.. inte sådär militäriska och konstiga förbud och regler som dom hade på stället jag var på 2008 då jag hade kontraktsvård. (= när man döms till fängelse men anses vara motiverad till att förändra livet och får avtjäna sitt straff på ett behandlingshem istället för anstalt )
Ja, jag är så less på att gå här och vara göralös nu. Jag vill börja jobba på att förbättra mig själv och få en chans till ett normalt liv igen. Jag har klarat det förr och jag kommer klara det igen! Den här gången har jag så mkt mer att kämpa för!

Älskade barn!!!! På Söndag ses vi igen !

Känner mig mer än redo att kliva in på behandling nu.. det här är slöseri med dyrbar tid! Önekar att alla beslut och pappersarbete kunde gå snabbare men det är bara att sitta ner och vara tålmodig. .. (iinte min starka sida)
Idag har ja uaf fått träna och även suttit och fått lite sol på kroppen och lapa D-vitamin!

Mitt hår behöver OMVÅRDNAD! ! Har nog aldrig haft så här slitet hår. . Får be att få hit en frisörsax hemifrån och kapa topparna lite så det känns lite fräschare.
Nu längtar jag såååå efter min lilla plutt så nu ska ja skypa med henne. Så härligt att kunna se varann även fast man är långt ifrån varann. Tack för teknologin världen!!

Varför är söndagar alltid så långa och tråkiga? Den här dagen tar aldrig slut och jag är less. Hoppas på att det händer nånting i veckan..Jag vill åka iväg nu.

Igår blev jag faster. Faster till en liten pojke! Längtar efter att få se honom och få bebisgosa lite! ! Hoppas på att få träffa Denise igen nån gång under veckan. Det var så mysigt att få ha henne här, men hon fick såklart separationsångest efter dom åkt och det blev en jobbig kväll. Vi pratar varje dag och nu har vi börjat prata på Skype så vi kan se varandra. Det blir liksom lite mer verkligt då på nåt vis.
Nu sitter jag ute på trappan och solar i eftermiddagssolen och väntar på att klockan ska bli fem så vi får äta lite mat!

Här är utsikten från mitt lilla kyffe. .

Har haft en jättemysig dag med mamma, syster, Denise och Tyra. Vi har busat, ätit, promenerat, sett orm och kastat stenar i havet. . Och självklart en massa kramar. Det blev såklart jobbigt när dom skulle åka. Men hon kommer nog snart hit igen och myser lite mer. ?

Gör av med energi och få mer tillbaka. Kände mig såååå trött imorse efter en sömnlös natt men efter lunch drog vi iväg några stycken till gymmet och för första gången sen ja kom hit så känner jag mig varm i kroppen. Annars ligger jag mest och fryser för det är jävligt kallt här inne. Nu känner jag mig pigg och glad och full av energi.
imorgon får jag besök av familjen och mitt älskade lilla troll. Jag längtar så jag lär nog inte sova mycket inatt Heller !
Röd dag idag så med utredningar osv så händer det inte så mkt men jag hoppas fortfarande på att få komma in på behandlingen i grannhuset så fort som möjligt.

Min motivation ?

Vaknar upp vid halv sju efter att ja legat vaken halva natten.. Men jag vänder mig och sover ett par timmar till. Jag tog min medicin för sent igår så jag hade svårt att somna.. så idag skippar jag nog eftermiddagsdosen. Vill fan inte ligga vaken här på nätterna.

Jag lever, jag är drogfri och jag har viljan. . Det är en bra början men annars känns allt jävligt tungt just nu. Det är inte förrän nu jag reflekterar över att jag faktiskt höll på att dö. IGEN! När jag tänker tillbaka så minns jag till och med hur jag kände att jag gled längre och längre bort från verkligheten. Jag såg och hörde allt men det var som att det var en tjock vägg mellan mig och verkligheten. Allt var utom räckhåll och jag hade till och med sagt  när jag låg där: Det känns som att jag inte är här på riktigt. . Samtidigt som jag hör att både hjärtslag, blodtryck och andningsfrekvens var lägre än jag nånsin trott att man kunde ha.. sen minns jag inte mer. Är det så det känns när man håller på att dö? Jag tror jag lurat döden tillräckligt många gånger nu.. Det måste finnas någon mening med det och jag tänker inte utmana ödet fler gånger.