Ja ibland blir natten inte riktigt som den borde.. För varje morgon jag vaknar här i ramsele så blir det tidigare och tidigare. Igår var det strax före nio.. Idag var det väl strax efter fyra vi klev upp och la oss i soffan. Halv sju var kaffekoppen i handen. . Håller man på att bli pensionär nudå eller? Hehe. Skämt åsido. Jag mår faktiskt jävligt bra här uppe och jag känner mig totalt avslappnad. Igår var jag och hälsade på mormor och då får jag så många minnen från barndomen. Jag tyckte att det var det mysigaste stället på jorden. Hos mormor! Bästa stället att vakna på och allting var allting så mysigt. Får fortfarande samma sinnesstämning när jag kliver in hos mormor.
Nu får vi se om det blir hemfärd idag eller om man väntar tills imorgon. Har en del att göra där hemma också men det dröjer nog inte länge förrän vi sitter här uppe igen och häckar. Skulle ha velat ta med mig fisen upp nån gång bara.. kanske nästa helg när hon kommer. Skulle vara sååå mysigt!

Ja idag har Denise fått ett hjälpmedel som jag ser redan på en liten filmandet att det kommer hjälpa henne.
Special-skor skräddarsydda för henne och med extra stöd för fotlederna. Balansen ser ut att ha fått sig en riktig uppsving!

Ett par inneskor och ett par uteskor. Så kul att se henne när hon lyckas med saker. Hon blir så stolt och glad precis som mamma. Nu sitter jag på bussen på väg upp till ramsele där jag ska spendera helgen.

Jag mår riktigt bra idag och känner för första gången på länge att jag har energi och attest faktiskt finns hopp om framtiden.

Har spenderat eftermiddagen med min fina.. tills pappzen dök upp, och nu blir hon borta till nästa helg. Sen får vi mysa igen.

Nu ligger jag nerbäddad i soffan hos mamma med värk i muskler och leder. . Men det är ju vardagsmat. Bara kroppen får vila och värktabletter så går det över.

Ja idag är nerverna på utsidan kan jag lova. Inte nog med att jag väntar på att få hjälpen jag så länge sökt.. Jag har fått bekräftat att jag kommer få åka iväg på behandling. Var det blir, när det blir och hur länge det blir.. det har jag inte en aning om. Men om livet någonsin ska bli som det ska igen så måste jag göra det här. För min skull, för Denises skull och för framtidens skull. Känner mig stressad över att behöva vara ifrån henne mer än jag redan varit, men jag måste försöka se det som ett måste. En medicin som jag måste ha för att överleva. Så är det bara.

Min älskade pojkvän är på sjukhusetoch mår inte alls bra. Jag bara väntar på att han ska ringa och säga att jag kan komma dit. Då åker jag dit direkt och stöttar honom så länge jag får! Är det någon miljö som jag är van så är det sjukhusmiljö, och jag har varit orolig för honom så länge nu så jag bara hoppas och önskar att dom kan hitta felet och fixa det innan han tynar bort!

Känns som att jag bara har jämmer och elände att komma med jämt, men det är så här livet ser ut. Inte bara för mig, men jag kanske är lite öppnare än andra och delar med mig inte bara av alla ljusa stunder, utanäven av mina mörka sidor.

Dom flesta som känner mig känner även till min problematik, och hur mitt liv såg ut förut.. Efter ca 4 år på helt rätt spår så föll jag pladask igen och har nu kämpat och ramlat om och om igen i över ett års tid. Vissa perioder har jagkännt hopp, och allt har gått bra, men utan att erkänna mitt problem och utan att få hjälp så har det för mig varit i stort sett omöjligt att få rätsida på livet igen. Många har blivit lidande av mitt sätt att leva. Inte minst min dotter. Men som tur är så har hon släktingar som älskar henne som sin egen dotter och en pappa som har klivit framoch tagit ett stort ansvar när jag inte själv haft förmågan. Kärlek saknar hon inte, men i framtiden kommer jag vara mer förmögen att ge henne all den kärlek jag har. Jag tänker göra ALLT för att vi ska bli lyckliga igen. Det går bra just nu, men det är inte hållbart förrän jag fårhjälp med att förstå mitt eget beteende och lära mig att undvika att falla om och om igen..

Härifrån kan det bara bli bättre. Det kommer inte att bli lätt, men det kommer att vara värt det!

Men god morgon (eller förmiddag)! Sitter här i soffan och tittar på min plutt som har fått en matvraks-attack. Inte likt Denise att be om mat så jag ger henne allt hon vill ha.. Köttbullar, clementiner, riskakor med mese och såklart mammas kaffe vill man smaka på! Blir så himla glad att se att hon har aptit, för den har aldrig varit särskilt bra.

Som så många andra prematurer så har Denise ett synfel.  Syrgasbehandlingen gör så att blodkärlen bakom ögat börjar växa "knorvligt" som hennes doktor sa. Därför undersöks ögonen ofta på småttingarna. Nu kollas hennes ögon va tredje månad ungefär eftersom man såg att hon hade ett litet fel i ena ögat. Det kan växa bort, men det kan även orsaka näthinne-avlossning, så det är viktigt att hålla koll på ögonen.

Om det inte växer bort av sig själv, eller om det blir värre så kan man laserbehandla ögonen.

Laserbehandling har ju blivit ganska vanligt nu. Många väljer det för att slippa använda glasögon och linser. Behandlingen ska tydligen vara ganska smärtfri och ett väldigt snabbt ingrepp.

Jag blev lite nyfiken på det här så jag kikade runt lite och hittade bland annat Novius som finns i Stockholm. Förundersökningen är gratis och man får träffa läkaren redan då. Det är bra, för om man bestämt sig för att göra ett ingrepp så vill man nog veta vad det är för en doktor som ska göra det..

Fåfäng som man är så såg jag  ju att man även kan göra ögonlocksplastik... Är det nånting som jag skulle kunna tänka mig att operera i mitt ansikte så är det ögonlocken! Dom hänger liksom ner mer och mer för varje år och på kliniken skulle man kunna strama upp dom och göra så att jag ser piggare ut. Jag ser ju ständigt trött ut och har ica kassar under ögonen. Tänk att slippa det!!!  

Ja, den dagen jag börjar se så dåligt så att jag måste ha glasögon jämt, då ska jag banne mig göra både laser och en ögonlocksoperation. Sådeså!!!

Ja, i Fredags hämtade jag hem min stora kärlek! Min älskade prinsessa fick komma hem tlll mamma och vi har haft en tokmysig helg.

Julklapparna blev en fullträff

Jag trode synthen skulle bli nr1 favvoleksaken, men det verkar som att prnsessklänningen och "gunghästen" ligger i topp just nu iaf.

Nu ska vi snart bege oss ut på en söndagsrunda för att hälsa på släkten. Vi börjar hos min farmor och farfar och sen går vi vidare till morfar. Det bästa av allt är att fisen blir kvar här nästa vecka också!  Så det blir mycket mys och kanske lite mer boggande från min sida. Hela jag fungerar bättre när jag har min dotter i samma rum!  Love!!!

Ja då var det 2015... Nytt år, nya möjligheter och jag har så många nyårslöften så jag vet inte hur jag ska komma ihåg alla. Året 2014 var katastrof och det kan aldrig bli värre än det. Året då jag tappade ALLT..  Sätter punkt där och ser inte tillbaka på det året mer.

Denise mår bra nu, men jag har inte träffat henne än sedan hon kom hem från sjukhuset för hon har varit hos sin pappa hela tiden. Känns tungt, men jag åker nog dit någon dag i veckan och hälsar på, eller kanske tar hem henne över helgen om jag får. Längtar efter henne så jag håller på att dö!!!

Jag är superförkyld och har varit det ända sen jag blev smittad av fisen på sjukhuset. Måste ha varit ett jävligt elakt virus för jag hostar och hostar och snorar och snorar och det verkar aldrig ta slut.

Nä, nu satsar jag på nya friska tag med ALLT! På alla plan här i livet nästan. Har en liten hållpunkt den 29 januari som jag bävar för , och kan inte riktigt planera nånting innan det är avklarat, men sedan kan jag försöka staka ut livet lite som jag vill ha det!