Jenn

14 maj 2015 10:06

Hej.

Nu är jag en ond människa och tänker inte skriva någonting positivt till dig.

Jag förstår inte hur du om och om igen kan sätta dig i denna situation.
Du har satt ett barn till världen som behöver dig. Nu är det tur att hon har en pappa och dina anhöriga som hjälper till att finnas för henne.

Jag har själv levt med en missbrukare. De va tufft för h*n att sluta MEN vill man så går det. Och h*n klarade det utan behandling med endast viljan och att vilja ta hand om sitt barn.

Sen går det inte att komma hem från varje behandling du kostas på och ha kontakt med dom gamla "vännerna". Eller bli ilag med olika missbrukare om och om igen. Du ha väl gått de där laget runt några gånger nu och borde veta vilka dom är?

Sen hålla på skriva att man blivit inlagd på IVA och alla dessa tyck synd om mig inlägg. Vill du ha hjälp och lyckas så lägg bort den där telefon. Ha endast kontakt med anhöriga och dom behöver inga inlägg på varken bloggen eller Facebook för att veta hur du mår.

Tänk på Denise och eran framtid. Kanske du måste flytta och bo en bit här ifrån eftersom du inte klarar av och hålla dig från alla misslyckade människor i denna håla.

Önskar dig lycka till och hoppas att det är sista gången du ställer till de. Ta vara på denna chans!

Lisa

14 maj 2015 12:25

Jag vet precis vad jag måste göra för att bli drogfri. Du har inte gått i mina skor och du kan inte jämföra mig med någon annan. Det är lixom inte för att det är kul som jag faller gång på gång så du måste va otroligt puckad om du tror ngt annat. Sen om jag använder mig av bloggen för att få ur mig det jag känner och berätta vad som händer är heöt och hållet upp till mig. Alla har sina sätt att nå ut till anhöriga och även till andra, men jag väljer vad jag delar med mig av och hela mitt liv finns inte att läsa om, så tro inte att du vet allt om mig för att du läser min blogg. Gillar du inte det du läser så låt bli. Det här är min kamp, mitt livnoch min ventil är bloggen. Tycker synd om mig eller inte. Det är inte särskilt synd om mig men jag jobbar på att räta till mina beteenden. Punkt

emma

14 maj 2015 13:59

Jag tycker du verkar vara väldigt stark som ändå vågar berätta din historia. Sålänge man inte kan stå för sina "brister" kan man aldrig gå vidare o jobba på dom. Håller tummarna för dig o ha din dotter som en spårre att komma tillbaka på banan igen

b

14 maj 2015 14:55

Jenn!
Det är vi som levt med missbrukare som vet hur det är! Vi är härdade och går inte på nåt gulle gull och att det fixar sej! "Det" fixar sej inte bara utan man själv måste fixa det! Vi vet - vi har levt med det!

Lisa!
Det kostar, det gör ont. det är svårt, rent av förjävligt - men den dag du är ödmjuk inför ditt missbruk och tar hjälp av de som klarat av det - då klarar du det!
Du kanske inte är där än, många vändor kan det bli!

Du gillar säkert inte mitt svar men det är så det är!

Lycka till och hälsa din fina lilla unge!

Lisa

14 maj 2015 16:17

Så är det. Jag var trots allt drogfri i 4 år utan problem men då höll jag mig borta från ALLA Och utsatte mig aldrig för frestelsen. Men jag blev väldigt isolerad och det håller inte i längden .. gör om och gör rätt