Sommaren bara flyger förbi. Ingen riktig värme och ingen riktig glädje.. förrän nu! Nu är det iaf varmt, men glädjen lyser med sin frånvaro. Jag gör allt jag gör utan engagemang och utan glädje. Jobbar, tar hand om Denise. . Det bara går på rutin men jag har varken lust eller ork till att hitta på något annat. Det är så mkt som har hänt så hjärnan har satt igång sitt försvarssystem och stänger av allt som är jobbigt och känslorna blir kalla och tomma.
Jag kan och vill inte berätta allt som hänt helt öppet här i bloggen. Men många vet redan en del och det känns både bra och dåligt faktiskt.

Denise växer i sin egen takt och det har vi alla accepterat. Hon kan inte gå än och jag tänker ofta på när det ska hända och om hon kommer bli halt eller gå konstigt på nåt vis.

Nu är det lekparken som gäller innan det är dax att sova middag för plutten.

Hon har äntligen fått sluta med epilepsi medicin nu och det känns såååå skönt. Nertrappningen blir klar på söndag och vi har bara akutmedicin nu istället. Det var längesedan hon var sjuk nu och vi har sluppit sjukhus.
Kram på er allihopa. Kanske kommer tillbaka snart igen