Nickan

22 mars 2014 21:12

Finns det ingen annan hon kan ta då? Niklas äter också för epilepsi, men den heter nå annat. Det borde ju finnas alternativ tyck man.
Håller med dej: Så länge dom är lyckliga och mår bra och har sina nära och kära som älskar dom mest i hela världen.... <3

Lisa

22 mars 2014 21:22

får kolla till veckan vad dom tycker.. Läkaren vill helst inte byta, men måste man så måste man. Antar att man blir påverkad vilken medicin man än tar. Men det här är inte roligt alls

Stina

22 mars 2014 21:50

Jag har fyra års erfarenhet av Tegretol som vuxen, men inte för epilepsi utan för ett besvärligt smärttillstånd. Det fanns ingen bättre medicin, men biverkningarna var jobbiga fast smärtorna var ännu värre. Denise kan väl inte berätta hur hon mår av medicinen, men så här var det för mig:
3-4 timmar efter morgontabletten kom obehagen som en våg över mig. Det började krypa i kroppen, jag blev trött och dåsig, fumlig och klumpig, okoncentrerad och trögtänkt. Efter 3-4 timmar ebbade obehaget ut och jag mådde bättre tills kvällstabletten började verka, men då låg jag i regel och sov. Sömntabletter behövde jag definitivt inte!
Lilla Denise har verkligen mitt medlidande!

Lisa

23 mars 2014 05:22

Ja det är ungefär sådär jag upplever henne också. Fast redan en halvtimme efter morgonens dos. Men hon har inte retard, utan flytande. Hon har säkert också kryp i kroppen. Kan va därför hon blir på dåligt humör. Stackars stackars lilla barn.

Moa

23 mars 2014 05:18

Men gud! Byyyyyt medicin

Emma

23 mars 2014 06:52

Min bror har oxå ätit tegretol o verkade bli ungefär likadan. Nu har hans dotter oxå fått epilepsi men hon äter trileptal tror jag den heter. Dom har inte märkt några biverkningar. Hoppas ni får hjälp av läkaren. Håller tummarna!!

Jenny

25 mars 2014 14:52

Hej!
Jag kom in på din blogg av en slump så jag har inte läst så mkt av det du skrivit. Kan helt klart hålla med dig om den oron man får när man får barn. När jag fick min dotter för två år sedan var jag konstant rädd. Hon är fullt frisk men ändå var jag orolig att någon skulle hända henne eller värst av allt att någon skulle ta henne. Oron gick lite till överdrift nästan men jag blev nog precis som du beskriver det lite chockad över hur mkt man kan älska sitt barn. Får man då ett sjukt barn gör man ju allt för att hitta lösningarna på problemet och jag vet inte om detta är till någon hjälp men jag vet att det ska finnas en film med Meryl Streep som heter first do no harm som handlar om epilepsi och hur man kan lindra den genom lågkolhydrat kost. Det kanske kan vara om ens ett litet tips. Hoppas flickan mår bättre snart!

Lisa

25 mars 2014 18:34

det lät intressant. jag ärväldigt intresserad av allt som har med kost att göra och av många andra skäl än just epilepsin så undviker vi att äta socker iaf.. ja tycker det är svårt att undvika snabba kolhydrater till Denise men jag försöker iaf. Har aldrig hört att det ska hjälpa just mot epilepsi, men det är absolut säkert möjlige. Jag ska kika på den filmen