Fredag igen då.. Efter en mysig födelsedag så var det dax för transprt till Övik och en vecka hos pappzen. Den här gången var det jobbigare än alla andra gånger och jag bröt ihop totalt när jag kom ut till bilen. Det känns ungefär som om man aldrig mer kommer ses. Den känslan har jag när jag säger hejdå.. Jag tror att det beror på hur det blev dom första gångerna jag lämnade henne och åkte hem från sjukhuset.. Då blev hon jättesjuk och jag fick åka tillbaka med ilfart för dom visste inte riktigt om hon skulle överleva.. Dom känslorna sitter liksom kvar när jag lämnar henne.. Men det är bara att vänja sig.

Nu väntar sängen och jag kommer sova som en STOCK!!!!