Carin

23 september 2013 15:22

Finns inga ord från mig som hjälper er nu, men vet att jag tänker på er massor <3 Och som du själv säger det finns en ände på tunneln, vi väntar troget här tills du är redo igen........

Trogen läsare.

23 september 2013 15:26

Alla mina tankar går till dej,vill ge dej ännu mer styrka,men du är så otroligt klok,vis,insiktsfull att du självklart klarar dej iaf.Men lite omtanke är alltid bra,kom ihåg att du är så stark.Jag känner inte dej,men följer dej via din blogg,du ger så mycket av dej o ditt liv,att man häpnar över allt,du orkar med./Tack,ta hand om dej o lill-tösen din.

Angelica

23 september 2013 15:36

Här kommer en styrkekram farande!❤

Johanna

23 september 2013 18:02

Ta den tid du behöver...

Kramkram ♥

Lotta

23 september 2013 18:23

Klart vi saknar dig! Men det är sunt att ta en pause och landa i allt. Även om du förstått att något är annorlunda med Denise så är en diagnos alltid jobbig att ta in. Jag håller tummarna för dig och er att allt blir så bra det bara kan! Kram Lotta

Gunilla

23 september 2013 18:35

Jag tittar in här varje dag! Undrar hur du har det! Styrkekramar!

frida

23 september 2013 21:38

Jag saknar dina ärliga och mänskliga inlägg. Du är inte som någon annan, vilket jag gillar!

Ta du en dag i taget och vila upp dig. Hoppas alla bitar faller på plats så småningom!

Kramen

Emelie

23 september 2013 21:56

Ta den tid du behöver!! Stor kram

En prematurmamma

23 september 2013 22:56

Ta hand om dig och lilltjejen nu, vi finns kvar här sen när du orkar. Jag känner inte dig, men har sällan sett någon så stark som du.

Marie

23 september 2013 23:06

Klart jag saknar dina inlägg. Men jag väntar.
Styrkekram från Skåne

Natasha

24 september 2013 00:15

Kul å läsa dina kommentarer av dina trogna läsare :-) du vet vad ja ska skriva...du klarar allt å lite till. Alla har vi berg å dalar i livet..du har haft lite mycke uppförsbacke under kort tid..men efter regn kommer solsken!

mia

24 september 2013 00:36

hej! hoppas det ordnar sig med all kaos:-( hoppas du och Denise mår bra tråtts allt runtomkring. det var länge sedan jag komentera men läser din blogg flera ggr om dagen har varit lite orolig,,,,,,, som prematur mamma känns det som det är alltid något man hinner inte smälta de ena förren det är dags för de andra :-( har sj en prem flicka vi går i genom nästan samma vardag som du hoppas det blir bra och att du kämpar på har vi klarat av alla hinder ska vi klara detta oxå Lisa ta hand om Dig vi väntar väntar o väntar på den bästa bloggen

Linus mamma Åsa

24 september 2013 07:24

Du gör ett otroligt jobb imponerande! Hoppas energin kommer åter fort till dig.

Mappa till en premis

24 september 2013 11:02

Stötte kramar till dig Lisa och Denise. Ta hand om varandra. Men oavsett vilken diagnos Denise får så vet jag att hon kommer att klara sig galant i livet. Tänk bara på vad hon lärt sig under dessa månader, prata, gå, utvecklas till en bestämd ung dam. Ta den tid du behöver och känn inte att bloggen behöver uppdateras jämnt. Som mamma till en egen liten prinsessa så är din blogg en inspiration och du och Denise har hjälpt mig många gånger när jag varit lessen och känt hopplöshet. Att se hur Denise utvecklas får mig att inse att även min lilla kommer att kunna göra saker en dag. Däremot är det tråkigt att neo inte kan vara ärliga om vad de ser när de gör rtg på hjärnan, liksom för dig fick vi veta att allt såg bra ut för att sedan få veta att förändringar finns som de ej kan säga vad det innebär än. Men oavsett så vet jag att våra små kommer att klara sig bra för de är överlevare och kommer inte låta någon sätta sig på dem. Njut av en underbar höst och återkom till bloggen när du är redo för det. Vara höstkramar.

mammamyra

25 september 2013 19:23

Kramar i massor till dig och Denise!!

Alexandra

25 september 2013 20:44

Jag beundrar din styrka nå fruktansvärt. Hoppas du kan börja må bättre snart. Du är fantastisk! Kram!

Denise

26 september 2013 06:42

Jovisst saknar jag glimtar av er vardag. Men jag respekterar att du behöver en paus och landa och fundera ut nästa steg.
Konstig känsla det här, att oroa sig över en man inte känner mer än via en blogg, men det är kanske mest bara medmänskligt att göra det?! För jag blir orolig varje gång det tystnar. Rädd att ngt hänt er.
Så livstecknet var bra att få! Hoppas ni reder ut allt tillsammans ännu!
Styrkekramar åt er, Lisa och Denise!!!

Angelica

26 september 2013 18:57

Klart vi saknar dina inlägg! Hoppas ni har det bra!

mia

27 september 2013 01:48

hej Liza och Denise! hoppas allt är bra med er.
Liza du e verkligen stark i din roll du e enorm i allt som händer i ert liv. Du en mamma man bara kan drömma om:-) du får ta hand om dig, bryta i hopp ärett måste för att kunna börja om på nya utmaninga ta hand om dig vi finns här väntande på ett inlägg kort men bara sllt är väl med er många kraft kramar till er.

Marica

27 september 2013 08:24

Jag tror på dej! Du är det bästa för din dotter ocv din dotter är det bösta för dej! Allt ni gått och går igenom...vem har funnits vid Denise sida dag som natt om inte du!!!
Kramar i massor!!!