Ja det här var ju upplyftande.. Eller inte. Näää, nu ska man gå omkring och vara orolig hur länge som helst då.
Neurologen tyckte att Denise har blivit mer stel i kroppen. Stel och spastisk.. Och nu planeras en radiologisk undersökning. Det innebär att hon kommer måsta sövas och det kan inte göras här hemma i Sollefteå, så då får vi åka till Sundsvall isåfall... suck! Jag åkte dit helt övertygad om att bara få goda besked och åkte därifrån med en stor klump i magen och med neurologens ord ekande i huvet: Med tanke på hur hon föddes och allt hon varit med om så kan man inte förvänta sig att allt blir normalt..
Visst har jag det ofta i åtanke också.. Att allt kanske inte blir precis helt normalt, men jag tycker ändå att hon är så pass pigg, klar, vaken och medveten om allt så jag förväntade mig inte riktigt att få höra det jag fick höra.. Dom kan ha fel. Det behöver inte betyda att hon kommer bli konstig och ha bestående skador men just u är jag väldigt rädd för det..
Dom skulle iaf diskutera och planera lite.. Sen får vi se vad som händer. Nästa steg är ett hembesök så får vi prata lite mer om allt..
Jag tycker iaf att jag har världens bästa och duktigaste tjej och jag hoppas och tror att hon kommer utvecklas och bli en helt frisk och normal..väldigt liten tjej..
Cillan
8 februari 2013 16:48
Klart du har världens finaste tjej!
Trots att man kanske oroar sig, misstänker eller känner på sig att något inte är riktigt bra blir det nog alltid ett slag i magen när någon annan säger det till än. Någonstans förnekar man sin känsla och oro och tror att det inte ska vara något.
Hoppas att de får till undersökningen fort så du slipper gå och vänta, då flyger oftast tankarna iväg för mycket. Även om det nu skulle vara något är det ju bättre att veta. Så brukar jag känna i alla fall.
Å du, hon är jättesöt!
http://www.cenix.se
Lotta
8 februari 2013 17:35
Lisa, jag känner med dig. Känns så klart jobbigt att få ett sådant besked en fredag. Men sätt fokus på att Habiliteringen har underbar personal och dom sätter verkligen in alla resurser som finns för att hjälpa. Det är lättare att bearbeta ett besked än att lämnas ovetande och otrygg. Ta den hjälp du kan få. Denise är en alldeles ljuvlig tjej som utvecklas mirakulöst, utifrån sina förutsättningar. Alla barn är unika! Ta nu hand om dig och försök glädjas åt en härlig helg. Kram till dig. Lotta
Ida & Jouline
8 februari 2013 19:01
Följer er på Instagram. Sänder mina tankar till er. Förstår din oro.
kram vännen.
Charlotte
8 februari 2013 19:32
De är världens duktigaste tjej, hon/ni har gett oss styrka mååånga gånger! Vi håller tummarna att ni får göra undersökningen snart så du slipper vara orolig. Krama om Denise ordentligt från oss!
Kram
Charlotte & Emil
http://annacharlottesvensson.blogg.se
Faster
8 februari 2013 20:04
Hoppas att du inte oroar dig allt för mycket nu Lisa. Tänk på vad hon lyckats med sedan hon kom till världen!
Allt är helt otroligt när det gäller din Denise.
Hur hon än utvecklas och blir så kommer hon alltid att vara ett Mi-Rakel. <3
Cissi
8 februari 2013 21:30
Förstår att det inte var kul att höra, men du får försöka tänka positivt. Tänk på att hon är en underbar tjej som lever ett bra liv med dig, och det viktiga i den meningen är att hon lever! Undersökningen är ju ett steg i att kunna hjälpa henne om det skulle vara nåt fel. Styrkekramar
http://cissidilnotsmith.blogspot.se
Monica
8 februari 2013 21:40
Håller tummarna för Denise! Men tänk på att hon är perfekt som hon är!
irmaanna
8 februari 2013 22:23
Jag tycker oxå att hon verkar pigg och alert, hon är ju påväg att krypa nu oxå som det ser ut. Hoppas ni får bra besked sen! Jätte go liten tjen <3
Suss
9 februari 2013 06:59
Lisa hon har alla förutsättningar i världen att fixa allt, Denise är redan lång före vår tjej, se till allt hon kan och uppmuntra det i massor :)
Kram
En syster
9 februari 2013 20:39
Du behöver inte vara orolig...du har redan de finaste för dej...vad än alla undersökningar visar så kommer du att älska henne över allt på jorden,ingen är perfekt jag har själv en handikappad bror och han är ingen jag skulle vilja byta ut mot allt guld i världen!!! Min mamma sa en gång att hon var så glad att när jag föddes så var hon så lättad att allt var "normalt"... så jag frågade om jag inte skulle var de...skulle hon inte ha varit glad inte älskat mej för den jag var...hon tänkte..och sen sa hon självklart skulle jag älskat dej precis som du var...var finns denna tvekan är de andras åsikt??
Lisa
10 februari 2013 10:52
självklart älskar man sitt barn villkorslöst, det är väl mest ovissheten som gnager. Man vill liksom veta hur allt kommer bli i framtiden och vad man ska vara beredd på.. Man vet ju egentligen ingenting om nånting så det är bara att ta en dag i taget. Huvudsaken att Denise mår bra och blir lycklig.
Solan
9 februari 2013 23:59
Oooh, så liiiten hon var lilla Denise.
Mitt första (men inte sista besök här) och vill bara skriva att jag håller tummarna för er. Hon är ju en fighter er lilla tjej <3
http://www.skotornet.se/blogg