Ja nu är det lixom definitivt. Det är slut mellan mig och Fredrik. Det känns jobbigt för jag trodde nånstans att det kanske skulle gå att rädda det vi hade.. på något vis.

Men det gick överstyr och jag orkar bara inte kämpa längre. Man ska må bra när man är i ett förhållande. Och visst har jag mått bra ibland. Vi har haft jättefina stunder tillsammans och jag vet att jag kommer sakna honom. Samtidigt som det känns som ett stort misslyckande. När man bott ihop och byggt upp en tillvaro och så visar det sig att det inte fungerar så som man hade hoppats och trott..

Faan nu känner ja bara att ja vill ALDRIG ha ett förhållade igen, för jag orkar inte gå igenom dom här känslorna igen. En bit av hjärtat förvandlas till sten varje gång man blir sårad... snart är det väl bara en enda stor stenklump kvar...

Det är så mkt som hänt i livet egetligen och om ja verkligen ser på det med öppna ögon så kan ja inte fatta hur fan jag har orkat, hur jag tänkt.

Men man verkar kunna klara sig igenom det mesta, så jag ska nog klara mig igenom det här också.

Just nu känns det tomt, ensamt och mest jobbigt..men jag ska göra det bästa jag kan av det här och göra allt som står i min makt för att gå vidare och må bra!!!!

Tänker hela tiden att NU ska jag göra det är och det där, men det blir lixom aldrig av. De där med rökningen var ju en riktig nitlott.. Haha. Men om ja börjar röra lite mer på mig. Börjar med mina morgonpromenader och kanske börja träna igen, då tror jag att man automatiskt drar ner på rökningen för man känner att man orkar mer då.

Men jag måste hitta nåt mer att göra med livet också... Tänte att ja kanske kan börja jobba lite smått snart.. Har sagt det väldigt länge nu, men jag måste ta mig i kragen. Ok jag kan ju självklart inte rå för att ja är sjuk jämt men liiiiiite grann skulle ja nog kunna jobba iaf. Man blir ju galen av att leva så här ju.  Ingen struktur på nånting över huvud taget.

Nä nu ska ja sätta på lite kaffe så man vaknar till liv nån gång! 

Ja fan va kul ja hade igår. Inga missöden och inga bråk.. För full blev jag möjligtvis..men inte så farligt. Och min kära vän (om man nu kan kalla henne det) Andrea armbågade mig rakt på munnen så ja fick gå omkring med blodpapper en stund. Såg ut som ja hade fått stryk eller nåt.

Men kul hade jag och ja har sovit som en stock ända till nu, och jag gjorde bara av med trehundra spänn.. Och jag är inte ens bakis!!!

Det måste väl bra vara en lyckad kväll??