Idag har Denise varit på födelsedagskalas. Kanske sitt allra första om jag tänker efter. . Bortsett från hennes egna kalas då.

Många barn och mycket godis. Men Denise fastnade mest för dom salta pinnarna. Haha. Av allt gott som fanns så var dom godast. .hm. ja de e ju bra att hon gillar sånt istället för socker.
Nu är jag så trött så jag dör snart. Imorgon är vi lediga. Men jag ska försöka få barnvakt en stund så jag kan göra klart ett par uppgifter som jag inte är klar med. Sen blir det jobb och dagis resten av veckan.
På torsdag är det dax för ett nytt EEG. . Hoppas att vi kan kirra det utan att behöva ge nåt lugnande innan.. Förra gången snedtände hon ju på det och blev ett monster. Nä, vi testar utan denna gång.
NATTI NATTI

Spela lite piano hos morfar idag också!

Normala familjen. De e vi!! Idag har fisen varit på dagis mellan sju och tre. Det är länge för henne, men hon hade sovit efter lunch, så det gick bra! Jag har äntligen fått min muntliga redovisning överstökad och det gick hur bra som helst. Så fort ja började prata så försvann all nervositet. Fattar inte varför man alltid är nervös för att prata inför människor. Så löjligt egentligen!

Jo.. fick ju för mig att jag skulle baka. Måste börja komma in i det här med proteinpulver-bakning igen. Höll på mycket med det för typ ett år sen, men nu var det jättelängesen jag gjorde något annat än den vanliga micro-protein-bomben som jag äter nästan varje kväll..

Men dom här.. Dom blev AS ÄCKLIGA!!! Haha.. Nä, smaken är jättegod. Men konstistensen är som studsbollar! Nä. Casein bakar jag aldrig med igen, men man måste ju prova. Gjorde några godare protte-muffins med choklad efteråt och dom blev lyckade iaf!  Tänkte försöka skala av lite fett från kroppen innan det blir sommar, så snart är det slut på dom här hemska, göttiga svullarhelgerna som alltid är tänkt att dom ska bli EN dag.. Men slutar alltid med TRE.. haha. Fredag, Lördag, Söndag. Tror jag ska satsa på att köra hårt efter påsk.. För påsken är ju ändå körd! Ingen Påsk utan godis!

Imorgon är det Habben igen! Det här blir vårt tredje sjukhusbesök denna vecka. En gång på barnmottagningen och två ggr på Habben..  Ska bli intressant att se vad vi ska snacka om, för vi ska tydligen samlas hela gänget. Logoped, dietist, sjukgymnast, arbetsterapeut, specialpedagog, kurator.. Men inte läkaren.. hmm.. Som sagt. Vi får se.

Denise mår iaf mkt bättre nu sedan jag sänkt dosen på Tegretolen. Nu har hon 3ml morgon och 4ml kväll. Alltså  140mg/dygn men det är fortfarande planerat att hon ska byta medicin. Någon som har erfarenhet av ERGENYL ?

Förslag från en neurolog i  Ö-vik eftersdom vår neurolog är borta denna vecka.. Men jag känner att eftersom Denise inte verkar må riktigt lika konstigt nu, så kan vi vänta tills vår doktor kommer tillbaka nästa vecka så hon får ta beslutet.. För hon känner ändå till Denise bättre och det vore dumt att sätta in något som kanske inte alls skulle passa för henne..

Det är mycket stök och bök och pusslande med dessa mediciner. Man blir helt färdig!!

Imorgon är jag iaf LEDIG!  Ingen skola och inget jobb.. Men jag har iofs ett par skoluppgifter kvar att göra innan jag helt kan slappna av. Men det är ingen brådska. Ska ägna förmiddagen åt att svettas på gymmet och sedan passa på att storhandla medans Denise är på dagis. Och såkart köpa paket eftersom Denise ska på födelsedagskalas på Söndag.

Nä, nu ska ja se senaste avsnittet av The Following

Känner mig så jävla stressad! I tre dagar har ja känt så.. Fast egentligen utan anledning om jag tänker efter.. Vad gör jag då för att "trösta" mig? Jo.. Jag shoppar och jag äter! Så nu blir det telefonbyte haha. Kom på att jag ska ha en note 3..

Lämnade kaoset där hemma och tog en lååång och supersnabb prommis eftersom jag varken hade lust eller möjlighet att gymma idag och nu känns allt mycket bättre :)

Denise har varit på Habben och "lekt" idag! Mer mätningar till CPUP och allt verkade se väldigt bra ut även denna gång! Vi pratade lite mer om epilepsin och jag har även hämtat ut Diazepam. Känns bra att ha det hema nu när vi håller på att trappa ner på Tegretolen. Man vet aldrig vad som kan hända!

Lång dag idag! Men jag har fått en hel del uträttat. En massa ärenden, gymmet (of course), promenad, läkarbesök och nu har vi avslutat kvällen med några timmar hos Andreea.

Tjejerna är så söta ihop!!

Läkaren tyckte iaf också att det börjar bli dax att byta medicin. Vilken sort det blir vet vi inte i nuläget men jag ska fortsätta nädtrappningen om några dagar och då är det meningen att vi ska starta en upptrappning på den nya medicinen så dom får mötas på mitten nånstans (typ) Hoppas VERKLIGEN dom hittar nån som hennes späda lilla bräckliga kropp och knopp klarar av lite bättre. Känns sååå skönt att veta att det här helvetet sommer få ett slut!

Idag har jag beställt ett sånt här:

  Energi Armor från Easverige. Ett armband gjort av negativa joner som ska påverka kroppen på ett positivt sätt och gör att man känner sig piggare. Många säger att det funkar. Det återstår att se om jag är en av dom!

Nu ska jag gosa ner arslet en liiiiiiten stund i soffan, men jag är nog redo för sängen snart jag också.. Imorgon blir det ett kort arbetspass några timmar mitt på dagen, och Fisen får vara på dagis för en gångs skull.

Idag gick Denise igen! Hon trodde jag höll i henne när jag tog på henne mössan och helt plötsligt kunde hon gå bara man höll i mössan på henne. Här har vi mormor i full fart att gåträna henne. 

Ja.. 04.20 är faktiskt mitt i natten.. Vad gjorde man utan bärbar DVD, surfplatta och alla dessa prylar? Dom gör det möjligt att få ligga kvar en liiiiten stund till.

Idag gick det iaf bra med medicinen. Hon protesterade alltså inte. Men jag har min teori om att hon känner sig konstig och har börjat förknippa medicinen med att må dåligt och att det är därför hon har börjat bli svår att medicinera..
Så fort klockan blivit lite mer så ska jag sätta mig och ringa.. Ska iofs på Habben både Onsdag och fredag.. Men jag vet inte om jag vill vänta så länge..

Innan jag fick barn... Alltså, jag hade ingen aning om att man kunde känna så här starkt för en annan människa. Visst älskar man syskon, föräldrar, släktingar, vänner, pojkvänner och allt vad det kan vara.. Men det man känner för sitt barn är inget man ens kan ana innan man är förälder. Usch och fy säger jag för det gör ONT!

Jag har börjat få så mycket rädslor och mardrömmar när det gäller Denise. Jag får för mig att hon rätt som det är inte ska vakna när hon ligger och sover och jag drömmer om att hon får jättestora hjärnskador. Jag sover så oroligt varje natt för jag måste kolla att hon lever, och när hon sover middag så måste jag gå och titta på henne ofta för jag tycker att hon ser alldeles för stillsam ut. Jag tar tempen på henne varje kväll innan hon ska lägga sig och jag kollar syresättningen minst en gång varje natt och nån gån under dagen bara för att jag är så rädd att jag ska missa nåt..

När hon fick den första lunginflammationen strax före jul så märkte jag på kvällen att hon andades konstigt men saturationen var okej så jag gick och la mig ändå.. På morgonen var hon helt röd i ansiktet, blöt i svett, näst intill medvetslös  och kunde knappt andas. Det enda jag kan tänka på nu är hur länge hon hade legat så innan jag vaknade och jag tror det är därför jag blivit så överdriven med att kolla så att allt är okej. Tänk om jag skulle missa ett viktigt tecken och det skulle leda till något allvarligt!  

Det är minst sagt tungt att gå omkring med den här oron hela tiden, men hennes glädje och hennes skratt väger upp allt jobbigt man känner! Hon är glad (nästan) jämt och till och med när hon varit som allra sjukast så har hon legat med ett leende på läpparna och haft lika nära till skratt som vanligt! Det är hennes glädje som får mig att orka!!!

En riktigt fin och bra dag har vi haft hittills idag. En liten sväng på gymmet imorse men Denise var inte så nöjd med det så vi gick 5km istället och hon somnade gott i vagnen. Sen tog i en sväng ner på stan och shoppa kläder och skor till henne och hälsa på min farmor och farfar. Farfar fyller 80 imorgon så vi fick tårta :)

Det här blev dagens fynd.. Eller.. Fynd var det väl inte för det var inte ett dugg billigt. Men hon är värd det bästa :)

Jag blir så ledsen när jag ser alla biverkningar av epilepsimedicinen och kan inte sluta tänka på hur hon skulle vara om hon slapp äta den. Hon är ofta väldigt frånvarande och stirrig. Hon fastnar liksom med blicken och ser ut som att hon drömmer sig bort. Hon börjar mer och. Mer tugga på tungan och ha konstiga rörelser förr sig med munnenoch jag märker att koordinationsförmågan blir sämre och det gör henne arg. Saker som hon egentligen kan blir så svåra för henne och hon blir frustrerad när hon inte orkar eller när hon inte kan hålla balansen. Hon tappar saker och är ganska ryckig och yvig i sina rörelser. Det här måste vara medicinen från helvetet! Önskar att hon kunde sluta med den och bli sig själv igen. Det jobbiga är att jag inte riktigt vet vad som är pga medicinen och vad som är såntsom visar sig pga hennes CP skada.. Skador på hjhjärnan har ju en tendens att märkas mer och mer ju äldre barnen blir.. Men som jag brukar säga: så länge hon är lycklig och inte har ont nånstans så är jag nöjd!

Ingen frukost vill lillfisen ha idag. Men mese funkar alltid (tur den är sockerfri iaf) 4 stora skedar med mese och 1/5 dl kall majsvälling... hmmm. Är det vad man kallar frukost?