När Denise var mindre.. Så sa alltid läkarna åt mig att hennes nattfasta blev för lång. Eftersom hon inte verkar va hungerkänslor som "vanliga barn" så har hon aldrig vaknat på natten och varit hungrig. Så vissa perioder fick jag ställa väckaren och kliva upp och sondmata henne på natten. Det ska man ju dock helst inte göra när barnet sover, men oftast hade jag inte hjärta att väcka henne, så jag pallade upp sängen lite bara så att hon inte låg platt på rygg.. Jaja.. Vart jag ville komma med det här va att jag kom på mig själv för nån vecka sedan att jag fortfarande har kvar dom där tankarna, så att så fort Denise slår upp ögonen på morgonen så springer jag ut i köket och fixar frukost. Ungefär som att hon MÅSTE ha frukost DIREKT..  Nu har jag ju dock upptäckt hur mysigt det är att bara sätta sig framför tvn och mysa en stund innan man sätter igång med allt annat.. Tror nog att Denise tycker samma sak. Stackars unge som har en mamma som står stilla i utvecklingen haha!

Så nu sitter vi istället här! Nisen framför tvn med surfplattan, nallen och en flaska MiniMax. Och jag med datorn, telefonen och en kopp kaffe.. Det ska väl va rättvist va?

Förskola alltså... Ska min lilla lilla sköra lilla plutt vara där helt ensam bland alla jättebebisar??? haha. Så känns det typ. Jag sa det till persnalen också.. Hur funkar det egenligen med ETT barn som inte kan gå men alla andra springer omkring som tok?? Hon kommer nog få åka mycket i vagnen när dom är ute iaf.. Eller krypa omkring om vädret är okej. Jag hade inte med mig Denise igår så dom fick inte träffa henne.. Men jag tror nog att det går bra. Dom har ju haft kontakt med Habiliteringen så dom vet ju att hon inte är som andra (snart) 2 åringar.. Jag tror att hon kommer att behöva ha en personal med sig mest hela tiden.. Så dom kanske får ta in nån extra.

Idag har hon iaf gjort en ny grej! Alldeles nyss faktiskt. Hon lyckades klättra upp i soffan själv... Både bra och dåligt kan jag tycka, för nu lär hon väl börja slå sig väldigt ofta för det var inte nån lätt match att ta sig upp. Men upp kom hon, och STOLT var hon! 

Nä, nu är det dax att bege sig mot gymmet!!! RYGG står på schemat idag!

Igår cyklade vi igen!!! Tror ni jag cyklade sakta? Och drog cykeln halva vägen bara för att se så att det inte hände nåt konstigt bakom ryggen på mig? Ja, men jag vet att det som hände inte hade något att göra med att vi cyklade, men jag kommer alltid förknippa cykeln med den där skräckupplevelsen.. Men nu när bilen är trasig så är cykeln ett måste, så det är bara att hoppa upp på sadlen!

Känner mig superstressad idag! Vissa dagar är bara så! Vi sov till kvart över nio idag så dagen känns som att den bara flyger iväg här! 

Har iaf hunnit med ett träningspass, för det MÅSTE man ju! Mamma får lyfta skrot medans Fisen leker med pilatesbollar. Så skönt att det fortfarande går att lösa på det viset.

Har precis haft vaktmästaren här som har fixat min balkongdörr som blivit "sönderryckt" så nu är den hel igen, och jag har ett nytt handtag och den går att stänga och låsa ordentligt.. När man bor på bottenvåningen så känns det ganska viktigt att sånt funkar som det ska.

Ska på möte på dagis kl fem.. Och jag måste ta mig upp till sjukhuset och lämna Denises avföringsprov på barnmottagningen.. Vet inte riktigt hur länge jag kan ha det här hemma innan det gått för lång tid, men eftersom det är i ett rör i kylskåp så borde det nog hålla några timmar till. Dom ska analysera och se om det som hände i helgen berodde på ett magsjukevirus.  Det finns vissa virus som kan ge neurologisk påverkan. Både magsjuka och förkylningsvirus tydligen. Och eftersom hon kräktes och var dålig i magen så är det i första hand det man misstänker. Jag hoppas att man hittar ett virus, för då får jag en bra förklaring på det här.. Annars kommer jag ständingt att oroa mig för att det ska hända igen och att hon egentligen har en krampsjukdom eller en tumör som dom inte lyckades hitta.. Får man en förklaring så kan man liksom sätta punkt för alltihop.

Tänk vad mycket som kan hända.. Så mycket som kan gå så fel och vad snabbt allt kan gå! Från att busa och leka som vanligt och bara nån minut senare inte ens kunna sitta upp och bli okontaktbar. Vill ALDRIG uppleva det där igen!!!  Säger som Denise: DÄCKA DÄJ  (Älskar dig)

Hemma i den lugna vrån igen då! Det är nu man sätter ner arslet i soffan och börjar fundera på vad som egentligen hände.. Jag har liksom förmågan att bara stänga av allt och bli hur lugn som helst när sånt här händer. Jag blir inte skräckslagen, jag får inte panik, jag blir inte stressad. Jag bara gör det som förväntas av mig och jag vet på nåt vis exakt vad jag ska göra och jag bara tar det lugnt..

Mina tankar när jag åkte in på Lördagväll var ju såklart att det här är nånting som är väldigt väldigt fel.. Och nånstans i bakhuvet så visste jag ju att det är samma tecken som man får vid en hjärnblödning.. Ändå ville jag intala mig att hon nog bara blivit trött i nacken av att åka på cykeln. Det kändes liksom lättast att tänka så..

När jag frågade doktorn om hon trodde att vi skulle bli inlagda och hon sa ja.. Då började jag vakna upp lite, för då kom jag på att Sollefteå inte har någon barnavdelning och jag hörde prat om Umeå.. Inte Sundsvall? Nä.. Umeå... Ja, då måste dom se allvarligt på det här. Då började jag bli mer orolig.

Det bästa av allt var när vi kom tillbaka när dom gjort MR och vi skulle gå med Denise till uppvaket och jag hör doktorn säga att dom inte sett några förändringar på hjärnan.. Kändes som  att benen skulle vika sig typ.. Och då var klockan typ fem på morgonen och varken jag eller mamma hade sovit en blund.. Jag somnade till slut sittandes på en pinnstol bredvid sängen där Denise låg på UVA (ja, det var inte IVA..utan UVA.. vad nu det står för)  Dom fick lov att ge henne nånting för att få upp hjärtrytmen när hon skulle vakna för sköterskan tyckte att hon andnades alldeles för långsamt och pulsen var alldeles för låg. Men när hon väl vaknat så såg jag ganska snabbt att hon var sitt gamla jag igen.

Blåstuckna armar och händer, plåster överallt men det glada humöret har hon ändå i behåll!

Tror vi blev lika glada att komma hem båda två! Jag började direkt att städa och plocka, för det såg ut som ett slagfält här hemma. Denise hälsade på alla sina nallar och kramade dom och pratade långa meningar med dom. Sen stack vi iväg på gymmet.. Och nu har vi precis varit ute på en promenad.. Det var mindre bra för mig för nu är foten VÄLDIGT ond.. Men det var det värt! Behövde verkligen frisk luft!

Kommer sova väldigt gott inatt i min egen säng!

Som sagt, så finns en massa bilder på Instagram.. Har varit en riktig instagram-nörd dom här dagarna. (Lisadex heter jag där)

Ja idag kan ingen påstå att jag inte underhållit min dotter iaf. Känns som att vi gjort hur mkt som helst idag..

Och man vill ju liksom tycka och tro att hon ska bli trött när det händer mycket runt omkring.. Men för den här damen är det lite tvärtom. Ju mer som händer, desto mindre kan hon koppla v sen och desto tjurigare och surare blir hon. Hon har ett speciellt "skrik" ljud som hon gör när hon är lite tjurig, vill ha uppmärksamhet, eller visa att hon inte gillar nåt.. Och just nu sitter hon och gör det där ljudet mitt på vardagsrumsgolvet.. ååååh, ibland vill jag bara typ krypa ur mitt eget skinn när hon låter sådär, för det är verkligen inte nån skönsång direkt.

Hoppas på en lugn kväll och en god nattsömn iaf..

Ja, som ni alla kanske har märkt.. Så följer Denise ofta med mig på gymmet.. Och det är inte precis så att hon sitter och har tråkigt och gråter i vagnen eller nåt sånt. 

Första 20-30 minuterna så brukar hon sitta i vagnen och så kör jag styrketräning ute i gymmet, men sen brukar vi gå in i stora hallen och då kan det se ut så här:

Eller så leker hon med pilatesbollarna och kryper omkring som en galning. Än så länge funkar det bra att ha med henne på gymmet.. Jag gruvar inför den dagen då jag känner att det inte är lämpöigt längre. Men nu börjar hon ju snart på dagis, så jag kanske kan lyckas komma iväg nån timme då hon är där om jag inte har totalt fullt upp med skolan.. Det återstår att se!

Trött, slut och nöjd efter en kul helg med mycket roligheter, men även en massa konstigheter! Det har blivit sena nätter och mycket alkohol. Så är det i Sollefteå på Nipyran, men nu har jag nog fått nog för ett tag framöver känns det som!

Denise kom hem från sin Pappa idag och efter några timmar var det dax att lämna henne hos stödfamiljen för att övernattningsförsök.. Men, det tog bara ett par timmar så ringde dom och ville ja skulle hämta henne för dom trodde inte att hon skulle somna.. suck!! ja, nu ligger hon här i sin egen säng iaf, men hon sover inte än.. Men hon somnar nog snart.. Måste börja fundera på vad det är som gör att hon inte kan slappna av. Det finns ju små grejjer som kan påverka sånt väldigt mycket. SOCKER, till exempel. Kan prova att klippa sockret helt och hållet ett tag och se om det hjälper.. Och kanske magnesiumtillskott eller nåt.. Det är ju avslappnande. Men jag vill nog rådgöra med någon först.. Men jag börjar nästan tycka lite synd om Denise, för de måste ju vara jobbigt för henne också att inte kunna slappna av!

Inatt blev jag FASTER till den här underbart söta lilla tösen!

Längtar sååååå efter att få träffa henne!! Mysplutt!!!

Nä, nu kör vi en liten bildbomb här! Lite bilder från Umeå och från helgen som varit!!