Avslutar en mysig dag och kväll hemma hos min käre far med soffhäng och ett glas vitt :)

Herre gud vad tiden flyger iväg! Idag är det 8 månader sedan lilla lilla mini Me kom ut ur min mage och mötte dagens ljus. Lilla lilla gumman, vilken tuff tid hon har haft. Men nu har hon äntligen lugn och ro. Hon mår bra och hon får till och med sova ifred ibland utan att mamma behöver komma dit och klistra fast saker i ansiktet på henne.. (notera IBLAND) 

8 månader! Jag kan inte fatta att det var så längesen. Det känns typ som igår jag blev gravid. Jag läser ofta mina gamla inlägg här i bloggen. Har ju en meny i vänsterspalten som heter "Mer läsning" och där kan man varje dag läsa vad jag skrev för exakt ett år sen, två år sen osv.. Och för ett år sen så var jag ju ganska "nygravid". Ser nu när jag läser att jag inte alls mådde bra. det hade jag glömt, men jag fick hög feber och värk i hela kroppen nästan på en gång jag blev gravid.. Med facit i hand så kan man nog nästan säga att graviditeten var dömd att misslyckas, tyvärr. Så jag är så otroligt glad och tacksam för all underbar personal på Barn 4 i Umeå! Alla skickliga läkare och duktiga sköterskor som tillsammans lyckades rädda livet på både mig och Denise! Vågar knappt tänka tanken på hur jag skulle må nu ifall Denise inte hade överlevt. Då hade jag inte haft någon dotter, och aldrig kunnat få ett barn! Hemska tanke!!! Nä, nu är den värsta kampen över. Kampen för överlevnad är förbi, och nu är det en annan sorts kamp. En lättare kamp, en kamp som kan vara både rolig, jobbig, underbar, sorglig, glad, ledsen och allt mellan himmel och jord. 

Visst är jag en djuping idag? 

Hey Mami! Klockan är sex! Kliv upp nån gång, säger världens piggaste bebis till sin mamma som har värk i hela kroppen och inte alls är sugen på den här dagen.. Inte NU!!