Ja det känns som det börjar vända! Man kan ju inte ha oflyt hela livet!

Känns riktigt bra att börja på Aspen igen faktisk. Jag känner de flesta i personalen och vi vet var vi har varandra. Jag kan tycka att det är jobbigt att komma till nya ställen annars, när man måste bilda sig en uppfattning om alla man ska jobba med, men nu slipper jag iaf det! Och dom vet 'allt' om mig också, om min sjukdom och om mina problem jag haft, och vi kan prata öppet om det utan att man behöver skämmas eller känna sig mindre värd på nåt vis. Så skönt!

När jag kom hem från mötet kände jag mig glad och motiverad, så mötte Fredrik mig i dörren och drog in mig i köket och pekade på almanackan. Där hade han skrivit upp att han skulle iväg till Domsjö och jobba om ett par veckor. Då blev jag ÄNNU gladare!

Det har ju stått ganska stilla på jobb fronten för oss båda två ett tag, och jag som är kvinna (expert på att oroa sig) har  ju gått omkring och haft katastroftankar i flera månader! Men det ordnar sig alltid! Jag blir arg när nån säger så till mig, men det är faktiskt så!

Så ikväll går jag och lägger mig med en liten gnutta hopp och lite mer ro i själen än jag haft på ett bra tag!!

Ibland kan man ha svackor, vara sur, vresig och irriterad. Och oftast så går det ut över dem som står en närmast.. Så Fredrik får ofta ta en och annan sur kommentar och obefogat skäll och gnäll.. Men jag älskar min gubbe  

Och det vet han! 

I LOVE IT!!! Hela albumet är hur bra som helst! Har inte varit nåt big fan förut, men det här albumet gillar jag skarpt!

The Wait is over

Gooood dag peeps! Lika fint väder idag också! Jag och Fredrik tog en riktig monster promenad i morse, sen när vi kom hem körde jag ett Zumba pass och Fredde städade trappen. Nu håller han på att tvätta. (va har hänt?hihi)

Nu sitter jag här och börjar bli nervös för mötet. Fast jag har egentligen inget att vara nervös för, men jag blir alltid nervös när jag ska på ett möte, spelar ingen roll vad det handlar om. Det är själva grejen, att sitta stilla, att inte få gå därifrån.. Ja ni vet. Den där ångestgrejen jag får dras med. Men det brukar alltid gå bra även om nerverna är utanpå kroppen minuterna innan jag ska iväg!

Töntigt egentligen. Man är en riktig vekling..

Märker verkligen att jag ätit onyttigt i helgen. För som vanligt när jag äter en massa socker och slisk så börjar dom här hemska nässelutslagen komma igen. Inte sådär mycket som förut, men några små fält på benen, i svanken och huden är allmänt känslig. Får stora röda rivmärken bara jag petar på mig själv. Inte bra.. Skärpning skärpning.. Men jag har ju märkt att det hänger ihop med godis av någon konstig anledning. Undrar egentligen vad som hönder i kroppen?

Nä, nu ska jag diska så kommer jag väl in med ett besked sen!

Ha en bra dag!