Direktlänk till inlägg 15 februari 2010
Ja det känns som det börjar vända! Man kan ju inte ha oflyt hela livet!
Känns riktigt bra att börja på Aspen igen faktisk. Jag känner de flesta i personalen och vi vet var vi har varandra. Jag kan tycka att det är jobbigt att komma till nya ställen annars, när man måste bilda sig en uppfattning om alla man ska jobba med, men nu slipper jag iaf det! Och dom vet 'allt' om mig också, om min sjukdom och om mina problem jag haft, och vi kan prata öppet om det utan att man behöver skämmas eller känna sig mindre värd på nåt vis. Så skönt!
När jag kom hem från mötet kände jag mig glad och motiverad, så mötte Fredrik mig i dörren och drog in mig i köket och pekade på almanackan. Där hade han skrivit upp att han skulle iväg till Domsjö och jobba om ett par veckor. Då blev jag ÄNNU gladare!
Det har ju stått ganska stilla på jobb fronten för oss båda två ett tag, och jag som är kvinna (expert på att oroa sig) har ju gått omkring och haft katastroftankar i flera månader! Men det ordnar sig alltid! Jag blir arg när nån säger så till mig, men det är faktiskt så!
Så ikväll går jag och lägger mig med en liten gnutta hopp och lite mer ro i själen än jag haft på ett bra tag!!
Ibland kan man ha svackor, vara sur, vresig och irriterad. Och oftast så går det ut över dem som står en närmast.. Så Fredrik får ofta ta en och annan sur kommentar och obefogat skäll och gnäll.. Men jag älskar min gubbe
Och det vet han!
Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort.. Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr https...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|