Jag har verkligen blivit en helt annan bloggarna än förr. . Vet inte riktigt var skrivarglädjen tog vägen men den kommer ofta tillbaka så fort det är något som oroar mig med Denise. Det är som att jag behöver skriva av mig det jag känner då.
Idag har vi varit ute på promenad. Ute på byn var det trubadurer och det bjöds på gratis mat. Denise var sååå trött men vägrade somna och nu är hon mest bara grinig och orolig och kan inte komma till ro alls.

Denise har blivit sååå modig nu när hon ska försöka gå och som mest har hon klarat 13 steg. Men balansen är ju si och så och beroende på dagsformen. Vissa dagar kan hon knappt hålla ordning på armar och ben men nästa dag kan hon vara helt fokuserad.

Har ju haft sånna problem med att lägga Denise på kvällen sedan vi flyttade.. det har varit riktigt hysteriskt gapskrik. . Ibland i 2 timmar och till Slut blir man helt apatisk. Tack gode gud att jag iaf fick en dotter som inte hade kolik och att hon faktiskt inte skrek mkt alls under bebistiden. . Jag hade nog stupat för längesen då. Nu har hon iaf fått byta rum och byta säng och då har det helt plötsligt blivit mkt bättre och vi har haft några riktigt bra kvällar utan bråk. 

Sötaste tjejerna! (Plastsyrran som sitter bredvid) tänk att Denise nästan är 2 år äldre än henne och ändå är dom i samma storlek och använder varandras kläder.
Kan aldrig tänka mig att Denise någonsin kommer bli en stor människa. Hon kommer alltid va liten och söt!
Nu är det dax att plocka upp henne ur sängen och fixa lite käk tror jag bestämt.