Sitter här och tänkte skriva ett inlägg.. Men jag vet inte vad jag ska skriva. Upptäckte plötsligt att jag inte alls hade särskilt många ord på lager över huvud taget... Vad gör man då? Jo.Då överlåter jag skrivandet till ER istället!!!
Första, och förmodligen enda gången jag slår till med en så kallad "Frågestund".. Så, ni som undrar något, fråga på så ska jag sammanställa ett inlägg med frågor och svar!
Don´t be shy!
Malin
1 maj 2012 19:48
Hur länge har du och Fredrik varit ett par?
Lisa
2 maj 2012 14:20
Snart fem år
Sarah
1 maj 2012 19:53
Hej! Jag har läst ett tag men aldrig vetat vad som hände dig och varför Denise fick komma så tidigt.
Lisa
2 maj 2012 14:19
Jag fick Hellp syndrom. En allvarligare form av havandeskapsförgiftning, och det enda man kan göra då är att plocka ut bebisen. Jag blev väldigt väldigt sjuk och var sjuk ett tag efter förlossningen också, men nu är iaf jag helt återställd. Men jag vågar nog aldrig bli gravid igen
Ronja
1 maj 2012 20:30
Hur går det för dig och Fredrik i allt detta? Finns det tid till att bara umgås ni två?
Lisa
2 maj 2012 14:18
Nä, det finns inte så mycket tid till romantik direkt.. Vi har levt under väldigt konstiga omständigheter väldigt länge nu, så det ska bli sååå skönt när allt det här är över och man kan försöka börja leva som vanligt igen.. Vad nu det är....
Maria
1 maj 2012 20:43
Jag antar att Denise var tillväxthämmad när hon föddes eftersom hon vägde 399 gram i vecka 23+1 och min Gustav vägde 399 gram i vecka 21+0. Berodde tillväxthämningen på din havandeskapsförgiftning?
Lisa
2 maj 2012 14:17
Jag tror att det berodde på att moderkakan var "trasig" och inte gav tillräckligt med näring. Hon var 30% tillväxthämmad då hon föddes
Frida
1 maj 2012 21:42
Jag måste börja med att skriva att jag tyker att du är så enormt stark! Jg kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att få ett så tidigt fött barn, att genomgå hela sjukhusvistelsen och vara orolig för hur allt ska gå. Du har gjort det så jädra bra och jag tycker du är så jäkla bra!
Min fråga: jag undrar vad du jobbade med innan Denise, om du jobbade dvs.
Det är så underbart att fått följa er resa och jag önskar er allt gott.
Kram
http://fairfriday.blogspot.com
Lisa
2 maj 2012 14:16
Jag jobbade som vårdbiträde med dementa. Men när vi flyttade till övik så började jag plugga till undersköterska
ronja
1 maj 2012 21:48
Vad betyder avd. barn 4?
Lisa
2 maj 2012 14:15
Barn avdelningen som vi ligger på heter "Barn 4"
Lisa
2 maj 2012 14:14
Det kommer nog att bli ganska snart tror jag. Så fort allt är okej med magen och så, om det inte dyker upp nåt annat problem då såklart. Men jag är hoppfull!
M
2 maj 2012 07:32
Hur tar din man det hela? Man har ju läst att du haft en känslomässig bergodalbana, vilket självklart är helt förståligt. Har din man haft det lika jobbigt eller tar han det mer piano?:)
Tycker du är jättestark. En riktig inspirationskälla!
Lisa
2 maj 2012 14:14
Man ska väl kanske inte utlämna andras känslor så mycket, det är ju trots allt min blogg... Men självklart är det jobbigt för honom också.. Men vi hanterar det på olika sätt, och jag antar att jag har ett MYCKET större behov av att prata om det, och få ut mina tankar och känslor.
Sofie - Mamma till två små
2 maj 2012 08:14
Har inga frågor så direkt.Men har läst länge nu, sedan jag av en slump hamn här när din lilla precis kommit till världen. Har varit dålig på att kommentera den senaste tiden men läser varje dag om er resa.
Och vilken resa ni gjort.
Ni har en otrolig liten kämpe till tös och du är helt makalös som orkar och som orkar skriva om er resa. Tror att du ger många hopp och många som förstår och som gillar det du gör.
Många som föder för tidigt men inget som det pratas om...
Du gör ett TOPPEN jobb!
Ni är guld alla!
Önskar er ALL lycka i livet och massa kärlek och styrka att reda ut livet som föräldrar!
http://lillgarden.blogg.se
Maria
2 maj 2012 08:50
God morgon :-) Jag hoppas ni vaknar upp till en bra dag.
Jag undrar hur du mår nu? Är det bättre nu när du bestämt att du ska flytta? Kan du förklara vad den senaste operationen som Denise gick igenom innebär. Hur länge måste hon ha den där "grejen" hon har på huvudet?
Att få starta dagen med att läsa din blogg är en fröjd :-)
Ha en riktigt härlig dag :-)
Lisa
2 maj 2012 14:11
Ja, jag mår bättre nu när jag bestämt mig för att flytta. Det känns som en sten har släppt från mitt bröst! Denises operation var ju kort och gott: att koppla ihop tarmen igen, eftersom hon haft stomi och haft tarmstumparna utanpå magen. Plus ett litet bråck i ljumsken som blev fixat också.. "grejen" på huvudet är borta nu, så det blev inte långvarig. Nu har hon istället en "grej" på halsen som nog får sitta kvar ett bra tag..
Kul att du gillar bloggen! Kram
Lisa
2 maj 2012 14:09
ca 15-1600/dag ungefär. Jag har faktiskt en liten flik i vänstermenyn där det står "statistik", där kan vem som helst se statistiken för varje dag :)
Yvonne Kvant
2 maj 2012 19:34
Läste här i ett inlägg att ni ska flytta. Det har jag missat. Ska ni flytta "hem" igen.Är det i så fall saknaden av att ha folk nära och mamma inom räckhåll. Det kan vara skönt kan jag tycka.
Ha det så skönt.
Lisa
2 maj 2012 22:41
Ja, jag och Denise kommer att flytta, och Fredrik kommer att bo kvar i Övik på veckorna och komma till oss på helgerna eftersom han ändå jobbar så länge på veckodagarna.
Jag behöver vänner och familj nu, och i Övik har jag absolut INGEN att vända mig till. Mamma, pappa, syskon, moster, faster, far-föräldrar, kompisar.. Ja ALLA finns i Sollefteå, så det är dit jag dras när det krisar :)
Linn
2 maj 2012 21:19
Vet du någonting om hur länge CVKn ska sitta?
Vet du hur de gör när man tar bort den?
Min dotter har en, som hon nog kommer ha ett bra tag till, efter som det inte är i närheten aktuellt att ta bort den har jag inte tänkt på att fråga hur man gör?! Är det sövning med op igen?
Kommer du behöva ha CVKn hemma ? Oj vad mycket CVK frågor....
Jag håller alla mina tummar och tår för er varje dag.
Stomi, vidareförning och op har vi gemensamt..
Min dotter var lite små kinkig ett tag efter op, blev ledsen när hon va fisnödig och så:P
Jag bara älskade höra henne fisa i början!! Hade nästan aldrig gjort de innan..
Brukade Denise fisa innan?
Lisa
2 maj 2012 22:37
Jag vet inte så mkt om CVKn faktiskt, men det var en SSK som sa att vi förmodligen kommer att måsta åka upp hit och ta bort den ifall hon har kvar den när vi åker till övik. Jag tror inte att vi blir utskrivna så länge hon har CVK eftersom det går n äringsdropp i den dygnet runt och så.. Känns lite skumt att sköta sånt hemma.. Jag TROR att man söver barnet när man tar bort den, men det är absolut ingenting som jag är säker på, bara mina egna spekulationer.
Ja, Denise är också VÄLDIGT ledsen nu när det är så mycket fis och prupp som ska ut. Denise pruttade ofta genom stomin, men aldrig genom rumpan, så det är en helt ny känsla att känna prutt-vibrationer på hennes lilla rumpa !haha
mickaela
2 maj 2012 22:26
Skulle du/ni vilja ha fler barn?
Lisa
2 maj 2012 22:33
ALDRIG!!! Nä, skulle inte riskera mitt liv igen. Vad skulle hända med Denise om jag dog? Dessutom har jag fått bekräftat att graviditet och min komplicerade blodbild absolut inte går ihop, och att det avrådes att jag blir gravid igen. Så jag skulle nog till och med kunna sterilisera mig :/ Så känns det nu iaf
Linn
2 maj 2012 22:55
Stomi-pruttar hördes ju dygnet runt.... Saknar inte ljudet. Saknar INTE vidareförningarna, saknar inte att klippa påsar (speciellt inte mitt i natten) saknar inget som har med den att göra. Ångesten över för höga flöden är skön att slippa, och att slippa mäta och skriva upp.
Jag kan lova att du kommer i te sakna det en sekund och ditt liv kommer kännas en gnutta mer normalt.
Hur många procent av tarmen tog de bort?
Lisa
2 maj 2012 23:12
nä fyyy! kommer inte ens att spara ett litet minne. ska slänga allt som har med stomi att göra så fort jag kommer hem!!
Dom tog 17 cm av tarmen.. mycket!! tyckte jag.. "ingenting" tyckte kirurgen :)
Linn
3 maj 2012 08:40
Jag har ju läst 17 cm, men tänkte i procent. Min har kvar 75 cm, de ska ha tagit bort 50%. Så vi har ju dropp hemma, dock "bara" 12 timmar per dygn.. Hade 24 i början.
Skulle tro att det är lite eftersom hon slipper intravenös nutrition. Jag har träffat en som har 18 cm kvar! Tror man har närmare 2 meter som barn!
Jag lämnade den fula stominesesären på sjukhuset och saxen och allt där i, de tyckte jag kunde behålla nesesären och ha typ tandborsten i och saxen att klippa naglarna med. Jag sa bara nej nej nej, vill aldrig se skiten igen!
Lisa
3 maj 2012 09:28
jag vet faktiskt inte hur många procent det blev, men tydligen så är det inget som nånsin kommer att påverka henne i framtiden.
Har ni dropp hemma?? Har ni någon form av hemsjukvård då eller?? Eller sköter du det själv?
Frida
3 maj 2012 13:48
Tycker din blogg utstrålar kämpaglöd och styrka, även om du kanske inte känner så varje dag.
Jag såg att du skrivit att du aldrig vill ha barn igen, vilket är helt förståeligt och jag tror inte att jag själv skulle vilja det ifall jag varit i er situation. Dock finns det ju andra sätt på att få barn, hur känner du om det?
Eller har du alltid velat ha ett barn? Har alltid tyckt att det är lite märkligt (och oförskämt för den delen också) att folk alltid förväntar sig att man automatiskt vill ha fler barn än ett. Ett val som man måste försvara på något vis. Innan du blev gravid, hade du en dröm om hur stor din familj skulle vara?
Lycka till, ta hand om livet.
Lisa
3 maj 2012 15:28
Har faktiskt aldrig tänkt eller sett framför mig att vi har mer än ett barn. Det var ett barn vi ville ha, men den vet man ju att många säger så, men det slutar alltid med att dom vill ha ett till, så jag tänkte att det kanske blir så med oss också.. Meeen.. nä, det får nog räcka med Denise och skulle vi bara helt plötsligt känna en stor längtan efter ett till barn så visst. Adoption är inte alls en främmande tanke. Den tanken har jag tänkt förr,när jag inte var säker på om jag kunde få barn eller inte.
Linn
3 maj 2012 14:30
Jag sköter det hemma. Har små pumpar i en ryggsäck ist för på droppstång :) de vore lite opraktiskt! Sen har jag ju alla miljoner material som krävs till droppet och cvk:n. Jag är så glad att jag fick komma hem med pumpar och fixa själv. Sjukhuset gjorde mig knäpp! Jag förstår om du har det tufft och jobbigt! Jag grät mig genom de sista dagarna....
Lisa
3 maj 2012 15:25
Ja, det är tufft! Det blir som ett fängelse vissa dagar, men andra dagar känns det som en vardag. Huvva! Va skönt att kunna vara hemma och sköta allt själv!!
Linn
3 maj 2012 17:34
I början när jag kom hem var jag så sjukt trött. Jag vaknade inte ens av alarmet på natten för att gå upp och sondmata och fixa stomin... Jag tycker verkligen att du gör ett bra "jobb"! Nu kan jag vara vaken halva nätterna utan problem, va bara tvungen att återhämta mig efter sjukhuset :P
Jag är så glad att ni fått komma hem, du anar inte vilken lycklig tid du har framför dig!
Kram och sköt om er!!
Lisa
3 maj 2012 17:50
Ja.. snart är vi nog hemma, men en liten bit har vi kvar :) Kommer nog bli hur bra som helst
Madde
4 maj 2012 01:02
Hej! Har följt er resa med er lillsessa sen dag 1.
Vill mest bara säga att jag tycker du är en fantastik person och en kanon morsa!!
Jag har 3 små prinsar själv varav 2 är för tidigt födda pga att jag haft Hf.
Dock inte hellp syndrom som du haft. Senaste prinsen kom i januari i vecka 35 med akutsnitt och låg på neo några dagar, mest för att få hjälp med att syresätta sig. Har ingen fråga att ställa men vill skänka en tanke till dig och lilla denise! Ni är otroliga kämpar båda två och jag önskar er all lycka!! Hoppas lillsessan mår bra snart och att ni får komma hem!! Stor kram till er båda!!
Magda
4 maj 2012 09:48
Alltså.. Du/ni har ju blivit ganska "kända"/exponerade i div. tidningar & här på bloggen nu.
Hur upplever du det?
Är det många okända som kommer fram & hälsar på er på lassa & stan?
Jag vet att jag mötte dig i Entré Syd här i Umeå för drygt 3 månader sen när jag skulle upp till BB. Och jag var precis på väg att ropa "Hallå!!" Men ångrade mig, gav dig ett leende och fortsatte min lilla väg upp till BB.
http://www.busfamiljen.wordpress.com
Lisa
4 maj 2012 09:55
Nä,det är faktiskt INGEN som nånsin kommit fram och sagt nånting.. Nån gång hemma i Övik har det blivit att man pratat med nån in någon kö eller så och då har dom känt igen vår historia när jag berättat, men det är aldrig så att någon känner igen mig från bilderna i tidningen... eller så vågar dom inte säga nåt bara :P
Lisa
4 maj 2012 19:00
det tycker jag absolut du ska göra
Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...
Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...
Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.
Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...
Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...
