Gissa vem som är fisens stora idol?? Syns ganska tydligt på den här bilden hur mycket hon beundrar sin kusin Nellie   

Hon tittar på allt hon gör och ser alldeles förtrollad ut. Lilla gummzan min! Nu ska jag sticka ner på stan och köpa en liten present som hon ska få när hon kommer hem imorgon.. På söndag är det dagen då hon egentligen skulle ha haft sin födelsedag om allt hade gått enligt planerna. Så jag tycker att hon kan få fira en liten extra födelsedag den här helgen!

----Hoppas jag iaf---- Har blivit kallad till ett möte i slutet av månaden där både dagis, habben och folk från Öviks hab och dagis kommer att medverka. Hoppas verkjligen att vi kan få till så att Denise får lite extra stöd även här hemma. I övik är det ju redan ordnat, men här har hon det tufft. Och inte bara hon. Personalen går ju på knäna! I en stor grupp på ca 20 barn.. Varav ett barn med särskilda behov som inte ens kan gå själv.. Allt detta på 2 personer. Det funkar ju inte!! Hoppas verkligen det blir en lösning på detta för allas skull. Som det är nu såp håller jag henne borta från dagis så mkt det bara går. Det är inte det att hon vantrivs, verkligen inte. Jag tror att hon har det bra och hon är alltid jätteglad när man hämtar henne.. Men just nu är det största problemet alla baciller.. Tyvärr så kommer det problemet inte att försvinna även om hon får en extra resurs.. Men förhoppningsvis så blir hon starkare för varje månad som går och till slut kanske hon kan bekämpa infektionerna utan att bli så fruktansvärt sjuk!

Saknar henne såååååå mkt ikväll, men nu är det inte så länge kvar. På fredag blir det nog att hon kommer hem denna vecka. Vi kör lite sådär vad som känns bra. Behöver inte vara skrivet i sten exakt vilken dag man ska hämta och lämna. Så länge det funkar för båda. 

Blir en tidig kväll här, trots att jag är barnledig. Uppstigning 05.20 och arbete står på age3ndan imorgon, precis som idag.

Usch vad jag INTE är på topp.. Allt känns som stora berg och minsta grej jag ska göra känns helt omöjligt.. Antar att det är som vanligt, att det konstiga måendet kommer i efterskott när det hänt en massa jobbiga saker. Men det är ju tur att man har den förmågan iaf. Annars skulle jag nog ha brakat ihop för längesen.  man får lägga saker och ting på is i några dagar eller hur lång tid det nu ska ta innan man känner lusten att ta itu med saker och ting som egentligen inte alls är jobbiga saker...
Mormor har fått passa fisen i några dagar nu så jag kan jobba och gå i skolan utan att ha henne på dagis. Känns inte heller riktigt bra eftersom Hon har så ont i ryggen..
Ja.. Det är mycket som händer som man inte kan styra över.. Och jag har en tendens att inte kunna släppa saker och ting innan jag hittat en Bra lösning eller luskat ut exakthur det kommer att bli..

Men jag ska göra mitt bästa för att lösa allt på bästa sätt med enbart en tjej i sikte! Den enda människan i denna värld som är helt beroende av mina beslut och mina val i livet. Ett jävla stort ansvar att vara mamma.

Men sicken otur vi hade igår dah! Fisens väska med ALLA mediciner blev kvar i Övik och det kom vi på vid åtta på kvällen. Ringde runt lite på akutomttagning och 1177 och försökte få tag på en slurk Tegretol iaf.. Inhalationerna gick att lösa ändå, men det slutade med att pappzen fick åka upp till Ö-vik och hämta väskan.  Jag och svägerskan göttade ner oss med vinglasen och film i soffan medans brorsan och Fredrik tog Övikstrippen. Hade inte hjärta att väcka fisen när dom kom tillbaka så det blev övernattning hos bror och nu har vi precis väckt upp hela huset! (jag och Denise har varit uppe i två timmar)

Men HERREGUD vilket humör min dotter börjar få! Hon skriker, slåss, sparkar och gör tvärtemot vad man säger och tittar hur man ska reagera.. Suck! När tålmodet tryter så kan det blir jäääävligt påfrestande. Men oftast är hon bara snäll och glad, men självklart måste gränserna testas även om man bara är två år.

Nu blir det snart ett gymbesök! Rygg, står på schemat idag och det behövs VERKLIGEN. Min rygg mår inge bra!

Had tänkt gå på krogen ikväll.. Men det här kändes mer lockande faktiskt   

Fisen är hemma. Hon blev utskriven igår och nu är hon samma gamla fis som vanligt fast lite tunnare och lite spinkigare.. Men det ska vi nog ändra på inom kort.

Sådärja. Då har vi varit ute och fått lite frisk luft för första gången på en vecka. Skööönt! Denise har fått en ballong och jag har fått köpa lite tråkiga nödvändigheter. Det blev riktigt svettigt i uppförsbacken på väg tillbaka till sjukhuset så nu har man fått sig lite motion också. 

Saknar mina svettiga gym-pass så känner jag mig sugen ikväll efter jag tagit tag i alla bestyr där hemma så ska jag banne mig åka ner på gymmet. (kommer garanterat inte att orka men man kan ju drömma iaf)

Vet inte om ljudet funkar här eller om det bara är min dator som är lite paj. Men här har vi en busig tjej som varit helt galen på morgonen. Nu sover hon sött i sin säng och behöver lite extra syrgas.

Det blir ingen utskrivning idag iaf.. Doktorn tyckte hon behövde för mkt syrgas än och hon hade druckit alldeles för lite.. Jaja. Bättre lycka imorgon då kanske. Men jag åker hem ikväll iaf.. Nervöst och jag har en stor klump i magen. Men det kommer nog gå bra!

Måste visa mig själv det här för att fatta att det faktiskt inte är så konstigt att man är helt slut... Ibland tycker jag att det är konstigt att Denise räknas som ett barn med särskilda behov och ibland undrar jag om det är jag som är fjantig och överkänslig.. Jag tror liksom att alla föräldrar har det så här. Alla barn blir ju sjuka och förkylda och jag är inte den som klagar och gnäller i onödan. Man får försöka göra det bästa av situationen.. men just den här gången blev det för mycket på en gång.. 

Har haft en rätt jobbig period i livet på många plan, och samtidigt som Denise blir så här sjuk så rasar resten av tillvaron jag byggt upp där hemma och jag vet inte vad jag har att vänta när jag kommer hem. Jag kommer att åka hem imorgon och det är nu allt börjar sjunka in. Det har varit en jävligt tung dag och jag har haft gråten i halsen mest hela tiden. Hoppas att jag kan unna mig själv lite lugn och ro när jag kommer hem. Hoppas att jag för en gångs skull kan lära mig av mina misstag och att jag kan låta mig själv få må bra istället för att ständigt sabba för mig själv och sätta mig i situationer som inte går att komma oskadd ur. Det kanske är nåt slags sätt för mig att fly och slippa stanna upp och känna hur jag egentligen mår. Har jag en massa problem att lösa hela tiden och en massa folk att ta hand om och hålla reda på så slipper jag liksom ta hand om mig själv och mitt mående.

Sådär ja. Nu har jag gjort dagen psykoanalys på mig själv. Och vad har jag lärt mig av detta? Mest troligt kommer jag aldrig lita på någon igen.. Inte ens mig själv. Men jag får väl öva upp den förmågan igen på något vis. Jag tänker leva ett bra liv med min dotter och njuta av alla friska dagar vi har tillsammans!!! PUNKT