Ja hörni.. Det är med HAN, HON, HEN, DEN, DET.. Det kan diskuteras in till döden. Alla kommer tycka olika ändå.  Ni kan kalla mig gammalmodig men jag kommer aldrig vilja se en gubbe i en klänning och jag kommer alltid att tycka att rosetter och diadem passar på flickor. Rosa är fint, även på pojkar. Byxor passar på båda könen, men Män i kvinnokläder tillhör en kategori i min värld: Transvestiter...

Som jag skrev tidigare i en kommentar så består Denises garderob inte BARA av rosa kläder utan där finns även jeans, grå tröjor, superman-body och gröna kläder.. Men ni hittar ingen slips, ingen kostym med fluga. Tyvärr. Nej. Men vill hon ha det när hon blir stor så säger jag : var så god gumman!  PUNKT

Nu till något HELT annat.. Jag skrattade så tårtarna rann när jag såg det här klippet på aftonbladet. Egentglien är det ju lite hemskt. Kvinnan är i chock. Men hennes sätt att uttrycka sig blir ju bara så komiskt så man kissar på sig!

AFTONBLADET

Jag säger bara en sak: Skrattar du inte så är du en torris! hihi

Ja, det här blev en minst sagt svettig dag! Lär nog ha rätt ont i mina stackars fötter imorgon när jag vaknar om jag känner kroppen rätt..  Ser fram emot att få hoppa in i duschen!

(skrytbild måste man ha)

Denise har haft en riktig tröttisdag idag.. så pass trött att syrgasen åkte fram igen på eftermiddan. Just nu ligger hon utan, men det börjar larma lite då och då, så jag antar att jag snart kommer att få slå igång den igen! Det blir nog ingen syrgasfri natt inatt för min lilla tös tyvärr! Men man kan ju inte kräva alltför mycket av henne. Ibland glömmer jag liksom bort hur det har varit och tänker inte riktigt på hur bra det faktiskt är nu.. Det är SÅ lätt att börja ta saker och ting för givet. Det tänker jag inte göra, så jag påminner mig själv lite då och då om allt som hänt och hur tacksam jag ska vara över att det gått så pass bra som det har gjort. Det är INGEN självklarhet!

PROMENAD! Jag bara går och går och går. 4km i skog och snår med barnvagn, 5 hundar och två tanter  

Kan man bli annat än svettig?

Nu laddar jag för nästa svettmoment: LÖPTUR med Olivia.. Om hon fortfarande är sugen.. Man känner sig  lite klumpig och osmidig nu för tiden när man ska ut på nånting. Inte bara för att kroppen är lite sladdrigare, man har ju även ett stort "bihang".. Nu syftar jag inte på Denise. Hon är ju rätt liten och smidig, och ganska söt också för den delen.. Men alla hennes tillbehör!! Vi kommer i paket så att säga. haha. Jag, Nisen, vagnen, och bilstolen. Man blir rätt svettig ibland!  Men, extra motion är aldrig fel. Men nån löptur får hon inte följa med på! Nä, då få hon va me morfarn!

Har fått en stor kasse med fina kläder till Denise. Fina rosa flickkläder (för min tjej är en HON, inte en HEN), klänningar, jackor, mössor, byxor osv. Kanoners! Nu har vi en hel del kläder ända upp till strl 68, och jag tror att det kommer dröja länge innan hon vuxit ut den storleken eftersom hon fortfarande kan ha 56.

Sen blir det lite packning, för imorn åker vi hemmåt.. Längtar inte hem så mycket alls, förutom efter Fredrik då, och kanske lite efter min egen säng, och lite andra kläder än dom jag gått omkring i här.. Men jag längtar INTE efter våra tråkiga enstöring-dagar hemma i lägenheten.. 

.....UTAN SYRGAS!!!! Gissa om jag är glad? Jag bara bestämde mig för att prova att inte sätta på grimman igårkväll.. Senaste nätterna så har mätaren inte larmat en enda gång fastän syrgasen bara varit på 0.03 så jag tyckte det var dax att testa vingarna! Vi har ju kommit så pass långt nu så att på dagarna har jag ALDRIG mätaren på, för jag VET att hon syresätter sig till minst 95% hela tiden. Men när hon sover vill jag gärna ha den för då är hon ju lite lömsk.

Ska ha telefonkontakt med Denises doktor imorgon så då ska jag höra vad hon tycker. Hur länge ska man hålla på så här?? Hur länge nehöver man ha syrgas hemma för att gardera sig? Kan det gå upp och ner utan att jag behöver känna oro?

Det här känns underbart!! Jag törs till och med gå iväg längre stunder utan tuben!

Jag vet ju att det allra värsta som skulle kunna hända är att hon somnar SUPER-djupt och då sjuker hon som lägst ner och pendlar mellan 78-85.. Och det är ju inte livshotande, även om det inte är bra! Nu händer det ju nästan aldrig, men skulle det mot förmodan hända, då jag inte har tuben så är det bara att väcka henne så är problemet löst. Låter lite elakt kanske, men ska jag sätta på henne grimman så väcker jag ju henne i vilket fall som helst, så det är som att välja mellan pest och kolera... typ...

Nä, nu får det vara slutpladdrat! Dax att göra sig i ordning. Lillan har fått en "diskbänks-dusch" efter ett mysigt litet bajskalas! Vi ska ner på Westerlunds och fika med en kompis och en massa barn!! 

TTYS   

Videofy.me ha uppdaterat Iphonappen, så man kan filma med olika filter direkt i appen, så jag var ju tvungen att testa den.. (ni kan ju ignorern min löjliga "gulla-bebis-röst" haha. så vackert att höra sin egen "ljuvliga" stämma på morgonen)

Då var det den här jobbiga tiden på kvällen igen då! Denise gråter hysteriskt och är helt otröstlig.. Nån timme nästan varje kväll och man ser att hon har ont i magen. (nu har hon dock somnat)

Första tanken och instinkten är ju att man bär omkring på henne och vaggar henne och slår henne på rumpan.. Men nu har jag upptäckt att det är helt fel av mig. Läste dessutom nånstans att "även om barnet har ont så behöver hon ha det lugnt omkring sig  för att kunna komma till ro".. Så nu gjorde jag på ett annat sätt.

Kändes hemskt att bara lägga ner henne och gå, men jag provade.. Först blev hon inte alls lugnare. Jag gav henne nappen då och då och gungade liggkorgen lite lätt och nu verkar det som att hon har kommit till ro! 

Måste prova att göra såhär varje gång istället för att bli svettig, få panik och gå omkring och studsa och smiska. Fast jag vet ju att hon brukar tycka om lite "smisk på rumpan" men i det här läget så är det nog inte riktigt det hon behöver. Hon behöver hjälp att lugna ner sig! Stackars lillan som måste ha ont i magen!

Vi har varit hos morfar mest hela dagen och kom hem bara för ett par timmar sen.. Som tur är så mådde stumpan bra hela tiden då vi var där, men på vägen hem började koliken..  Snacka om att man känner sig maktlös när hon har ont! Gruvar för den dagen hon börjar krypa och ska ställa sig upp och ramlar och slår sig stup i kvarten.

Ikväll blir det tidigt i säng, som vanligt. Hoppas på att vakna pigg och fräsch imorgon. Har känt mig lite halv febrig nu på kvällen och haft en dundrande huvudvärk.. Men jag skyller på vädret!!

Alltså jag dör! Hon blev så söt så jag vill bita henne!!!

Spöklikt! Det blev kolsvart och nu haglar det och åskar.. Brr, man blir frusen även fast man är inne! Nisen ligger och sussar på mosters säng med morfar.. Och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för.. Vad gjorde man innan hon föddes?? Ha ha

Åka hem eller inte? Det är dagens stora fråga.. Vi längtar ju såklart efter pappzen i huset, så han kanske får komma och hämta sina tjejor idag.. Eller? Njaaaaa.. Jag har svårt att bestämma mig. Antingen blir det idag, eller så måste jag vänta tills på Tisdag. GUD vad jag längtar tills jag har tagit körkortet! Allt kommer bli så mycket enklare då. Det blir ett projekt att starta när flytten är klar och när jag våga lämna ifrån mig min lilla plutt. Än så länge så är det bara mormor som är så pass insatt i allt runt omkring Denise så att hon törs vara ensam med henne en stund. Men det är nog inte länge kvar tills hon är som en"vanlig" bebis!

Lördagskvällen bestod av en löptur och en kopp te med ett par hårdmackor till.. WHAAAT?? På en Lördag? Jag som brukar svulla godis och annat gött hela helgerna. Det här är andra helgen i rad som jag INTE äter godis. Är det nåt fel på mig? Nä, helt enkelt inte sugen bara. Jag har liksom lagt ner det här med att försöka så hårt på veckorna. Jag tar det bara easy med allt. Mat och träning ska vara något kul. Att äta godis ska vara en njutning. Något man gillar. Inte ett tvång, ett måste och en massa ångest. Gud så mycket lättare allt blir, och ROLIGARE!  Jag NJÖT av min löptur igår,. Jag sprang i västra skogen där jag alltid brukade springa innan vi flyttade och et kändes som om jag flög fram i skogen.. Även fast jag hade fel skor på mig! 

Det är inte lätt att trivas med sig själv och sin kropp. Det har jag aldrig gjort. Och jag har alltid haft stor ångest och problem med mat och godis. Men jag har sluta ta mig själv på så jävla stort allvar och slutat tro att min kropp är jordens mittpunkt, och då har jag hittat glädjen i att träna, äta, må bra och bara vara avslappnad..  Visst kan det gå upp och ner med det här också, precis som med allt annat, och jag kan säkert hamna i nåt slags beroende igen, men just nu känner jag mig ganska balanserad på den fronten! SKÖNT!