Ja här har vi Septembers träning.. Helt okej. Jag är nöjd och glad att jag lyckats ta mig iväg så ofta trots att jag har en liten plutt här hemma! Nu kommer det dock bli lite svårare ett par veckor då två av mina barnvaktare är borta. Men det ska vi nog lösa på nåt vis!

Idag har jag varit hos farmor&farfar. Fikat, ätit mat och surrat en massa. Denise somnade i farmors knä och det hör ju inte till vanligheten direkt. Nu sover hon som en stock här hemma i vagnen och vi väntar på mamma som ska komma hit och vara med Denise medans jag går på Body Balance.. Har egentligen ingen lust alls att träna.. Men just Body Balance känner jag att jag behöver för jag har så grymt ont i ryggen så jag kan behöva sträcka ut kroppen lite! Man känner sig halvklumpig och fläskig efter en helg med alldeles för mycket gottigott! Men imorgon är det Måndag. Nya friska tag och vi startar veckan med babysim på Österåsens hälsohem!

Tänk vad många människor som kämpar med sjukdomar! Det finns så många livsöden som är helt otänkbara. Sattt och tittade på tv4 imorse och en kvinna berättade om sin bröstcancer. Jag klickade in på hennes blogg Yogavita-Yogavita och läste lite..  Jag blir alltid berörd av sånna här historier och imponerad av styrkan att våga prata om det, våga känna och våga visa upp sig, för många skäms ju över sina sjukdomar och skulle aldrig drömma om att visa bilder på sig själv hur man ser ut efter en cellgiftsbehandling..

Jag kan ju bara gå till mig själv.. När jag har mina sjukdomsskov så vill jag helst bara låsa in mig. Visst kan jag skriva ganska öppenhjärtligt i bloggen ibland om mina känslor, men det är inget jag visar eller pratar så mycket om i vardagen. Jag försöker alltid vara stark, även när jag absolut inte är det. 

Nu tappar inte jag håret av mina cellgiftsbehandlingar, så det syns inte på det viset. Men innan jag blir så sjuk så att jag behöver cellgifter så har jag ju alltid mått så pass dåligt så att jag känt mig som ett ras! Dessutom har jag behandlats med kortison innan och är pluffsig och svullen i ansiktet och ser ständigt nyvaken ut.. Är man, som jag.. Lite utseendefixerad och viktfixerad så känns det allt annat än bra att över huvud taget visa sig ute bland folk i dom här perioderna.

Nä, man får vara tacksam för dom här långa friska perioderna och jag glömmer aldrig att tänka på att det finns så många där ute som har det värre, som kämpar varje dag och som kanske inte vinner kampen mot sina sjukdomar!

Hon har en skön stil min lilla pluttis!
Här har vi haft sovmorgon till nu! Var upp och gav lillan gröt vid sex och sen la vi oss igen.. Det behövde jag, för jag mår inte så bra känner jag.. Svullna leder och en grym värk! Kanske kan promenera eller träna bort det sen.. Det brukar hjälpa.